Nu återvänder officerarna till Försvarsmakten

En gång var de stolta officerare i rikets tjänst. Av olika skäl valde de att lämna Försvarsmakten. Många av dem klev av när organisationen krymptes och förband lades ner. Men nu blåser andra vindar och allt fler återvänder från sina civila karriärer.
Vi har träffat fem personer som berättar om vad som lockade dem tillbaka till ett liv i uniform.

Johan Melin. Örlogskapten. Planeringschef på Tredje sjöstridsflottiljen. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten

Fann en ny försvarsmakt

När Johan Melin kom tillbaka till Försvarsmakten efter 19 år i det civila hade mycket förändrats. Men det var ändå som att komma hem, säger han. Johan Melin slutade inom Försvarsmakten år 2000. Det hade då varit hans arbetsplats i tolv år. Valet att gå över till en civil anställning var delvis påtvingat, då hans förband KA 2 las ner.

– Jag ville egentligen inte sluta, men det fanns ingen annan tjänst inom Försvarsmakten som jag kunde ta, med hänsyn till min privata situation.

Under de följande 19 åren arbetade han i huvudsak som rektor för en gymnasieskola i Karlskrona. Han uppskattades särskilt för sin förmåga att fatta och meddela beslut, säger han. Och han trivdes. Även om han medger att han i grund och botten fortfarande var ”en amfibiekrigare”.

Förra året tog kraften slut. Han hade gjort sitt som rektor och behövde en förändring. Eftersom han varit anställd som reservofficer allt sedan han avslutat sin heltidstjänst, och hade vänner som arbetar inom Försvarsmakten, hade han rimligt bra koll på hur den hade utvecklats. Han kände att han skulle trivas i den miljön, och tackade ja när ett erbjudande dök upp.

Under hösten 2019 fick han en tjänst som planeringschef på Tredje sjöstridsflottiljen.
– Det kändes som att komma hem. Mycket hade naturligtvis förändrats, men det var ändå som att det var igår jag lämnat KA 2.

Samtidigt konstaterar han att den försvarsmakt han lämnade inte finns kvar. Då utbildade han värnpliktiga. Idag finns det nästan ingen pliktpersonal i de förband som utbildas. Då var Försvarsmakten en synligare och mer självklar del i det övriga samhället, eftersom det fanns regementen i varje län och alla hade släktingar som gjort lumpen.

Johan tycker också att Försvarsmakten verkar ha tappat en del av den struktur och ordning som fanns för 20 år sedan. Då var en order en order, menar han.

– Idag verkar det ibland snarare betraktas som ett underlag för diskussion … Men kärnan är kvar och han trivs bättre i sitt arbete än på länge.

För Johan har den säkerhetspolitiska aspekten av Försvarsmaktens roll alltid varit viktig och han kände sig tidigt i livet ”manad att vara med och bidra”. Det känner han att han gör idag.

Vad lärde du dig i det civila som du har nytta av nu?
– Det är nog snarare tvärtom, att erfarenheterna från min militära karriär var värdefulla i mitt civila jobb. Som förmågan att leda och fatta beslut.

Rickard Johansson. Överste. Genomförandechef och operationsledare på Arméstaben i Enköping. Foto: Alf Johansson/Försvarsmakten

Uppskattar bredden

Rickard Johansson trivdes visserligen som chef för Räddningstjänsten Östra Skaraborg, men han hade trivts ännu bättre inom Försvarsmakten.

Rickard lämnade sitt militära yrkesliv 2012 efter en intensiv period av utlandstjänster och hög arbetsbelastning. Han och hans familj med tre barn behövde varva ner. Egentligen var planen att fortsätta, men när Försvarsmakten tidigare än planerat ville placera honom på Högkvarteret i Stockholm, 25 mil från hemmet i Skövde, insåg han att det kanske var dags att kliva av.

– Det var ett svårt beslut. Men jag tackade till slut ja till tjänsten som chef på Räddningstjänsten Östra Skaraborg, med placering hemma i Skövde.

Övergången till ett civilt liv var inte alldeles enkel, förklarar Rickard. Sedan officersexamen 1987 hade han arbetat i en rad befattningar, bland annat som bataljonschef vid Nordic battlegroup 08 och brigadchef. Han har också varit på utlandsinsatser i Bosnien 1994–95 och slutligen i Afghanistan, som han kom hem ifrån 2011.

– Anställningen i Försvarsmakten blir en hel livsstil på ett annat sätt än hos en civil arbetsgivare. Samtidigt såg jag många likheter mellan Räddningstjänsten och Försvarsmakten, i kultur och att man har ett tydligt insatsfokus. Vi var ju aldrig mer än 90 sekunder från nästa larm, berättar han.

Men han lämnade egentligen aldrig sin militära karriär. Åtminstone inte känslomässigt. Han behöll kontakten med sina gamla kollegor och hade bra koll på Försvarsmakten. När han 2017 blev tillfrågad om han ville komma tillbaka satt svaret inte särskilt långt inne.

Sedan 2018 sitter han nu på Arméstaben i Enköping, med ansvar för bland annat planering och genomförande av utlandsinsatser. Och även om han trivdes bra i Räddningstjänsten känner han sig mer hemma hos Försvarsmakten.

Något som slog honom efter återkomsten var hur lika många av problemställningarna är mellan det civila och det militära. Försvarsmakten har exempelvis samma utmaningar som civila organisationer i att rekrytera personal och måste knäcka samma nötter i frågor som rör logistik och materialflöden.

Men på ett plan ser han en tydlig skillnad. En officer har i allmänhet en bredd i kunskap och erfarenheter som saknas i de flesta civila yrkeskategorier. Och en väldigt väl utvecklad förmåga att på kort tid skapa struktur och ordning.
– Det ligger nog i vårt dna, säger han och skrattar lätt.

