Här utbildar Försvarsmakten polisens bombtekniker

Under närmare 20 år har Försvarsmakten utbildat Polisens bombtekniker i olika former. Med ett ökande antal sprängningar i samhället är utbildningen viktigare än någonsin.

Övningen med en skarp granat genomfördes strax efter lunch i en park i Eksjö. Strax intill leker barn i en klätterställning. Ingen av de förbipasserande höjer ögonbryn. Invånarna är uppenbarligen vana vid gröna aktiviteter. Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten

Den är inte mycket större än ett rejält hönsägg. Och innehåller inte mer än strax över 30 gram sprängämne. Men om den skulle explodera skulle fönsterrutor i huset runt den lilla parken krossas, barnen i lekparken intill skulle riskera splitterskador. Eventuella förbipasserande skulle råka än värre ut.

Det är en skarp handgranat som ligger där på gruset bredvid tulpanrabatten i centrala Eksjö. På en parkeringsplats intill står fem män i blå kläder och m/90-mönstrad bombskyddsutrustning vid sin pickup och diskuterar. Männen är poliser och gör sin femte utbildningsvecka för bombtekniker hos Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (Swedec) i Eksjö.

Kapten Jörgen Toivainen är militär kurschef på Swedec. Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten

Diskussionen handlar om hur de på bästa sätt ska oskadliggöra handgranaten. Metoden i stort är given: den ska sprängas på plats. Frågan är hur det ska ske.

Något tidigare hade två av männen burit fram två tunga splitterskyddsrör och placerat dem över handgranaten. Därmed var den mest omedelbara risken för skador på omgivningen avvärjd.

– Splitterrören är av en särskild slags metall som är seg, och klarar att stå emot explosionen av en granat och skydda omgivningen från splitter, förklarar kapten Jörgen Toivainen som är militär kurschef.

5 400 ammunitionstyper

De fem blåklädda männen måste förbli anonyma. Deras blivande roller i polisens avdelning för nationellt bombskydd gör dem utsatta. Därför kan vi inte återge deras namn, inte visa deras ansikten.

En av männen vid pickupen slår i en bok och använder en dator. Senare får vi veta att det är en digital databas som innehåller ett stort antal kända ammunitionstyper. Granaten inne i parken finns här återgiven med bild, beteckningar och alla uppgifter som behövs för att kunna räkna ut vilken typ av skydd som krävs för att kunna spränga den kontrollerat.

Eodis, som databasen heter, är sammanställd av Swedec och innehåller över 5 400 olika ammunitionstyper. Svenska, givetvis, men också ett stort antal utländska. Uppgifterna har samlats in bland annat utifrån erfarenheter från ammunition som svensk militär har stött på i utlandstjänst, förklarar kapten Jörgen Toivainen.

– Men vi har också ett internationellt samarbete med andra aktörer inom området och får hela tiden uppdaterad information om olika ammunitionstyper den vägen.

Utbildningen av poliser hos Swedec sker årligen. I år deltar närmare 20 poliser. Det är ovanligt många. Förra året var de 15 och ännu tidigare färre än tio. Det växande antalet speglar polisens behov som i sin tur speglar utvecklingen i samhället, där sprängningar blir allt vanligare, förklarar polisens kursledare som bara vill bli kallad Micke – även han måste förbli anonym.

Och även om bombteknikernas uppgift går ut på att ta hand om oexploderad ammunition spelar de en viktig roll även då spränganordningar har detonerat, som ett stöd i efterföljande brottsutredningar.

10 gram räcker

Strax har de fem männen vid pickupen kommit fram till ett beslut. En av dem går in i parken och fram till granaten. Han monterar en liten sprängladdning, fäst på ett orange rör. Laddningen är på 10 gram sprängdeg, förklarar kapten Jörgen Toivainen, och anordningen utformad så att sprängkraften kan riktas väldigt exakt. Mannen i blått monterar den på ovansidan av röret, riktad ned mot granaten.

Dramatiken uteblir när granaten detonerar. Det noggranna arbetet med att kapsla in den har givit resultat. Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten

Strax kommer ytterligare en man och tillsammans placerar de sandsäckar ovanpå splitterskyddsröret. Med en tumstock mäter de höjden, för att försäkra sig om att säckarna ska ge tillräckligt skydd.

För ett ögonblick avstannar så all aktivitet i och runt parken. Barnen och deras föräldrar har lämnat lekparken. I varje hörn står en grönklädd man och stoppar människor och bilar. All uppmärksamhet är riktad mot den lilla högen av sandsäckar mitt i parken, varifrån en svart, smal tråd letar sig ut ur parken bort mot en blå pickup.

Plötsligt hörs en skarp röst.

– Tänt är det här!

Knallen som följer tio sekunder senare är skarp, men knappast öronbedövande. Sandsäckarna lyfts upp i luften, sand yr och en tjock rök lägger sig över rabatten och parkbänken intill.

Snart rullar åter bilar förbi parken och flanörer tillåts promenera förbi platsen där nyss en livsfarlig handgranat detonerat.

Trots den påtagliga dramatiken i övningens slutskede är det ett samlat gäng som sitter inne i övningslokalen en timme senare, ett par kilometer från parken. 

Poliserna konstaterar att utbildningen både givit dem mer kunskaper och gjort dem betydligt tryggare i umgänget med ammunition och sprängladdningar.

– Jag var rätt nervös i början av kursen, måste jag erkänna, när vi höll på med grunder i sprängtjänst. Men nu när jag vet hur sakerna fungerar känner jag mig trygg. Det vi gjorde i parken i dag var aldrig nervöst, till exempel, berättar en av männen.

Efter den här kursveckan återgår samtliga 20-talet poliser till sina ordinarie polisjobb runt om i Sverige. Men i höst kommer de tillbaka hit till Eksjö och Swedec. Då väntar del två av utbildningen: åtta veckor i ämnet IED, Improvised explosive devices. Alltså hemmagjorda bomber – som idag ligger bakom de flesta sprängningar i samhället.

Swedecs databas med över 5 400 ammunitionstyper är en ovärderlig hjälp för bombteknikern. Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten
Försvarsmaktens nestor inom ammunitionsteknik, Johan Eklöf, ger råd till en av deltagarna under övningen. Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten

Artikeln har tidigare publicerats i Försvarets forum nummer 3, 2020.

”Vi är nationellt kunskapscentrum”

Överstelöjtnant Jacob Michaëlsson är utbildningschef på Swedec, Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum. Ett av skälen till att de utbildar poliser, utöver Försvarsmaktens egna ammunitionsröjare, är helt enkelt att centrumet samlar den främsta kunskapen inom området, förklarar han.

– Vi har kompetent personal med stor erfarenhet från utlandstjänst och vi samarbetar med de främsta internationella aktörerna inom ammunitions- och minröjning.

– Dessutom har vi väl anpassade utrymmen och områden för den typ av övning som krävs.

Kompetensen hos Swedec täcker allt från konventionell ammunition som används av olika nationer till det som kallas IED, Improvised explosive devices, hemmagjorda bomber i dagligt tal.

Swedec bildades efter ett regeringsbeslut 1997. Försvarsmakten skulle då inrätta Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum i Eksjö. Utöver utbildning bedrivs här även forskning på hög nivå, för att hela tiden vässa kompetensen kring ammunition och spränganordningar, och bidra till en starkare totalförsvarsförmåga.