1902: Utan bröd inget krig

Matlagning i kokgrop vid Sannahed i Närke, 1902
Matlagning i kokgrop vid Sannahed i Närke, 1902. Foto: Armémuseums arkiv

– Här sitter några unga soldater och lagar mat i en kokgrop. Sverige införde allmän värnplikt 1901 och det här är den första kullen som har ryckt in. Precis så här har det sett ut sedan Gustav Vasas tid: soldaterna lagade sin egen mat. Kronan hade aldrig några kockar eller organiserade kök i fält, utan man försåg dem med livsmedel och lät dem lösa det själva, berättar Klas Kronberg. 

Så vad åt de? Basfödan för svenska soldater var ända fram till 1900-talets början bröd. Utan bröd inget krig. Mängden har varierat mellan 500 och 750 gram bröd per dygn. Sen fick man 150 gram kött, lite gryn, smör och salt. Och till detta drack man öl. Styrkan var ungefär som en folköl och varje soldat fick tre liter öl per dygn. Det låter mycket, men man ville undvika vatten i det längsta då det kunde vara förorenat. Var man ändå tvungen att dricka vatten måste det först kokas och spädas ut med brännvin. 

Krig kräver enorma mängder mat: en armé på 20 000 man behövde cirka 15 000 kilo bröd och 60 000 liter öl per dag. Detta löste man genom att plundra civilbefolkningen på deras bröd, kött, gryn och öl. Man gick fram som en gräshoppssvärm. Men det innebar också att en armé hela tiden måste förflytta sig för att maten inte skulle ta slut. Därför har tillgången på mat påverkat alla möjliga strategier i krig. Det är ingen slump att Flandern, som är ett av de bördigaste områdena i Europa, har haft flera av historiens största fältslag.

Först på 1900-talet börjar värnpliktiga att utbilda sig till kockar och försvarets professionella kockutbildning startas 1927. Men på den här bilden från 1902 lagar soldaterna fortfarande maten själva. De har grävt en kokgrop, tänt eld i den, satt en pinne över gropen och hängt upp sina kokkärl – precis som man har gjort sedan 1600-talet. Jag skulle gissa att de äter köttgryta och potatis med en bit bröd till. Maten skulle vara snabb, enkel och billig.

1904: Konservens revolution

Bevarad matkonserv från 1904
Bevarad matkonserv från 1904. Burkar av det här slaget kallades för ”sprängdosor”, då de påminde om en dosa som man sprängde järnvägsskenor med. Det behövdes ofta hammare och stämjärn för att öppna dem. Foto: Armémuseums arkiv
Guldburkar
"Chili con carne", "Köttfärssås med makaroner" eller varför inte trerättersklassikern "Korv, vita bönor och tomatsås". Dessa tidlösa konserver, mer kända som "guldburkar", har följt med genom många generationer svenska värnpliktigas magar. Foto: Armémuseums arkiv

– Konservburkens födelse går tillbaka till Napoleon. Ett av de största bekymren i en armé historiskt sett är att mat ruttnar. I fält hade man nötkreatur som gick bredvid soldaterna i väntan på slakt, men djuren måste ju också ha mat vilket blev väldigt krångligt. Så Napoleon tröttnade på det här och utlyste år 1800 en tävling där den som kunde lösa problemet med ruttnade mat skulle vinna 12 000 franc. Det var en förmögenhet på den tiden, konstaterar Klas Kronberg.

Detta utlyste en febril verksamhet i Frankrike. Till slut var det en konditor i Paris vid namn Nicolas Appert som 1810 uppfann konservburken. Hans lösning var glasflaskor där han lade ner olika livsmedel, varpå hela glasflaskan kokades och tillslöts så ingen luft släpptes in. Han vann tävlingen, blev en rik man och skrev en populär bok om tekniken. Men någon militär succé blev det inte, det var ju svårt att frakta ömtåliga glasflaskor i fält. I stället tar en företagsam engelsman samma år patent på metoden att göra konservburkar i plåt.

De första konservburkarna är så tjocka att det krävdes stämjärn och hammare för att öppna dem. Många beskriver att nästan all mat hade skvätt ut när man väl bankat upp den. Lustigt nog uppfinns konservöppnaren inte förrän 1858. Men så småningom förfinas burkarna och under Krimkriget slår de igenom på allvar i militären. Här i Sverige dröjer det till 1887 innan man inför den första armékonservburken. Och vad innehöll den? Jo, ärtsoppa såklart.

