En dammig terrängbil 16 med blågul flagga på antennen, svenska soldater i ökenuniform mot en blå fjärran blå horisont. Det är en bild som många förknippar med insatsen i Afghanistan. Men historien bakom pansarterrängbil 16 börjar i en helt annan del av Försvarsmakten. Kring millennieskiftet använde militärpolisen vanliga obepansrade VW-bussar och de behövde ersättas.

– Det började med att personskyddet vid militärpolisen behövde ett bepansrat fordon för uppträdande i halvgrupp eller patrull. Det fanns också ett behov inför en planerad insats i Västsahara där ett minsäkert fordon krävdes, säger Lars Backlund, som arbetade med inköp av armémateriel på Försvarets materielverk (FMV) vid den tiden.

Sydafrikansk mamba

Problemet var att det fanns väldigt få alternativ på marknaden för splitter– och minskyddade terrängbilar.

– Vi hittade en modell som den sydafrikanska polisen använde, den kallades ”Mamba”. Vi åkte ner till Sydafrika för att titta närmare på den och på så sätt blev deras RG 32 Scout en av de modeller som kom med i den upphandling som följde, säger Lars Backlund.

2008-10-04 till 2008-10-05, Söder Mazar-e Sharif
Patrull under två dygn med plutonen CQ.
Foto: Kn John Lidman/Combat Camer
Inledningsvis användes civila oskyddade fordon för att ta sig fram under Afghanistaninsatsen. Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten

Det speciella med fordonet är konstruktionen som skyddar mot minsprängningar. Personalen sitter som i en bepansrad bur när de färdas. Utsätts bilen för sprängkraft så gör konstruktionen att personalen i ”buren” skyddas, men när kraften leds bort så faller fordonet ytterst isär. Det är en del i funktionen när kraften från sprängningen bort från dem som färdas i Galtens bepansrade bur. Det är en konstruktion som ger bra skydd, men som i viss mån går ut över köregenskaper och hållbarhet.

En första delserie på 102 fordon beställdes år 2005 och då gavs den benämningen terrängbil 16. När FMV:s projektgrupp var i Sydafrika diskuterades vad det svenska namnet skulle bli. Enligt legenden föreslogs namnet Galten under ett besök på en sydafrikansk pub och det anspelar på den gamla Radioterrängbil 915 ”Suggan”.

Samtidigt pågick insatsen i Afghanistan.

I mars 2006 tog Sverige över ansvaret för PRT (Provincial Reconstruction Team) i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan från Storbritannien. I samband med detta invigdes Camp Northern Lights, det svenska högkvarteret. Den svenska styrkan utökades också till 273 soldater vid den tidpunkten. Under den kommande tiden försämrades säkerhetsläget rejält i området.

Möttes med skepsis

De svenska soldaterna besköts allt oftare och Försvarsmaktens dåvarande planeringschef åkte på inspektionsresa till Afghanistan.

– Jag åkte ner på min första inspektionsresa under november och december 2007. Det var några saker jag tyckte borde förändras så snabbt som möjligt. Jag ville få ner stridsfordon 90 och så ville jag byta ut våra patrullfordon, säger Berndt Grundevik, som i dag är pensionerad.

Resan slutade med en lista på fem punkter. Stridsfordon, bepansrat patrullfordon, bättre minskyddsutrustning och ett UAV-system stod på listan. Bättre mörkermedel för soldatutrustningen kom med som sista punkt.

Stridsfordon och soldater.
Stridsfordon 90 på plats i Afghanistan 2010. Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten

Förslagen möttes först med viss skepsis hemma i Sverige. Men säkerhetsläget blev snabbt ännu sämre och soldaterna i Afghanistan fick utrustningen som Berndt Grundevik listat. De första galtarna flögs med ett tungt transportplan av typen IL-76 från Sverige via Ankara i Turkiet. I slutet av maj hade också fyra stridsfordon 90 flugits till Afghanistan, provkörts och provskjutits. I november 2009 fanns 22 terrängbilar av modell Galten på plats – ett år senare hade den svenska Isaf-styrkan över 70 stycken i Afghanistan.

Fler fordon köptes in och de modifierades efter vad insatsen krävde.

