När gruppen väl kommit på plats påbörjades planeringen för att genomföra en så kallad re-training av tredje militärregionen.
—En re-training innebär att vi får soldater som tidigare utbildats av EUTM och att vi fortsätter med repetition och kompletterande utbildning, säger teamchefen löjtnant Adam Mujagic.
Språket en utmaning
Under första planeringsveckan började de fundera över vilken nivå utbildningen av de maliska soldaterna och officerarna skulle läggas på . Den information gruppen hade fått var knapp eller obefintlig. Planen sprack med en vecka kvar till det att utbildningen skulle börja. Den sprack på så sätt att Maliska armén hade rullat in under natten till måndagen och klockan 10.00 så skulle dessa börja sin utbildning. Svenskarnas kompani består av fem träningsteam där Finland, Sverige, Estland, Lettland och Litauen har varsitt team fick nu strax över 100 soldater att utbilda. Det svenska träningsteamet på sex personer fick 39 av dessa.
—Klockan 10.00 stod vi där med soldaterna. Några tolkar hade vi inte fått så det var bara att damma av de i stort sett obefintliga franskakunskaperna då språket bambara inte var ett valbart språk när jag gick i skolan. Med en svensk-fransk ordbok i fickan och en nedladdad översättningsapp i mobilen gick det alldeles utmärkt att genomföra första dagen, berättar Adam.
Det visade sig snabbt att sodaternas utbildningsnivå var betydligt högre än väntat så det var bara för svenskarna att sätta sig ner och göra om veckoplanerna. Nu var det nästan fyrahundra soldater på plats i Koulikoro och alla skulle ha en plats att öva på. Adam och de andra cheferna på träningsteamen satt flera kvällar under första veckan och försökte få ihop områden att öva på, fordon till malierna, tolkar och det egna eget skydd när de är ute och övar. Med ungefär 22 olika nationer som jobbar med EUTM här i Koulikoro så är språket viktigt.
—Av dessa så måste jag prata med ungefär hälften för att få verksamheten att flyta på, de flesta är bra på engelska men sen så finns det de som pratar ungefär lika bra engelska som jag pratar Maliernas språk, bambara, säger Adam.
Giftormar och försenade tolkar
Dag två började med att soldaterna tog livet av en giftig pufform (en slags huggorm), på övningsområdet. På natten var det ett kraftigt oväder som förmodligen svepte med sig ormar ner från berget som ligger intill övningsområdet. Under dagen tog soldaterna även livet av en svart mamba, Afrikas största, och världens näst största giftorm.
Tolken var försenad denna dag men han kom i alla fall till slut och man kunde genomföra en övning - ett test där plutonen fick en anfallsuppgift med flera friktioner som resulterade i ett mycket bra genomförande. Utifrån de slutsatser som drogs kunde Adam sen fortsätta planeringen. Under resterande del av veckan genomförde plutonen övningar kantat med studier i internationell humanitär rätt, karttjänst och förarprov.
—Soldaterna och officerarna är generellt väldigt aktiva under utbildningen och ställer bra och relevanta frågor, berättar han.
Ett bidrag som lönar sig
En stor del av Adams arbete innebär att stötta och utveckla de maliska plutoncheferna som han och hans team ansvarar för att utbilda. Under veckan har han haft flera samtal med dessa och när han pratade med andra plutonen får han reda på att dessa soldater för några år sedan grundutbildades av officerare från Norrbottens regemente, och de nämnde även alla dessa svenskar vid namn.
—När jag pratar med de maliska soldaterna och officerarna som de senaste två åren regelbundit varit i strider i norra Mali, så är det väldigt tydligt att den grundutbildning de en gång fick av våra företrädare har lönat sig. Ger man dem uppgiften att genomföra vapenexercis på morgonen så är det svensk utbildningsmetodik man ser framför sig, säger Adam med en viss stolthet över vad kollegorna från Norrbotten åstadkommit under sin tid.
—Vår uppgift nu är att vidareutveckla soldaterna och officerarna och ge dem den självsäkerhet de behöver för att vinna kriget i norr. De visar en stor vilja, ett stort engagemang och en stor tilltro till oss svenskar som utbildar dem. Att genomföra ett plutonsanfall med omfattning, flytta skjutgränser och omhänderta skadade är vardagsmat för dem, så för vår del gäller det nu att skapa större utmaningar framöver, avslutar Adam.