Samarbete i luften över nationsgränserna

Den årligen återkommande marina övningen Baltops 22 är nu över. Under två veckor har runt 7 000 deltagare från ett 20-tal nationer övat i mellersta och södra Östersjöregionen. För flygvapnets del har övningen i år varit fulltecknad av moment - trupper och materiel har transporterats till Gotland, fallskärmsjägare har släppts ned på marken, plan tankats i luften och flygoperationer med upp till 35 plan stridsletts. Men samarbetet har även skett på marken då Blekinge flygflottilj var värd för ett par flygdivisioner från US Navy och deras F/A-18 plan.

Två piloter framför ett flygplan.
Två piloter framför ett flygplan.
Lieutenant Kathryn Mathis, WSO, VFA-11 “The Red Rippers”, USS Harry S Truman CVN-75. Lieutenant Tim Walsh, Pilot, VFA-81 “The Sunliners”, USS Harry S Truman CVN-75. Foto: Foto: Jonas Holmberg/Försvarsmakten

Att få möjlighet öva tillsammans med partnerländer är kärnan i internationella övningar som Baltops. På F 17 har personalen inte bara fått öva tillsammans i luften, utan även på att vara värd till ett gästande förband. Lieutenant Kathryn Mathis och Lieutenant Tim Walsh deltar båda för första gången i Baltops och arbetar i vanliga fall på hangarfartyget USS Harry S. Truman.

– Det här är första gången som vi personligen deltar. Vi tycker det är väldigt roligt att vara en del av övningen och vi har hittills deltagit i några av momenten. Det har varit väldigt häftigt att se hur alla länder samarbetar, säger Kathryn.

Tim och Kathryn intervjuades på flygplatsen under tiden som amerikansk markpersonalen förberedde planen för dagens moment. Tim Walsh, som är pilot vid divisionen ”The Sunliners”, berättar om F/A-18 planen som står prydligt uppradade på plattan:

– Dessa är mina favoritflygplan – de är hangarfartygsbaserade och är speciellt designade för att start och landa från ett hangarfartyg. De skiljer sig från andra militära flygplan genom att till exempel vingarna kan vikas in då utrymmet på ett hangarfartyg är begränsat. Vi måste kunna spara tillräckligt med plats så att vi kan få ombord flera flygplan. De är designade så att de kan lyfta från banan på fartygsdäcket och flygplansnosen har en del som förlängs ner vid start som hangarfartyget griper tag i för att skjuta iväg oss. På bakre delen av planet finns en stoppkrok mellan de två motorerna som gör att vi kan landa i 150 mph (240km/t) och bromsa in till ett fullständigt stopp inom en sträcka på 200 feet (60 meter), förklarar Tim.

Under Baltops har dock både F/A-18 planen och den amerikanska personalen alltså tillfälligt lämnat fartygslivet och fått verka från en flygplats på land. Senare under dagen ska Kathryn Mathis, som är ”WSO” (weapon system officer) iväg på nya övningsmoment:

– Jag ska flyga senare i dag. Vi kommer att arbeta tillsammans med gripenpiloterna och flyga iväg tillsammans för att bekämpa flyg från motståndarsidan (i övningen). Vi får se vem som vinner!

För att komma upp i luften krävs ett helt team av markpersonal. Något som Tim lyfter fram när han får frågan om vad han gillar bäst med sitt jobb. 

– Rent själviskt sett så är min favoritdel att starta och lyfta från hangarfartyget i jetplanet. Men som en del av det här teamet har det varit fantastiskt att se hela markpersonalen samlas och göra allt de måste göra för att få mig i luften. Jag känner stor ödmjukhet inför att de jobbar non-stop dygnet runt så att jag kan flyga i en timme. Det är förmodligen min favoritdel av jobbet, att se detta från framsätet på flygplanet, säger Tim.