Burken på bilden är från 1904 och kallades för ”sprängdosor”, då de påminde om en dosa som man sprängde järnvägsskenor med. Så här såg de tidiga konserverna ut. De var cirka 10 centimeter och innehåll främst soppor. Senare utvecklades de till guldburkar och innehållet blev allt mer avancerat: pastasås, chili con carne eller ”död mans fingrar” – korvar med vita bönor. Så konservburken är en jätteviktig uppfinning som revolutionerade mathållningen i militären. Den blev snart standard för all matlagning i fält.

1916: Det rullande köket

Kokvagn m/1916
Den cirka 3 meter långa Kokvagn m/1916 tillverkades av Svenska Järnverkstäderna. Idén till kokvagnen föddes redan 1804. Man hade till och med en tävling mellan två olika prototyper där man fajtades om att koka den godaste ärtsoppan. Av någon anledning blev den aldrig massproducerad, utan det dröjde fram till 1916 innan vagnen kom i bruk på allvar. Foto: Armémuseums arkiv
Fältbakvagn 1916
Fältbakugn nr 2 tillverkad i Södertälje 1916. En fältbagerisektion vid denna tid bestod normalt sett av tre fältbakugnar, en materialvagn och 30 bagare. Teamets kapacitet var då 1 900 kilo bröd per dag. Ugnen stod på dygnet runt och bagarna jobbade i treskift. Brödet fick aldrig ta slut. Foto: Armémuseums arkiv

– Vad vill en soldat ha efter en lång dagsmarsch? Jo, ett rejält mål mat och en torr säng. Men då ska man först slå läger, gräva kokgropar, plocka fram livsmedel och sedan tillaga dem. Det kunde gå många timmar innan man fick mat i magen, det var inte direkt som att värma en paj i mikron. Men detta stora problem löste man med en kokvagn, förklarar Klas Kronberg.

Tack vare kokvagnen kunde man laga maten medan man marscherade. Man stoppade in ved och eldade i luckan, sen kunde en ärtsoppa stå där och puttra, så när man väl slog läger fick soldaterna sin mat direkt. Detta rullande kök gjorde succé och snart fanns det massor av kokvagnar i fält. Den första modellen var hästdragen, men senare på 1930-talet drogs de av bilar och senare blev de elektrifierade så man inte behövde ta med ved. 

Idén till kokvagnen föddes redan 1804. Man hade en tävling mellan två olika prototyper där man testade att koka ärtsoppa på båda och valde vagnen som smakade bäst. Men av någon anledning blev den aldrig massproducerad, utan det dröjde fram till 1916 innan vagnen kom i bruk på allvar. Då såg den ut som på bilden. Den här modellen var sedan i tjänst långt in på 1950-talet. Allt som kunde kokas lagades på den: soppor, grytor, stuvningar. Vissa vagnar hade även ett ”köttrum” där man hängde upp köttet i väntan på tillagning. 

Fältbakugnen följer samma princip. Bröd var basfödan i fält så bagare hade man alltid med sig – det är ett av de äldsta civila yrkena i militären. Men att baka bröd var krångligt, för man måste först ta ett bageri i besittning, mala spannmål till mjöl eller rentav slå en åker, så man hade alltid liar och handkvarnar med sig. Och slog man läger ute i skogen blev man tvungen att mura upp en ugn. Därför måste alla bagare också kunna mura. 

Så här var det ända fram tills att fältbakugnen uppfinns. Det är som en rullande pizzavagn. Nu slapp man att mura ugnar och plundra bagerier, så fort man slog läger var det bara att tända elden och börja baka. Man hade även ett utrymme för surdeg där man skötte om och matade degen. En fältbagerisektion i början av 1900-talet bestod av tre fältbakugnar, en materialvagn och 30 bagare. Då hade man en kapacitet på 1 900 kilo bröd per dag. Ugnen stod på dygnet runt och bagarna jobbade i treskift. Brödet fick aldrig ta slut.

1942: Mat som vapen 

Sjukdomssimuleringspreparat från andra världskriget, 1942
Sjukdomssimuleringspreparat från andra världskriget, 1942. Paketet tillverkades i England av en specialenhet som hette Political Warfare Operation Executive och tanken var att få att motståndaren – i det här fallet tyska soldater – att känna precis så mycket sjukdomssymptom att de skulle be sina befäl om att få avstå från strid. Foto: Armémuseums arkiv

– Under andra världskriget producerade både de allierade och axelmakterna olika typer av symptomsimulerande preparat. Tanken var att man skulle släppa ner dem bland fiendens trupper. Förutom själva preparaten innehöll de även texter som skulle locka soldaterna att äta dem för att slippa krigets vedermödor – genom att låtsas vara sjuka, säger Klas Kronberg.

