Saknade – aldrig glömda

Minnesceremonin genomförs årligen sedan 2021 i flygvapnets minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen i Stockholm.

Till stämningsfull musik från Flygstabens stabsläkare Andreas Brink på cello samlades personal ur flygvapnet och de anhöriga som var inbjudna i den vackra minneshallen.

Ställföreträdande flygvapenchef, brigadgeneral Tommy Petersson, höll ett tal där han påtalade vikten av att minnas och hedra all flygvapenpersonal som inte längre finns med oss.

– Den här dagen är tillhör alla de som har gett sitt liv i flygvapnets tjänst. Även om de namnen inte finns upptecknade i den här minneshallen så har de lämnat samma tomrum efter sig på flottiljerna och i familjerna som de som är skrivna här. Den här dagen går våra tankar till alla. Saknade – aldrig glömda, sa Tommy Petersson.

Stillheten i minneshallen, med de sex frescomålningarna av konstnären Einar Forseth som ramar in marmorväggen i mitten med de 955 namnen på de kollegor som omkommit i flygtjänst, gör det möjligt för tanken att finna ro men också för att reflektera över de som en gång stod vid vår sida.

– Det som väggen bakom mig berättar har format oss. Det är med stor respekt och ödmjukhet jag möter dessa namn. Det syngliggör även ansvaret som ligger på FVC och mig. Jag besöker hallen relativt ofta, dels för att jag uppskattar rummet som sådant och dels för att jag här inne kan hämta kraft i det fortsatta arbetet.

Genom åren har flygvapnet och Försvarsmakten lärt sig att bli bättre på att hantera haverier med dödlig utgång. Då särskilt omhändertagandet av anhöriga, men resan är inte över.

– Vi kan och vi ska ständigt bli bättre. I den resan spelar Anhörigforum en väldigt viktig roll. Det värmer mitt hjärta när jag ser hur ni stöttar och tar hand om varandra. Inte minst viktigt är hur ni har inspirerat flygvapnet till att bli bättre i vår hantering av förlorade kamrater och familjemedlemmar.

Därefter höll garnisonspastor Magnus Fröhler från Helikopterflottiljen ett korum.

Som avslutning på minnesceremonin berättade ceremonimästare Josefine Ådeby berättelsen om minneshallen som blev klar under 1940-talet.