Soldatfärdigheter är en sak, den mentala biten en annan

I början av nästa år ska helikopterenheten tillsammans med övriga delar i EU:s snabbinsatsstyrka Nordic Battlegroup stå redo att åka iväg någonstans i världen och just nu genomför de sina sista förberedelser. Att träna upp sina soldatfärdigheter inför en insats är en sak men att förbereda sig själv och sin familj rent mentalt är en helt annan.

Helikopterenheten som ingår i Nordiska stridsgruppen förbereder sig för att stå i beredskap den 1 januari 2015.
Helikopterenheten som ingår i Nordiska stridsgruppen förbereder sig för att stå i beredskap den 1 januari 2015.
En uppskattad programpunkt under förbandets anhörigdag var att få flyga helikopter över Linköping. Foto: Anna Lindh/Försvarsmakten

Uppgifterna Nordic Battlegroup kan ställas inför kan vara allt från att undsätta EU-medborgare till att stödja vid naturkatastrofer eller sära på stridande parter. Helikopterenheten, som benämns HU BG 15, Helicopter Unit Battlegroup 2015, har sedan början av året förberett sig inför sin uppgift på flera olika sätt. De har övat alltifrån strid, skjutning och flygning i olika förhållanden till att bygga upp en förläggning och lära sig det man behöver veta om folkrätt. Parallellt med detta har de genom teambuildingaktiviteter försökt skapa en god förbandsanda och genom anhörigdagar få familj och vänner att känna sig trygga i vad som eventuellt väntar under nästa år. Något som Torgny Törestrand, chef för helikopterenheten valt att lägga stor vikt vid.
– Att vi och de våra mår bra är viktigt. Den anställde gör ett bättre jobb om man vet att de anhöriga har det bra. Jag har därför valt att lägga mycket av min tid och fokus på just de här bitarna, säger Torgny.

En utmaning

Han uppmanade tidigt all sin personal att diskutera och prata igenom vad som komma skall med de där hemma. Att prata om och förbereda sig inför att stå i beredskap med NBG skiljer sig dock en del från de flesta andra insatser Försvarsmakten åker på.
– Det blir ju en utmaning när vi inte vet ens om vi kommer att åka, än mindre på var eller till vad vi ska åka. Det enda vi i dagsläget vet är att om vi åker så blir det inom en 600 mils radie från Bryssel, vilket i stort sett kan vara var som helst i världen.

Anhörigdagar

En del av personalen i helikopterenheten har varit på insats tidigare och har med sig erfarenheter därifrån, men för de flesta är detta något helt nytt. Att veta vilka frågor man ska ställa innan och hur en eventuell insats kommer att påverka just sin familj blir då svårt. För att underlätta för den anhöriga har det under hösten anordnats två anhörigdagar.
– Dels har vi själva inom förbandet anordnat en dag för att visa vad vi kommer att göra, vilka vi är och vilken materiell vi har och dels har HR-avdelningen anordnat en dag för att informera om vilket stöd Försvarsmakten kan erbjuda före, under och efter en insats. Något jag är extra glad för och som jag vet övriga förbandet uppskattar är att Helikopterflottiljens kamratförening säkerställt att man som anhörig kan ringa ett nummer om man exempelvis behöver hjälp med att fixa värmepannan, få barnen hämtade eller bara vill prata. I andra änden svarar någon från Helikopterflottiljen de känner sedan tidigare. Något som i sig innebär en trygghet för dem där hemma tror jag.

Skriver dagbok

Mattias Knudsen är chef för MSE, Mission Support Element, i helikopterenheten. Han har tidigare varit iväg på insats i Afghanistan och tar med sig de erfarenheterna in i sin och sin familjs förberedelser inför detta NBG.
– Vi har pratat en hel del hemma om hur det kommer att bli om jag nu ska åka iväg. För oss handlar det mest om att hitta lösningar på vem som ska ta hand om våra barn då jag är borta och min fru jobbar väldigt mycket. Sedan är det såklart den emotionella biten. Att hitta en metod så att jag som är på insats ändå finns med i vardagen på något sätt. Att tyddliggöra och göra pappa närvarande fast pappa inte är hemma. Ett sätt är att jag skriver dagbok från området och så läser min fru det som godnattsaga för våra barn, då finns jag ändå med.

Mattias berättar att det är hans 8-åring där hemma som just nu är mest ledsen för att pappa kanske ska åka på insats.
– Jag försöker svara på hennes frågor så gott jag kan. Jag lindar nog in det jag säger litegrann, men ljuger aldrig. Exempelvis är hon orolig att jag ska åka till ett område med farliga djur. Då förklarar jag för henne att jag tagit sprutor som ska hålla mig frisk och att vi har nät med oss som håller myggor och annat borta.

Förbandsanda

För Torgnys del gick det upp för hans dotter alldeles nyligen vad han ska göra.
– Ja, trots att jag uppmanat min personal att förbereda sin familj inför insats så har jag nog tyvärr varit ganska dålig på det själv. Frågorna från min dotter dyker ofta upp när det är dags att gå och lägga sig, och jag försöker svara så gott jag kan. Jag försöker förklara att det kan vara så att vi måste åka i väg och hjälpa någon annan i ett annat land och jag har lovat henne att fortsätta prata om det så snart hon vill.
Att göra en insats innebär ju inte bara en inverkan på de som är kvar hemma, utan också på den som åker iväg. Att man trivs på jobbet och med sina chefer och kollegor är viktigt för att må bra och lösa sina uppgifter.
– Har man en bra förbandsanda så kan man lösa det mesta. Utan den spelar det ingen roll hur proffsig man är. Tidigare i höstas hade vi en givande teambuildingvecka som gick ut på att lära känna varandra inom helikopterenheten. Vi diskuterade igenom vad som ska prägla förbandet och vad som är viktigt för oss. Vi kom gemensamt fram till vissa saker och idéer som visat sig fungera bra under de övningar vi har haft bland annat. Jag tycker vi har nått fram till en bra gemenskap och förbandsanda.

Efter årsskiftet så fortsätter helikopterenheten att öva strid, genomför hänglastutbildning, tränar sitt MSE och planerar för samövning med övriga NBG. Men innan dess är det dags för julledighet och förhoppningsvis mycket tid att umgås med och prata med familj och vänner.
– Den här ledigheten har vi gjort oss väl förtjänta av. Jag är stolt över mitt förband och det vi åstadkommit hittills, och jag önskar både mitt förband och alla anhöriga en riktigt god jul och ett gott nytt år. När nästa år tar sin början hoppas jag att vi alla är redo, förbandet och våra anhöriga. Det är vi tillsammans som gör en insats, det får man inte glömma, avslutar Torgny.