Försvarsmaktens tekniska skola

I en vacker ljusgrön bokskog på Ravlunda skjutfält har delar av det brigadtekniska kompaniet grupperat under övningen Våreld 22. De består mest av värnpliktiga men här finns även anställda soldater. För de värnpliktiga är övningen deras slutövning och för de anställda soldaterna är övningen ett kunskapsprov.

– Det är helt klart nyttigt att öva, konstaterar bataljonsförvaltare Peter Lilja. Både för värnpliktiga och för de anställda. Under den tidigare kompaniövningen kändes det som att vi startade från ruta ett. Nu tycker jag att de behärskar det de ska kunna. Det kan vara jobbigt att vara i fält, men stegringen de gjort är stor.

Grupperingsplatsen på Ravlunda är ingen plats som används innan.
– Det är bra med ett nytt ställe, säger Peter Lilja. Det blir samma förutsättningar för både soldater och befäl. De anställda från FMTS kommer från Halmstad, Skövde och Boden. Vi från Halmstad kan till exempel Nyårsåsen utan och innan, vet vad som funkar där och har redan en plan redan innan vi kommer dit. Nu har övningsledningen jobbat med att det ska bli nya grupperingsplatser och det ger mycket.

De värnpliktiga utbildar FMTS åt armén. Tillsammans med T 2 utbildas en halv Brigadunderhållsbataljon. Nästa värnpliktskull kommer bli andra halvan av bataljonen och under Försvarsmaktsövning Aurora 23 nästa år, kommer hela bataljonen sättas samman och de båda kullarna samövas.

Cold Response 2022, en norsk vinterövning i Nordnorge med över 30 000 deltagare från 27 nationer, är nu avslutad. FMTS var ett av de svenska förbanden och vi deltog med en reparationspluton och några stabsofficerare. Mekanikerna på plats tyckte det var roligt att vara en del av så stor övning, men själva skruvandet i sig är inget som skiljer sig från arbetet hemmavid.

- För vår del märks det mest i matsalen att här finns många olika nationer, det är då vi ser andra uniformer. Vi understödjer bara svenska förband, berättar Jonatan Krantz från 18:e reparationspluton. För min del är det första gången som jag deltar i en så här stor övning.

Att skruva och laga materielen som kommer till dem är som att göra det hemma.

- Detta gör vi hemma också, 7 till 16, men det finns mycket runt omkring som är annorlunda, menar Otto Bornefalk, vid 16:e reparationspluton. Hela fordonsmarschen hit, vi körde lastbil med släp 6,7,8 timmar i sträck.

- Dessutom på norska smala vägar i vinterväglag, fyller Wilhelm Möller, 18:e reparationspluton i.

- Ja precis, det är mycket annat som vi lär oss. Vi får koll på våra grejer och vår kapacitet, fortsätter Otto.

Reparationsplutonen från FMTS var grupperade på en bas i Bardufoss och skulle stödja de svenska markförbanden med teknisk tjänst på bakre nivå. Men övningen började långt innan de grupperade på basen i Nordnorge – först skulle de transportera materielen till övningsområdet, en del från Halmstad och en del från Livgardet i Stockholm.

- Genomförandet av operativ transport till och från övningen Cold Response på såväl landsväg, tåg och sjö har varit både utmanande och lärorikt. FMTS krigsförband, 1. Operativa logistikbataljon, har dragit många lärdomar inför framtiden, menar Christer Johansson som är förbandstransportledare vid FMTS.

Förutsättningarna för reparationsplutonen var goda, de grupperade inne i ett tält och hade en torr och behaglig arbetsmiljö. Något som stundtals ställde till det för dem var ispropp i bränsletankarna.

- Algerna som finns i dieseln fryser och bildar proppar och då måste vi dränera tanken innan vi kan köra, berättar Möller.

De är alla överens om att de äldre fordonen är enklare att reparera. De av nyare modell kan ibland gäcka mekanikerna.

- Vi hade en Geländewagen inne som vi felsökte en hel dag, felkoderna visade inte rätt. Till slut fick vi ta in en ”GW” utan fel och jämföra olika koder, säger Krantz.

- Vi vill ju lösa det som kommer hit. Målet är att allt ska ut och rulla igen. Det ska mycket till innan vi ger upp, berättar Bornefalk och skrattar lite. Ibland får vi klura mer, men samtidigt är det roligt att fundera och försöka hitta lösningar på problem.

Något som kanske imponerat mest på mekanikerna är logistikkedjan och att den funkar så bra.

- Vi har fått hit en växellåda, utbrister Möller entusiastiskt. Den har skickats från Arboga till Boden, via FISE-hubben och sen hit så att vi nu kan byta växellådan på lastbilen. Så ja, logistikdelarna funkar riktigt bra!

Inom ramen för det finsk-svenska samarbetet, FISE, fanns en så kallad ”logistik-hubb”, vilken fungerar som ett nav, som tog emot materiel och försändelser för att sedan distribuera ut det i övningsområdet.