Den här bilden föreställer en kaffeersättning i svensk design som spreds i Norge under andra världskriget. Målgruppen var alltså tyska soldater. Paketet är till hälften fyllt med kaffe och till hälften med olika piller samt en broschyr på tyska om vilka symptom de ger. När man åt dem blev man lagom dålig, så soldaten kunde gå till sitt befäl och säga att han var för sjuk för att slåss. Just det här paketet tillverkades i England av en specialenhet som hette Political Warfare Operation Executive och distribuerades av Special Operation Executive.

Poängen var alltså att man släppte dem över fienden som en slags desinformation, så att soldaterna skulle ligga i sjukstugan i stället för att kriga. Preparaten var verkliga och de som åt dem fick lindrigare symptom, men på det stora hela hade det inga avgörande effekter. Säkert var det en del soldater som nappade, men det fick knappast någon påverkan på utgången i kriget. Det var bara ett av många små knep för att sänka fiendens moral.

1950: Snuskburken

Utspisning Ystad 1950-tal
Utspisning i Ystad någon gång under 1950-talet. Foto: Armémuseums arkiv

– Alla som har gjort värnplikten vet vad en ”snuskburk” är, men dess korrekta namn är kokkärl modell 1940. Den påminner om hur kokkärlen såg ut på 1800-talet. Man hade sneglat på olika typer av campingkärl – den skulle vara tålig, hänga skönt på kroppen och gå att såväl koka mat i som att dricka ur, berättar Klas Kronberg. 

Kokkärl m/1940 får betraktas som ett funktionalistisk designklassiker – oval istället för njurformad utformning och en grundare konstruktion. 

Det folk minns mest av snuskburken är att den var tråkig att diska, så det fanns massa knep för att fuska med det, som att fodra dem med plastpåsar. Detta gjorde att kärlen ofta blev, som namnet antyder, väldigt snuskiga.

Här ser vi en soldat som äter ur en snuskburk på 1950-talet. Då kan det ha varit vita bönor, pyttipanna eller chili con carne. För när vi kommer in på 1900-talet så följer maten i armén vad man åt i civilsamhället. Man åt ungefär samma mat i fält som i storkök överlag – enkel och snabb mat som gick att laga till väldigt många människor.

Pasta och pizza dök upp även här under 1970-talet. Grönsaker har historiskt sett aldrig varit en stor grej i militären, men när tallriksmodellen slog igenom har det utvecklat maten enormt även här.

1964: Pulversoppa och pansarkex

Soldatportion
Soldatportion från 1964. Kartong med reservlivsmedel innehållande bland annat leverpastej, äppelsoppa, kex och kaffe som skulle hålla soldaten flytande i 24 timmar. Foto: Armémuseums arkiv
Jägarportion från 1960-talet
En jägarportion från 1960-talet. Denna är avsedd att fungera på samma sätt som soldatportionen, men har ett högre kaloriinnehåll, cirka 4 000 kalorier, anpassad för mer extrem fysisk aktivitet. Foto: Armémuseums arkiv

– Här ser vi de livsmedel som soldaten skulle äta om koktrossen inte kunde följa med ut i fält, eller om man var för långt bort från den. Då ska soldaten ha med sig mat nog att klara sig i minst 24 timmar. Den här förpackningen från mitten av 1960-talet bestod av en lätt måltid på äppelsoppa, kex, leverpastej, socker, salt kaffe och te. Hållbarheten är lång, maten skulle klara en atomvinter. Och näringsinnehållet är anpassat för någon som rör på sig mycket, förklarar Klas Kronberg.

Jag tror att många som har gjort lumpen minns just kexen. De kallades för ”pansarkex” för att de var stenhårda. Vissa menade skämtsamt att de enbart dög till att använda som vapen, medan andra tyckte att de vara helt okej ihop med leverpastej. Särskilt om man hade varit ute på marsch hela dagen, då smakar nog det mesta ganska gott. Och att paketet innehåller kaffe är förstås typiskt svensk. Det är nog bara i Sverige och Finland det fanns med.

Jägarportionen är samma sak men en större portion med högre kaloriinnehåll. Här finns både köttfärs, pölsa, chokladpulver, chokladkakor och rabarbersoppa. En portion för en jägare innehöll 4 000 kalorier, det är anpassat för någon som rör sig extra mycket. Det sägs dock att många soldater hade så stor respekt för reservlivsmedlet att de inte vågade öppna paketet av rädsla att bryta med någon föreskrift, utan hellre gick utan mat i ett dygn.

