– Det känns otroligt när jag blickar tillbaka på allt jag gått igenom under året, och hur långt jag kommit från där jag stod för 365 dagar sedan, konstaterar Lovisa Nicander, som då precis hade genomfört grundutbildning som värnpliktig radiolänkgruppchef på Luftvärnsregementet, Lv 6. En av anledningarna till att jag vill vara reservofficer är att kunna ge andra samma möjlighet att utvecklas, i sin befattning och som individ, som jag fick under min värnplikt. Att hjälpa andra att prestera och bli den bästa versionen av sig själva så att gruppen kan excellera. Trots att jag är väldigt självständig som person är potentialen att kunna arbeta tillsammans med andra något jag värdesätter mycket.
Reservofficeren – viktig del av framtidens försvar
Olle Björså fortsatte, precis som Lovisa, sitt engagemang i Försvarsmakten direkt efter värnpliktsutbildningen. Olle kom direkt till ROU från grundutbildning som stridsfordonsskytt på I 19 i Boden, men tillhör nu P 18 på Gotland. Vid första kontakten med det nya hemmaförbandet under ROU:s tredje delkurs blev läget ”skarpt” direkt.
– Mitt yrkesval blev snabbt väldigt relevant då jag fick delta i lösandet av de bevakningsuppgifter och beredskapsanpassningar som gjordes på Gotland med anledning av omvärldsläget, berättar Olle. Efter det ser jag mitt yrkesval som en självklar chans att göra stor skillnad där det behövs. Jag tror att reservofficerarnas roll kommer att växa på grund av omvärldsutvecklingen. Att använda oss är en snabb och kompetent lösning som komplement till officerarna.
– Jag ser också reservofficerarna som en vital del av Försvarsmakten, tillägger Lovisa. Vår roll är betydelsefull för att kunna ha ett robust försvar och en uthållig krigsorganisation. Men även för att bidra med viktig kompetensspridning mellan den civila och militära världen, vilket gynnar båda parter.
Bra kan bli bättre
Nu är utbildningens tre delkurser avklarade och de nyblivna reservofficerarna har tillbringat det senaste året på både MHS H, strids- och funktionsskolor, och förband ute i landet. Först en gemensam teoretisk grund i bland annat ledarskap och pedagogik, sedan fördjupad kunskap i den valda yrkesinriktningen och sist, men inte minst, praktik på hemmaförbandet.
Både Olle och Lovisa är nöjda med sitt val att genomföra ROU. Utbildningen har nu genomförts för femte gången. Mycket har varit bra, men det finns fortfarande utvecklingspotential.
– Det är en utbildning som ger mycket bra förutsättningar, men den blir också vad jag som elev gör den till, säger Olle. Allting är möjligt och man kan nå hur långt som helst så länge man får verktyg att jobba med, men det är upp till en själv samt engagemanget hos de befäl och utbildare man möter. För mig har särskilt ledarskapsutbildningen varit givande. Jag vill växa till en människa som är trygg i chefsrollen och leder med ett utvecklande ledarskap.
– Att under sista delkursen få praktisera på en grundutbildningspluton med värnpliktiga samt få gå i min krigsbefattning under vårens övningsserie i Försvarsmakten har för mig varit särskilt värdefullt, förklarar Lovisa. Jag har fått bekräftelse på att jag kan applicera det jag lärt mig på riktigt. Sen hoppas jag att ROU som helhet vidareutvecklas till en utbildning som står på egna ben bredvid specialistofficers- och officersutbildningen.
Att äta kakan och ha den kvar
Trots ett stort engagemang för Försvarsmakten har ändå Olle och Lovisa valt att även satsa på en civil yrkesbana.
– Jag hoppas först få göra ett ”fänriksår” med någon form av kompetenshöjande utbildning så att jag så småningom kan gå i befattning som underrättelse- eller bekämpningsofficer i bataljonsstaben, summerar Olle. Men sen väntar civilingenjörsstudier på KTH med inriktning mot samhällsbyggnad.
– Min plan är att fortsätta jobba som instruktör på Lv-kompaniet fram till mitten av hösten för att fortsätta utveckla mina ledarkunskaper, sammanfattar Lovisa. Sen vill jag börja studera till läkare nästa vår.
Lovisa har förebilder i både pappa och farfar som praktiskt visat att det går bra att ha ett ben i det civila och ett kvar i det militära:
– Att bli reservofficer är lite som att äta kakan och ha den kvar. Tillfället att få vara delaktig i arbetet att bygga upp framtidens försvar, som bara är i begynnelsen av sin fulla potential är engagerande och något jag inte vill missa!