Se filmen som berättar om Livgardets födelse genom "de 16 smocke män" som ställdes till den militära befälhavaren Gustav Vasas förfogande.
År 1520 gick danskarna till angrepp mot Sverige. Bakgrunden var deras mångåriga strävan att återupprätta en nordisk union. Sverige förlorade i slaget vid Bogesund, som också kostade livet på riksföreståndaren Sten Sture den yngre. Den danska kungen Kristian II kröntes samma år i Stockholm och lät därefter avrätta alla som kunde tänkas hota hans makt. En händelse vi numera känner som Stockholms blodbad.
Stockholms blodbad 8-9 november 1520 skildrat i den så kallade Blodbadsplanschen. Handkolorerat kopparstick av Dionysius Padt-Brugge 1676 efter ett större träsnitt av Kort Steinkamp och Hans Kruse i Antwerpen 1524.
Foto: Hans Koegel/Nordiska museet
Motståndet mot Kristan II var dock inte brutet. En av de främsta ledarna, Gustav Eriksson av ätten Vasa, begav sig till Dalarna förföljd av danska knektar. Julhelgen 1520 var Gustav Eriksson i Mora där han talade till morafolket. Han talade om Stockholms blodbad, påminde morakarlarna om att de tidigare följt Karl Engelbrekt och sturarna i kamp mot de danska kungarna. Men folket trodde honom inte och kände inte för att starta ett uppror. Gustav Eriksson fick besviken lämna Mora och fly vidare mot Västerdalarna.
Kort därefter fick dalkarlarna visshet om händelserna i Stockholm. De blev dessutom upprörda över nyheten om Kristian II:s planer att avväpna allmogen, ett dråpslag mot den svenska friheten. Några män valdes ut för att leta rätt på Gustav Eriksson och föra honom tillbaka till Mora och i Sälen hann de upp honom. Vasaloppet första söndagen i mars påminner ännu om denna brytpunkt i Sveriges historia.
Den 14 januari 1521, på Felix bekännarens dag, samlades dalkarlarna till ett stort möte där Gustav Eriksson utsågs till befälhavare och ledare i befrielsekampen mot danskarna. Sexton unga män valdes ut för att vakta den blivande kungens liv.
"Ther komme honom the förnemligste aff alle socknar både östre och westre Dalarne, samtyckte och korade honom till Sweriges Rijkes höffuitsman, swore honom eedh lydno och hörsamheet, satte så till honom 16 smocke unge karler the honom tiena och på honom achta skulle."
Peder Svart, i sin krönika om Gustav Vasa
Därmed inleddes Befrielsekriget. Ett krig utan stora slag och spektakulära segrar. Det var istället ett rent utnötningskrig som till sist bröt danskarnas motstånd.
1523 valdes Gustav Eriksson till kung, Gustav I, vanligen omtalad som Gustav Vasa. Han tågade in i det befriade Stockholm på midsommardagen 1523 omgiven av sina livvaktare. Livvaktarna placerades sedan ut runt det kungliga slottet för att kunna vakta kungens säkerhet. Den här livvakten är ursprunget till det som idag är Livgardet.
Under de 500 år som gått sedan de första livvaktarna trädde i tjänst har såväl Livgardets föregångare som det nuvarande Livgardet varit fast förknippade med vår statschef, Sveriges konung.