Rymdoperationer bygger på samma principer som traditionell krigföring, förklarar rymdchefen Johan Nyström.
Foto: Försvarsmakten
Överstelöjtnant Johan Nyström, chef för den försvarsmaktsgemensamma rymdavdelningen, förklarar bakgrunden:
– Tillgången till rymden är avgörande för västerländska samhällen. Rymdtjänster är i dag vitala för uppskattningsvis mellan 15 och 20 procent av vår BNP. De optimerar produktionen av varor, styr samhällstjänster och möjliggör upplevelser – oavsett om det råder fred, kris eller krig. Eftersom vår ekonomi är globalt sammanflätad är det en gemensam, multinationell uppgift att försvara kritisk rymdinfrastruktur.
Att rymdkrig skulle vara ett nytt fenomen är en missuppfattning. Enligt Nyström föddes den militära rymddomänen redan den 20 juni 1944 när Tysklands V2-raket korsade Kármánlinjen, gränsen mellan atmosfär och rymd. V2 användes som ballistisk missil mot mål i London och Paris. Om de allierade hade haft möjlighet att bekämpa V2-missiler i högbana, redan utanför atmosfären, kunde mycket lidande ha undvikits.
Fem avgörande delar
Sedan dess har rymddomänen utvecklats enormt och nya förmågor har tillkommit. Men vad krävs egentligen för militär rymdförmåga? Fem komponenter är grundläggande: rymdhamnar för uppsändning, olika typer av rymdsystem (satelliter, radar, laser), krypterade länkar för kommunikation, rymdlägescentraler för övervakning samt användare som snabbt kan sprida och använda rymddata i strid.
Nyström understryker att rymdoperationer syftar både till att understödja mark-, sjö-, luft- och cyberstrider och till att försvara själva rymdinfrastrukturen. Hoten är många och komplexa och kan delas in i tre huvudkategorier: cyberattacker, elektronisk krigföring (som riktas mot länkar och signaler) och kinetisk verkan (fysisk påverkan, exempelvis projektiler, eller laser mot rymdbaserade system).
– Alla komponenter, från satelliter till antenner på marken, måste kunna försvaras. Annars riskerar de att tas över eller förstöras av motståndaren, säger Nyström.
Rymdoperationer bygger på samma principer som traditionell krigföring – eldkraft, rörelse och skydd – men tekniken och miljön gör att stridstekniken blir annorlunda. Exempelvis kan rymdstrider i en snar framtid leda till något som kan liknas vid “dueller” mellan satelliter där aktörer försöker blända, störa eller förstöra varandras system. Länder som Kina och Ryssland har redan utvecklat förmågor för att direkt angripa satelliter med både kinetiska och icke-kinetiska metoder.
Internationellt samarbete
En central utmaning i rymdkrig är att skapa och upprätthålla en gemensam lägesbild (Common Operational Picture, COP). Utan god förståelse för vad som sker i andra domäner riskerar vi att missa hot och vilseledning även i rymden.
– Rymddomänen är global. Våra satelliter passerar exempelvis Stilla havet flera gånger per dygn och kan angripas från andra sidan jordklotet. Därför är internationellt samarbete lika viktigt i rymden som på marken, säger Nyström.
I framtiden kan svenska soldater komma att bemanna tjänster kopplade till rymdoperationer. Det kan handla om att skydda rymdbaser, agera rymdexperter i staber eller arbeta som operatörer vid svenska rymdlägescentraler. Den operativa hanteringen kräver både militärtaktisk utbildning och hög teknisk kompetens, ofta på civilingenjörsnivå inom teknik och naturvetenskap.
– Vid försvar av satelliter kombineras taktiska bedömningar av militär personal med tekniska beräkningar av STEM-utbildade specialister. Samverkan är helt avgörande för att lyckas, säger Nyström.
Samtidigt är stora delar av Försvarsmaktens rymdrelaterade kapaciteter fortfarande hemliga. Rymdkrigets framtid är alltså redan här, men mycket sker än så länge under radarn.