– Det fanns saker som behövde förbättras till den andra delserie som beställdes 2008. Det fanns inget skydd för kulspruteskytten på fordonen som först levererades, så på delserie två la vi till en tornkrans med en 12,7 millimeters tung kulspruta och skyddsplatta, säger Lars Backlund.

En tredje och en fjärde delserie har också levererats och på de senare modellerna finns vapenstation och en rad andra förbättringar.

Inga svenskar har dödats

Terrängbil 16 ”Galten” har med åren kommit att bli ett mycket använt fordon, särskilt i de svenska utlandsinsatserna.

– Galten har rullat varenda dag år ut och år in. Den har fyllt sitt syfte väl och viktigast av allt: Sedan det infördes har inga svenskar som färdats i fordonet dödats, säger Lars Backlund.

Delar ur den svenska malistyrkan framrycker i terrängen.


MINUSMA (Mission multidimensionnelle intégrée des Nations unies pour la stabilisation au Mali) är Förenta Nationernas fredsbevarande insats i Mali.
Svenskarna är, tillsammans med motsvarande nederländska förband i Gao, en del av det multinationella och fristående underrättelseförbandet Asifu (All Sources Information Fusion Unit).
Sverige bidrar med en ISR Task Force, förkortningen ISR står för Intelligence, Surveillance and Reconnaissance. Förbandet är i huvudsak verksamt i MINUSMAs sektor väst och förlagt på camp Nobel utanför Timbuktu, men kan om behov uppstår verka i hela Mali.
Den svenska styrkan i Mali på patrull i Terrängbil 16 ”Galten” 2017. Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten

Fordonen ur den första delserien börjar bli slitna, men lär rulla många år än. En del har målats om i grönt och används för det nationella försvaret. Terrängbil 16 används också flitigt av Malistyrkan. En dammig Terrängbil 16 med blågul flagga på antennen, samt svenska soldater i M 90 tropikbeige syns i dag mot afrikansk fond vid insatsen i Mali.

Källor

Intervju med Lars Backlund och Berndt Grundevik i augusti 2021

Försvarsmakten

Delar av den svenska styrkan i Mali sampatrullerar med FN-polis i Timbuktu och samverkar med lokalbefolkningen om säkerhetsläget. 

Den svenska styrkan i Mali är en del av FNs stabiliseringsinsats MINUSMA (United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali), och utgörs av ett underrättelseförband och en nationell stödenhet. Huvuddelen av styrkan är placerad på Camp Nobel i utkanten av Timbuktu. Svenskarna är tillsammans med ett motsvarande nederländskt förband i Gao en del av det multinationella och fristående underrättelseförbandet ASIFU (All Sources Information Fusion Unit).

Den 25 april 2013 antog FN´s säkerhetsråd resolution 2100, som med stöd av FN-stadgans kapitel VII inrättade en FN-ledd stabiliseringsinsats i Mali, MINUSMA. I FNs säkerhetsråds resolution 2227 ges MINUSMA sitt mandat att utföra fyra priotiterade uppgifter och två tilläggsuppgifter som bland annat infattar säkerhet, stabilisering och skydd av civila och stöd till återupprättandet av den Maliska statens kontroll av det egna territoriet. Det svenska underrättelseförbandet har till uppgift att stödja MINUSMAs uppfyllande av säkerhetsrådets mandat genom att leverera underrättelser som kan ligga till grund för MINUSMAs beslutsfattande.

Terrängbil 16

Terrängbil 16, som även går under namnet ”Galten”, är en fyrhjulsdriven terrängjeep som framför allt är avsedd för trupptransport.

Svenska bidragets storlek

Antalet befattningar för den svenska styrkan i Afghanistan har varierat över tid. En stor förändring skedde när den multinationella insatsen Isaf avslutade och Nato-insatsen Resolute Support Mission (RSM) inleddes vid årsskiftet 2014-2015.

RSM

2020
16 personer

2019
25 personer

2018
27 personer

2017
25 personer

2016
28 personer

2015
28 personer

Isaf

2014
300 befattningar

2013
300 befattningar

2012
570 befattningar

2011
582 personer

2010
552 personer

2009
502 personer

2008
385 personer

2007
512 soldater

2006
247 deltagare

2005
120 man

2004
89 man

2003
37 man

2002
34 soldater

Källa: Siffrorna är hämtade från Försvarsmaktens årsredovisningar 2002-2020.