Operationen i Polen skedde inom ramen för Natos integrerade luft- och robotförsvar (IAMD) och det svenska bidraget från Blekinge flygflottilj. Under insatsen som pågick fram till den sista augusti genomförde flygvapnet skarpa luftförsvarsoperationer i polskt och internationellt luftrum längs Natos östra flank. Ett bidrag som inte hade varit möjligt utan den snabba förmågeutvecklingen.
– Det bidraget vi har levererat är revolutionerande. Det svenska stridsflygplanet Jas 39 Gripen C/D är en av få flygplanstyper som har förmågan att upptäcka och bekämpa dessa mål. Det innebär också att alliansen har ytterligare verktyg för att hantera den här typen av hot, säger Carl Bergqvist, chef för Luftstridsskolan.
Från det att Luftstridsskolan fick uppgiften från flygvapenchefen till att man genomförde provskotten tog det åtta veckor. Det var möjligt genom hårda prioriteringar och ett nära samarbete mellan Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och industrin.
– En av svårigheterna var att det här kom in som ett brådskande behov vilket gjorde att vi var tvungna att på kort tid säkerställa förmågan. Normalt, eller historiskt sett, har vi bedrivit förmågeutveckling under flera års tid. Jag tror att samtliga som deltagit i det här projektet känner sig väldigt stolta över det vi åstadkommit.
Kryssningsrobotar och attackdrönare som Shahed har en liten radaryta och rör sig väldigt snabbt respektive relativt långsamt, vilket gör dem svåra att upptäcka och bekämpa.
Lika viktigt som att själva vapensystemet fungerar är att piloterna har rätt taktik för att lösa uppgiften. Med hjälp av erfarenheter från andra NATO-allierade och flygvapnets vapeninstruktörer, tog flygvapnets avdelning för taktisk utprovning fram relevant taktik för att kunna lösa uppgiften.
För att öka stridsflygplanens uthållighet under ett uppdrag krävdes lufttankning. Eftersom hoten från drönare och kryssningsrobotar framför allt förekommer nattetid ställdes dessutom krav på lufttankning i mörker. Därför vidareutvecklades belysningen som redan fanns på lufttankningsproben och stridspiloter vidareutbildades i mörkertankning, med hjälp av allierade lufttankningsflygplan.
– Lufttankning är något av det mest utmanande en pilot kan göra och kräver hög precision. I mörker ökar svårighetsgraden ytterligare och man måste belysa själva korgen där munstycket ska träffa, utan att pilotens mörkerseende påverkas negativt, säger Carl Bergqvist.
Under Nato-operationen i Polen fortsatte flygvapnet sin förmågeutveckling tillsammans med allierade, bland annat med nya antidrönarsystemet Loke och Aircraft Cross Servicing.