Men själva tanken med reservlivsmedel har funnits länge. Redan i början av 1800-talet hade soldaten med sig extraportioner i sina ränslar om de skulle komma långt bort från förbandet. Viktigt var att maten skulle hålla länge och väga lite. Detta blev mycket enklare på 1900-talet när det börjar dyka upp frystorkade varor som pulversoppor. Precis som konservburken så har frystorkningen haft stor betydelse för att förenkla matlogistiken i militären.

1970: Från brännvin till choklad

Utspisning av varm dryck under gruppfälttävlan på 1970-talet
Utspisning av varm choklad under gruppfälttävlan på 1970-talet. Ett sekel tidigare hade innehållet sannolikt inte varit alkoholfritt; det var 1881, efter hårda påtryckningar från nykterhetsrörelsen, som brännvinet i militären togs bort. Foto: Miliseum

– Väldigt många värnpliktiga har ljusa minnen av maten i militären. När man är ute på långa övningar blev mat och dryck helt enkelt en skön paus. Man fick sätta sig ner, vila upp sig, småprata med sina kamrater. Alla vet ju hur gott det är med kex och varm choklad när man varit ute och åkt skidor, så gott smakar det aldrig hemma. Det är samma sak i fält, säger Klas Kronberg.

Jag skulle tro att de dricker just varm choklad här. Brännvinet i militären tas bort 1881 efter hårda påtryckningar från nykterhetsrörelsen. Tidigare ingick det i provianteringsreglerna att varje soldat hade rätt till en sup om dagen. Ofta använde befälen även supen för att ge lite extra kurage inför en lång marsch eller ett stort slag. Så fick man en extra sup visste man att något jävligt var på gång. I dag är det snarare en chokladkaka – tiderna förändras.

Beslutet att ta bort supen föregick dock av mycket diskussioner. Så man gjorde faktiskt ett experiment där man tog två kaniner, gav den ena alkohol, satte ut dem i kylan och tog sedan tempen på dem. Då såg man att den berusade kaninen hade lägre kroppstemperatur än den nyktra. Ett vanligt argument var nämligen att man blev så varm i kroppen av en sup när man stod på vakt, men detta experiment ansågs bevisa att det inte stämde.

Men att den dagliga supen försvann var inte populärt, så för att blidka soldaterna införde man en extra kopp kaffe. Däremot hade man faktiskt kvar brännvin i flottan till 1917 och i krigssjukvården ända fram till 1941. Det var inte för att sterilisera instrument eller liknande, utan helt enkelt för att om man var sjuk så kunde det vara skönt att ta sig en sup.

2012: Mätta soldater är bra soldater

Trerätters stridsportion för en soldat, 2012
Plastade proteinbars, chokladkakor och jordnötssmör ska bidra med snabb energi. Trerätters stridsportion för en soldat årsmodell 2012. Foto: Armémuseums arkiv

– Det här är dagens motsvarighet till en jägarportion. Om man inte kan komma tillbaka till sitt förband ska man klara sig på den här menyn i 24 timmar. I dag får soldaten risgrynsgröt till frukost, en orientalisk kyckling med couscous till lunch samt potatis, nötkött och bearnaise till middag. Det visar att samhällets generella mattrender sipprar in även här, konstaterar Klas Kronberg.

Kaloriintaget på den här stridsportionen är 3 800, vilket kanske låter högt men det baseras på någon som är extremt aktiv. Smäller man i sig allt det där när man sitter på kontor varje dag så blir man nog lite rund om magen. Numera är det mycket tillbehör i paketet också: chokladbarer, jordnötssmör, nötblandningar. Det ska förstås bidra med snabb energi.

Nytt är också att det står angivet vilka allergener maten innehåller, som gluten, laktos, mjöl eller ägg. Alla former av näringslära har varit till stor nytta för Försvarsmakten och i dag lägger man stor vikt vid att maten ska vara god, näringsriktig och ge soldaten rätt förutsättningar att göra sitt jobb. En mätt och glad soldat är en bra soldat.

Källor

Intervju med Klas Kronberg

"Mat för en hel armé", Armémuseum 2012

digitalmuseum.se

Fredskockarna: I grytorna för freden (SMB, 2012)

FM KOKR F (1983)

Arboga Elektronikhistoria Förening (AEF)

FMV

Flygvapennytt nr 3/1983

Tre svenska försvarsrecept