UNEF – Suez och Gaza

Egypten hade planerat att använda amerikanska lån för att kunna bygga Assuandammen. När USA beslöt att inte bevilja lånen valde Egypten att nationalisera Suezkanalen för att via kanalavgifter kunna finansiera dammbygget. Genom nationaliseringen påverkades bland annat Israels möjligheter till fri sjöfart i Tiranasundet varför Israel anföll i Sinai i slutet av oktober.

Några dagar senare landsteg Storbritannien och Frankrike och tog terräng i anslutning till kanalen. FN reagerade, men Storbritanniens och Frankrikes veton i Säkerhetsrådet medförde att ärendet togs till Generalförsamlingen som i november beslöt att etablera en lätt beväpnad militär styrka under FN:s ledning för att övervaka de främmande truppernas tillbakadragande. 

Idén till denna beväpnade militära styrka kom från Kanadas utrikesminister Lester B. Pearson och hans förslag understöddes helhjärtat av FN:s generalsekreterare Dag Hammarsköld, trots att förslaget inte hade stöd i FN-stadgan. För sitt innovativa förslag belönades Lester B. Pearson med Nobels Fredspris 1957. 

I denna första gruppering av FN:s fredsbevarande förband deltog förband från Brasilien, Colombia, Danmark, Finland, Indien, Indonesien, Jugoslavien, Kanada, Norge och Sverige. UNEF-högkvarter bemannades inledningsvis av militära observatörer från UNTSO intill dess deltagande länder hade avdelat nödvändig stabspersonal. 

Inledningsvis grupperades FN-förbanden i anslutning till Suezkanalen för att övervaka de brittisk-franska truppernas tillbakadragande. Från årsskiftet övervakades de israeliska förbandens tillbakadragande från Sinai och från mars 1957 koncentrerades FN-förbanden i Sharm el Sheik på södra spetsen av Sinai. Danmark och Norge hade från UNEF:s början gemensamt bemannat en bataljon och ett sjukhus. Från april 1963 och två år framåt bemannade Sverige FN:s sjukhus i Rafah. 

Sverige inrättade cirka 15 befattningar för kvinnlig sjukvårdspersonal. Totalt tjänstgjorde drygt 30 kvinnor varav drygt hälften tjänstgjorde mer än ett år. Kvinnliga läkare hade redan 1960 tjänstgjort i UNEF. I samband med en planerad reducering av UNEF under 1966 överenskom Danmark och Norge med Sverige att växelvis bemanna en bataljonsstyrka. Från mars 1966 till april 1967 hade Sverige ingen bataljon i UNEF. 

Strax efter att det svenska förbandet återkommit till Gaza ökade spänningen mellan Egypten och Israel. Egypten begärde att FN skulle lämna egyptiskt territorium och Israel medgav inte att UNEF grupperade på dess territorium varför generalsekreteraren den 19 maj beordrade UNEF:s tillbakadragande och observatörer från UNTSO övertog bevakningen av stilleståndslinjen. 

I samband med att Egypten stängde Tiranasundet för israelisk sjötrafik anföll Israel Egypten. Femton av UNEF:s soldater dödades i samband med strider mellan israeliska och palestinska förband inne i Gazaremsan. Med stöd av svenska myndigheter och FN utrymde den svenska bataljonen sjövägen till Cypern varifrån personalen flögs hem.