Bersaglierihatten och gröna epåletter infördes i det norska uniformsreglementet från 1860.
Foto: Krigsarkivet
Ett kort krig mellan Sverige och Norge sommaren 1814 avslutades med konventionen i Moss. De två länderna skulle hädanefter ha en gemensam kung. För att utföra kuriruppdragen mellan Stockholm och Kristiania (nuvarande Oslo) blev 38 man ur Akershus ridande jägare från år 1816 förlagda till Stockholm.
Den norska grundlagen medgav att kungen kunde stationera ett norskt garde i Sverige. När Oscar I den 6 maj 1856 påfordrade detta, fastställde det norska armékommandot att kommenderingen skulle bestå av tre officerare, sex underofficerare, två trumslagare och 100 frivilliga soldater. Tjänstgöringstiden i Stockholm sattes till två år.
Kapten Johannes Falkenberg utsågs till chef. I slutet av september 1856 samlades kompaniet i Kristiania för att samövas för att den 25 oktober avsegla med ångfartyg till Göteborg. Tre mindre ångbåtar förde sedan truppen på Göta kanal till Stockholm. Den 1 november nåddes den svenska huvudstaden.
Kompaniet hänvisades till Stadens norra kasern i hörnet av Storgatan och Skeppargatan. Fastigheten hade inköpts 1812 av Stockholms stad för inkvartering av militära trupper. Under en tid hade byggnaden också använts som kolerasjukhus. Som förläggning var den alldeles för trång för en så stor trupp och därtill med otillräcklig ventilation och undermåliga sanitetsanordningar. Enbart under de första elva månaderna inträffade 249 sjukdomsfall.
Förbandet hade från 1857 benämnts Det norske Gardeskarpskyttercompagni. I stockholmarnas mun kom soldaterna alltid att kallas de norska skarpskyttarna, trots att det officiella namnet 1866 blev Hans Majestæt Kongens Norske Garde.
Karl XV bakom uniform
Omväxlande med svenska gardesförband bestred Norska gardet vakthållningen vid Stockholms slott och Arvfurstens palats (nuvarande Utrikesdepartementet). Förbandet deltog också i Livgardesbrigadens fälttjänstövningar, liksom i storläger tillsammans med svenska förband.
Med mörkgrön uniform och hatt m/1859 utmärkte sig Värmlands fältjägarregemente i svenska armén.
Foto: Krigsarkivet
Det Norska gardets uniform är än idag karaktäristisk. Det var kronprins Karl, från 1859 kung Karl XV, och varm anhängare av skandinavismen, som personligen låg bakom utformningen. En viktig förebild var det samtida italienska nationella enandet, där en symbol utgjordes av den så kallade bersaglierihatten, en rundkullig, svart hatt med en plym av tuppfjädrar.
Att både ett svenskt och ett norskt förband delade på denna uniformspersedel skulle kunna stärka förhållandet mellan broderländerna. Därför utrustades ungefär samtidigt Värmlands fältjägare och Norska gardet med bersaglierihatten med en plym av hästtagel. I Sverige blev den udda huvudbonaden kortlivad då Värmlands fältjägare upphörde 1902.
Det var nog inte enbart uniformen som gjorde Norska gardet mycket populärt i Stockholm. Nya rekryter hade kasernförbud tills de hade lärt sig hur man uppträdde korrekt i staden. Gardets ”hurtige marsj” väckte uppmärksamhet och bland stadens kvinnliga befolkning var de norska gardisterna uppskattade som kavaljerer.
Väckte skidintresse
På vintrarna åkte norrmännen naturligtvis skidor. Vackra vinterdagar var det närmast folkvandring till Djurgården för att titta på de djärva hoppen i Sirishovsbacken. Det var de norska gardisterna som kom att väcka intresset för skidsport i Stockholm.
I början av 1888 beslöt den norska regeringen om en omorganisation av den norska armén. Där ingick en reducering av Jægerkorpset, och Norska gardet skulle överföras som garnisonstrupp till Kristiania.
Den 25 september avtackades Norska gardet av kung Oscar II. Det var med smärta han tog farväl och han berömde hur förträffligt gardet alltid hade utmärkt sig i hållning, disciplin och exercis. På kvällen anordnades flera avskedsfester jämte ett stort fyrverkeri.
Söndagen den 30 september stod Norska gardet uppställt på kaserngården vid Storgatan. Ett leve utropades för Stockholm och med Svea livgardes musikkår i täten marscherade gardet mot Stockholms centralstation. Stora skaror kantade vägen som gick förbi de svenska livgardenas kaserner. Strax efter klockan ett ljöd ångvisslan och tåget med Norska gardet lämnade Stockholm.