- Det har fungerat bra. Växellådan är en av alla saker som kom fram, det har skickats en mängd reservdelar, så det har fungerat väl. Jag tycker också att vi har tagit steg inom FISE-samarbetet men det är något som kan förfinas ytterligare, berättar Lars Engström, biträdande övningsledare för FMTS.

För FMTS del var träningsmålsättningarna att stödja svenska förband på markarenan med teknisk tjänst, öva stabsofficerare i multinationell logistikstab och öva marsch och transport med logistikförband i vintermiljö.

- Våra träningsmål är i allt väsentligt uppnådda. Det är alltid lärorikt och utvecklande att samarbeta med andra nationer, att få till en bra logistikkedja men inte minst att få öva och pröva operativa transporter, landsväg och sjö, summerar Engström.

Läs mer om övningen Cold Response här. 

Alla traditioner har en början och i dag lades grunden för en ny sådan vid Försvarsmaktens tekniska skola. I dag genomfördes ett förbandsförvaltarbyte under högtidliga former och ceremonin ramades in av en strålande vårsol och blå himmel.

Förbandsförvaltare Stefan Nordgren lämnar Försvarsmaktens tekniska skola, FMTS, och flottiljförvaltare Anders Heinegård tar över rollen som förbandsförvaltare. Både Stefan och Anders har tjänstgjort vid FMTS under många år och är väl bekanta med både uppgifter och utmaningar.

– Det känns bra och samtidigt lite sorgligt, att lämna FMTS och många fantastiska människor som jag kommer sakna, sade Stefan. Jag är glad för det förtroendet som det inneburit att få företräda FMTS.

Förbandschefen, överste Annelie Vesterholm, tackade avgående förbandsförvaltaren för allt stöd under åren.

– Du har verkat för förbandets bästa i alla lägen. Du har engagerat dig i soldatutbildning, kommande generationer av specialistofficerare men också handlett yngre kollegor. Du har tagit ansvar, haft ett ödmjukt förhållningssätt men ändå varit tydlig med dina krav.

Förbandschefen framhöll även vikten av trebefälssystemet och dess betydelse för Försvarsmakten.

– Ur mitt perspektiv anser jag att beslutet att införa ett trebefälssystem är ett av de bästa beslut som Försvarsmakten har fattat. Stefan, du har haft en särskild roll att stödja mig så att jag kan göra ett bättre jobb. Jag önskar dig all lycka i din nya befattning på Högkvarteret!

Pågående förbandsförvaltare Anders Heinegård fick lyckönskningar och välkomsthälsningar och höll sitt första tal som förbandsförvaltare.

– Jag ska göra mitt bästa för att vara ett bra chefsstöd. Jag är mycket glad, stolt, tacksam och taggad och ser fram emot att börja jobba i min nya befattning. Jag hoppas att vi ses snart ute i verksamheten!

Ceremonin innehöll fanvakt, parad för fanan, tal, lyckönskningar och musikstycket Tre hjärtan som är FMTS marsch.

– I dag skriver vi historia, i dag är början på en tradition, i dag kommer vi för första gången byta förbandsförvaltare vid FMTS, berättade förbandschefen för de samlade medarbetarna och särskilt inbjudna gäster.

Vid själva överlämningen lämnade avgående förbandsförvaltare över en så kallad förvaltarpassare som är en symbol för den högst rankade specialistofficeren vid förbandet.

– Jag hälsar dig varmt välkommen till förbandsledningen och jag ser verkligen fram emot att arbeta tillsammans med dig för FMTS bästa, avslutade Annelie Vesterholm sitt tal till FMTS nya förbandsförvaltare, Anders Heinegård.

Lite trots, ett bananskal och en nyfikenhet fick dem att välja Försvarsmakten. De ser på sina respektive roller relativt likt – det handlar om att leda och fördela arbetet fast på olika nivåer och de är rörande överens om att det är viktigt att vara en förebild både som medarbetare, ledare och människa. Möt Annelie, förbandschef, Caroline, bataljonchef, och Linda, kompanichef, som större delen av sina karriärer varit i Försvarsmakten.

De pratar varmt om sina respektive resor i Försvarsmakten. Visst har det varit kämpigt ibland, uppförsbacke och utmaningar men det positiva överväger och vinner i längden.
– Jag uppskattar bredden, från de tuffaste uppgifterna till att skratta med medarbetare i korridoren. Att jag får utvecklas hela tiden i Försvarsmakten, som människa, medarbetare och chef, berättar Annelie Vesterholm, chef för Försvarsmaktens tekniska skola.
– Variationen är något som jag uppskattar, det gör det roligt, menar Caroline Norenborg, chef för FMTS Grundutbildningsbataljon.
– För min del är det utmaningarna som sporrar mig. När jag får en uppgift som jag inte vet hur jag ska lösa, som jag sedan, tillsammans med mina medarbetare, hittar en lösning på. Och att göra det resurseffektivt, säger Linda Bremer, chef för Vapnö kompani vid FMTS.

