– Det var de grymmaste dagarna i mitt liv. Jag har nog förändrats mest psykiskt efter denna resa och jag kom hem med ett större leende än någonsin säger Emma Lundin.
– Tack för den bästa resan och upplevelsen. Jag är nu mer taggad på detta än någonsin tidigare, så att gå till ordinarie jobb idag känns nästan lite ... konstigt! säger Tamara Green efter genomförandet.
Deltagarna fick testa på olika delar av försvarsmakten samtidigt som de fick utmana sig själva och övervinna sina rädslor. På schemat stod bland annat rappellering, klaustrofobitest, trafikolycka, skjutning med FX ammunition (färgammunition), helikoptertur men även att prova på verksamhet hos räddningstjänsten så som stegbil på hög höjd.
– Vi har haft ett kallt dygn i skogen, hoppat från hus, svettats i brandutrustning och skumpat omkring i en lastbil … Men, HEY, vi fick flyga helikopter! skrattar Isabella Norén.
– Känslan när vi skulle fira ned oss med ett rep från ett torn var obeskrivlig. Jag är riktigt höjdrädd! Det tog emot lite och ska jag vara ärlig så höll jag på att börja gråta, men tack vare stödet från min gruppchef klarade jag utmaningen, säger Emma.
– När jag kom ner var jag helt skakis i benen men jag var så nöjd och stolt över mig själv. Jag vill göra det igen!
Du har vad som krävs!
Rekryteringssektionen har sett en tendens att tjejer som söker till försvarsmakten gör ofta rekryttestet på internet men när det är dags för antagningsprövningen hos rekryteringsmyndigheten dyker flertalet inte upp. När vi har ringt runt och frågat varför de inte kom har de sagt att de inte vågar för att de inte tror att de har vad som krävs. Här ville vi ge tjejerna ett tillfälle att visa att de faktiskt har vad som krävs. Vi vet att de har det som krävs, de måste bara våga ta klivet och genomföra.
När vi frågade vad som var det roligaste med de tre dagarna säger Melinda Andersson att allt kom på första plats. Josefine Karlström säger att det var roligt med så många kvinnliga ledare och förebilder.
– Den mest läskiga utmaningen var en tunnel under marken. En vanlig a-brunn som instruktörerna öppnade och sa i princip bara att vi skulle ta oss till utgången, berättar Emma.
– De hade lurat oss att det var spindlar och råttor där nere så vi var på helspänn hela tiden. Tunneln var ca 300 meter och det var kolsvart hela vägen. Klaustrofobikänslan kröp sakta upp på en. Jag kunde höra mina egna hjärtslag och andetag hela vägen.
– Men känslan när man såg ljuset och kom upp från tunneln var obeskrivlig. Jag klarade ju det! konstaterar Emma efter genomförd utmaning.
Responsen var enastående och enligt utvärderingarna vill 100% av deltagarna ha ett fortsatt engagemang i Försvarsmakten. Med dessa ord summerar Tamara sin upplevelse av GMC 16:
– Nu vet jag vad jag vill göra!