Fiktiva fiendestyrkor har grupperat på en frusen myr i en dalgång. Men de är iakttagna. Högt uppe på ett berg, två kilometer därifrån, sitter soldater från spaningsplutonen vid Norrbottens pansarbataljon i en utgrävd observationsplats i snön. Deras främsta vapen består av kikare, kartor, kompasser och huvudräkningar.
Spanarnas uppgift är att vara artilleriets ögon i terrängen. De verkar som eldobservatörer och leder indirekt eld. För att nedkämpa fienden behöver de tar fram uträkningar om fiendens position. Information som snart kommer att leda till en skur av granater från Artilleriregementets Archer – som står skjutredo flera mil från fienden.
Eldledningsgruppen – länken till artilleriet
Men först skickas spanarnas observationer via samband till eldledningsgruppen vid Norrbottens pansarbataljon. Gruppen, som utgör den sista länken till artilleriet, sammanställer spanarnas olika observationer. De sitter i en variant av stridsfordon 90, en eldledningsvagn 90, en bit bakom spanarna.
Med hjälp mätinstrument i fordonet, som exempelvis en laseravståndsmätare, kan de ta fram koordinater, riktning, avstånd och höjddifferens för att beräkna fiendens position. Informationen förmedlas därefter till artilleriet. Eldledningsgruppchefen, Vilma Hagberg, är den som leder arbetet i eldledningsvagnen och den ytterst ansvariga för att begära eldtillstånd av artilleriet.
– Det är utvecklande att få se hur Artilleriregementet arbetar. Det riktigt kul att se hur granaterna träffar målen, säger hon.
”Kul att få samarbeta med proffs”
Rekryterna i eldledningsvagnen och de heltidsanställda spanarna genomför övningen med skjutledare från Artilleriregementet och Artilleriets stridsskola.
– Det är kul att få samöva med Artilleriregementet. Vi har ju inte tillgång till artilleri på samma sätt som de har och nu får vi chansen att öva våra befattningar. Här får vi faktiskt använda det som vi ska göra vid en skarp situation i ett krig. Nu får vi ett bra grepp på hur våra befattningar fungerar och hur vi passar in i helheten med artilleriet, säger Jesper Nillius, eldledare i eldledningsgruppen.
Nillius ville bli eldledare redan vid mönstringen.
– Så det är väldigt kul att få bra tips och råd av Artilleriregementet om hur man ska arbeta och hur man kan tänka och agera. De är proffs och de kan ju väldigt mycket mer om deras system.
Pjäskompaniet levererar indirekt eld
Flera mil bort, utan ögon på fienden, har artilleribataljonens pjäskompani sin gruppering. Under övningen finns där bland andra Oscar Falkenberg, pjäsgruppchef från Linköping.
– Min främsta uppgift är att stödja övriga brigaden med indirekt eld. Vi får en uppgift, vi ska vara på en plats och stå riktade mot ett håll - redo att motta koordinater för att skjuta.
Informationen från eldledarna tas emot och sätts in i artillerisystemet. Därefter är det dags för indirekt bekämpning mot målet som ursprungligen siktats av spanare.
– Jag är den som styr upp det hela. Jag ser att det sker rätt saker vid rätt tid. Jag säger åt operatörerna i pjäsbesättningen som sitter med mig vad de ska göra. Det är jag som är den sista i ledet som ger order om att skjuta.
Muck nära!
Övningen Vintersol 20 kommer att avslutas med att Artilleriregementet övar på egen hand. Den sista övningen gör att muck känns nära, även om Oscar Falkenberg vill ta anställning som soldat efter grundutbildningen,
– Muck är såklart en dag många ser fram emot. Tiden har gått väldigt fort. När man stod där i december, lite smått kylig och hade lite ångest på grund av mörkret, då var inte muck nära. Jag tror att alla kommer att trappa upp än mer nu under Vintersol eftersom det är just slutövning. Jag tror att folk kommer att ge järnet, så även jag!
För eldledningsgruppen vid Norrbottens regemente väcker slutövningen bladade känslor.
– Det känns skumt. Jag är glad men samtidigt lite ledsen. Det är ändå lite mysigt att åka runt med vagnen och utföra sin uppgift, säger Jesper Nillius