Kvinnor i Försvarsmakten

Annelie, Caroline och Linda är första kvinna på den befattning som de har i dag, på FMTS, men det är inget som de funderar på. Alla tre är tekniker vilket är en inriktning med relativt få kvinnor, sett till helheten.
– Att få fram en överste tar tid och när vi tittar bakåt ser det ganska tunt ut i leden, berättar Annelie.
– Jag skulle gärna se en större rörlighet av medarbetare inom FMTS, berättar Caroline, då kanske det hade sett annorlunda ut.

Nästa kull värnpliktiga är logistiker och prognosen nu visar på fler kvinnor vilket gläder dem alla tre.
– Det kommer vara lättare att rekrytera fler kvinnor för ett fortsatt engagemang när de är fler från början, menar Linda.
– Sen ska man komma ihåg att de allra flesta kommer för att de vill göra värnplikten, inte bli officer, sen kanske det blir så om de trivs, fyller Caroline i.

Ledarskap

Tre kvinnor, tre chefer men hur är det egentligen med ledarskapet, finns det något som är typiskt kvinnligt ledarskap?
– Jag gillar inte att kategorisera ledarskapet på det viset, säger Caroline bestämt. Vi är alla individer.
– Att vara medkännande ses ofta som kvinnligt, menar Linda, men det är inte för att jag är kvinna, det är för att jag bryr mig om min personal.
– Det handlar om det individuella ledarskapet, fyller Annelie i.

Dialogen om ledarskap landar in i en diskussion om perspektiv och de trycker på vikten av ett brett perspektiv, att se från olika håll och behov.
– Genom att synliggöra fler perspektiv kan vi bli bättre, menar Annelie och fortsätter - manligt, kvinnligt, olika försvarsgrenar, HBTQ, kultur… Allt som påverkar att vi tänker brett.

Någon gång har de tvivlat över karriärsvalet men fördelarna och det positiva har segrat.
– Här finns så många möjligheter och omväxling. Ena dagen kan man vara utomlands på insats och sedan arbeta hemma i Sverige igen, berättar Linda.
– Ja, det finns så många möjligheter under hela karriären, fyller Annelie i.

Kan ni rekommendera Försvarsmakten till andra och vad har ni för tips till de som är på väg in eller som är relativt nya här?
– Ja, verkligen, utbrister Caroline. Kratta din egen manege, vänta inte på vad någon annan säger att du ska göra.
– Ta vara på möjligheterna, menar Annelie.
– Var ärlig och våga be om hjälp. Alla är bra på något det finns säkert något som man behöver hjälp med. Var ärlig mot dig själv, chefer och medarbetare, avslutar Linda.

Läs gärna mer om hur vi arbetar med jämställdhet i Försvarsmakten, www.forsvarsmakten.se/kvinnodagen

Just nu pågår Vinter-OS, men för FMTS lärare i fysiskt stridsvärde, Elin Engström, är det en helt annan vintersporttävling som rör sig i tankarna. Elin är nämligen en av blott 139 startade i Jubileumsvasan som körs den 12 februari.

I år är den 100 år sedan det allra första Vasaloppet åktes. Som en hyllning till det första loppet genomförs Jubileumsvasan, där så mycket som möjligt ska vara precis som det var då. Åkarna måste åka på tidsenliga träskidor, med tidsenlig valla, i tidsenliga kläder, äta tidsenligt och åka skidor med tidsenlig teknik, utan dragna spår.

– Jag vet inte hur många Vasalopp jag åkt, men jag har i alla fall åkt varje år sedan 2014. De senaste två åren i egen regi på grund av pandemin. Men det här blir något helt annat, berättar Elin.

Förberedelserna har varit annorlunda till det här loppet. Istället för att finslipa på tekniken har Elin fått ägna sig åt att hitta rätt utrustning.
– Jag hittade vadmalskläder och stavar på ett militärt överskottslager och ett par 100-åriga skidor i godkänd längd i en antikaffär, förklarar Elin. Skidornas bindning i läder har jag fått hjälp att fixa med hos en skomakare. Det blir ganska ostabilt jämfört med en modern utrustning, men det är lika för alla som åker.

Det är ändå utrustningen som Elin oroar sig mest över.
– Kondition och vilja har jag, men inte några reservskidor. Jag hoppas bara att utrustningen håller hela vägen så att jag kan ta mig i mål.

Att det bara är 139 startande beror på att det var så många som var anmälda till det första loppet 1922. Det loppet vanns på tiden 7 timmar 32 minuter och 49 sekunder. Elin har fått startnummer 21, och för 100 år sedan fick åkare nummer 21 tiden 8 timmar och 4 minuter.
– Den tiden blir nog svår att leva upp till, funderar Elin. Att gissa tiden det tar att åka är väldigt svårt, dels för att jag inte är van vid utrustningen, dels för att vädret har så stor påverkan. Jag hoppas ändå komma i mål inom tio timmar. Loppet är trots allt mer en hyllning än en tävling.

Redan den 26 februari blir det ny resa till Dalarna för Elin. Då ska hon åka Försvarsmaktsvasan. Och veckan efter det, den 6 mars, står hon åter redo för 90 kilometer skidåkning, då det stora Vasaloppet går av stapeln. Heja Elin!