Under kursen får flygelever nya kunskaper och tränas i att hantera både materiel och sin kropp under sparsamma förhållanden.
Vi tar det tekniska först. SERE A Flyg är den korrekta beteckningen på kursen och bokstäverna står för engelska Survive, Evade, Resist, Extract – på svenska: Överlevnad, undvikande, motstånd och undsättning.
Överlevnadsutbildning inom flygvapnet har funnits sedan 1940-talet, då man insåg vikten av att flygarna skulle överleva och kunna återvända för nya uppdrag. Det har gett upphov till ett långt arv av överlevnadsutbildningar och övningar.
– Under andra världskriget blev det tydligt att flygarna var en exklusiv resurs som behövde överleva för att kunna fortsätta flyga uppdrag. Därför lägger flygvapen världen över stora resurser på både överlevnadsutbildning och undsättningsfunktioner. Det räcker inte att piloten klarar sig, hen måste också kunna bli hämtad också, säger Jan Stenström, ställföreträdande avdelningschef för MIFS-avdelningen (Människan i flygsystemet) på Luftstridsskolan och övningsledare.
I slutet av veckan är målet att nå slutpunkten på marsch och bli undsatt efter flera prövande moment. För eleverna blir utmaningarna tyngre för varje dag, inte främst på grund av fysisk aktivitet, utan även på grund av minskad mat och sömn.
– Vi börjar lugnt med tält första natten. Ingen märkvärdig start, men sedan tas utrustning bort stegvis och eleverna bygger bivacker med naturmaterial. Med eld kan man klara sig utan sovsäck, det bevisar de i mitten av veckan. Sista steget är att överleva i bivack utan sovsäck och eld. Svårighetsgraden ökar, men eleverna klarar det, säger Stenström och förtydligar:
– Det låter tufft, särskilt i regn, men det går, särskilt på sensommaren när nätterna är milda. Samma elevgrupp ska senare i utbildningen upp till Lapplandsfjällen, där det kan bli 30 minusgrader och samma övning genomför under mycket kargare förhållanden.
Utöver den mentala styrkan i att klara en vecka i vildmarken med begränsad utrustning – sova på en granrisbädd och med lågt kaloriintag, får eleverna en mängd praktiska färdigheter. Det handlar om vattenrening, identifiering av ätbara och oätbara växter, samt jakt och fiske. På den tekniska sidan lär de sig navigering med stegning, GPS med och utan störning och kommunikation med radio, lampor och andra nödsignaler, både dolda och mer synliga.
– I fredstid fokuserar vi på att skapa alla förutsättningar för snabb undsättning. Men vi tränar också hur man agerar när hotbilden kräver att man håller sig dold, gömd och väntar på hjälp som kanske dröjer eller sker från annan upphämtningspunkt. Flygvapnet siktar på att besättningar ska kunna klara sig tre dygn, och utrustningen är dimensionerad därefter. Men det kan bli längre, och då måste man kunna komplettera med föda från naturen.
Kaloriintaget är en tydlig utmaning för eleverna. Jan Stenström beskriver det som en ”rejäl bantningskur” jämfört med normalt födointag, men vatten finns det gott om i området och dricksvatten prioriteras.
När övningen närmar sig slutet har alla elever klarat momenten väl, trots minskad mat och vädrets utmaningar. Instruktörerna från MIFS är nöjda. Alla har lärt sig mer än de kommit med på måndagen och är bättre förberedda för framtida överlevnadssituationer.
– Jag har hållit den här kursen i flera år, och den största erfarenheten för eleverna är känslan av att klara en vecka i vildmarken med begränsad utrustning. Den mentala styrkan är det viktiga. Nästa gång man flyger över vildmarken vet man att man faktiskt kan överleva en vecka på marken, säger Jan Stenström.