Vad lärde du dig i det civila som du har användning av nu?
– Framför allt en ökad förståelse för hur samhället och relationen med civila aktörer fungerar. Och djupare insikter om Försvarsmaktens roll i totalförsvaret, och vad som krävs för att vi ska kunna bidra för att på bästa sätt stärka helheten.

Sebastian Wolgast. Fanjunkare. Taktiklärare på Militärhögskolan i Halmstad. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten

Ville tillbaka till laget

Ett jobb i det civila kan ha sina fördelar. Som bra lön. Men för Sebastian Wolgast blev nackdelarna för stora. 60-timmarsveckor på jobbet. Aldrig helt ledig och hög press på att leverera resultat. Sebastian Wolgast var chef på ett grossistföretag som sålde gräsklippare och grillar. Och han var ensam i sin roll.

– Det är en av de stora skillnaderna mot mitt nuvarande jobb på Militärhögskolan. Här jobbar vi i team, så när du är sjuk eller behöver gå tidigare finns det alltid någon annan som ser till att jobbet blir gjort.

Sebastian tog sin officersexamen 2002 och började som instruktör för en jägarpluton på I 22 i Kiruna. När den las ner flyttades han till K 4 i Arvidsjaur. Redan då märkte han att energin inom Försvarsmakten var på väg att sjunka och han bestämde sig snart för att skaffa sig en civil utbildning.

2006 tog han tjänstledigt och  efter tre års studier i Australien ”halkade han in” på ett jobb som ansvarig för leveranskedjan hos ett grossistföretag. Han blev kvar i branschen till 2018.

– Det var då jag insåg att jag behövde byta inriktning i mitt yrkesliv. Att jag inte skulle klara av den press som låg på mig, berättar han.

Den 1 februari 2018 klev han in på sitt nya jobb på Militärhögskolan i Halmstad, som taktiklärare.

– Det första som slog mig var att så mycket hade hänt under den tid jag varit borta. Till skillnad från 2006, när jag tog tjänstledigt från K 4, var folk glada, det fanns en stark framåtanda och hög energi.

Samtidigt ser han att allt inte är bättre i det militära. Krav på resultat och ekonomisk vinst hos företag fungerar i rimliga mått som en nödvändig drivkraft för många individer. Inom Försvarsmakten ser han att den där drivkraften skulle behövas ibland.

– I vissa avseenden skulle myndigheten må bra av att drivas lite mer som ett företag.

Men främst ser han förstås fördelar med sitt jobb på Militärhögskolan. Även om lönen är väsentligt lägre uppskattar Sebastian att det finns en förståelse hos Försvarsmakten som arbetsgivare, för att jobbet bara är en del av de anställdas liv. Och att det måste fungera tillsammans med dygnets övriga 16 timmar.

Vad lärde du dig i det civila som du har användning av nu?
– Framför allt it-kunskap. Den har jag stor nytta av nu när vi behöver bedriva undervisning på distans, på grund av pandemin.

Fredrik Svensson. Örlogskapten. Genomförandechef på Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (Swedec) i Eksjö. Foto: Daniel Wiberg/Försvarsmakten

Sökte ett större mål

Mycket är sig likt. Uniformen, miljöerna och kulturen. Samtidigt har det också skett stora förändringar. Det berättar Fredik Svensson som nyligen kom tillbaka till Försvarsmakten efter några år i det civila.

– Det är ett annat klipp i steget nu, en optimism som inte fanns 2014, när jag lämnade myndigheten. Han hade varit med om att bygga upp sjukvårdsverksamheten på Röjdykardivisionen från 2006 till 2014, med stort fokus på ”dykerimedicin” samt stridssjukvård. Det var intensiva och lärorika år. Men 2014 tog det stopp, berättar Fredrik.

– Jag kunde inte komma vidare på sjukvårdsspåret inom Försvarsmakten. Därför valde jag att kliva av och ta anställning i ett civilt företag.

Han fortsatte att arbeta med sjukvård och utbildning inom området på 2 Secure, som hjälper organisationer med säkerhet för utlandsplacerad personal. Många av hans kollegor där var också tidigare militärer, och poliser.

– Det gjorde att det var många likheter med Försvarsmakten. Men visst fanns det skillnader.

Han berättar att som civilanställd har du exempelvis aldrig lyxen att kunna ägna tre dagar åt planering av ett projekt. Det går däremot utmärkt inom Försvarsmakten. Och beslut fattas ofta snabbare i det civila än inom militär verksamhet.

– Där kanske det militära har en del att lära. Samtidigt finns det förstås fördelar med en viss tröghet i beslutsfattande.

Som reservofficer höll han bra koll på Försvarsmakten. Framför allt ser han hur myndigheten åter håller på att närma sig civilsamhället.

– Vi var bakom stängsel för länge, tror jag. Vilket gjorde att vi lite tappade kontakten med övriga samhället. Men nu ser jag hur vi åter börjar skapa förståelse för hur relationen med civila aktörer behöver se ut för ett välfungerande totalförsvar, och en förståelse hos allmänheten för vad Försvarsmakten gör och varför det är viktigt.

För Fredrik personligen handlade återkomsten inte bara om att ”komma hem”. Det fanns något annat som lockade, något som han inte riktigt hade sett tidigare. Känslan av att göra något för samhället. Att det inte handlar om att tjäna pengar.

– Med risk för att låta flummig finns det ett större syfte med det vi gör här, något som gör att det är lite lättare att gå upp på morgonen.

Vad lärde du dig i det civila som du har användning av nu?
– Framför allt fick jag en djupare förståelse för hur civilsamhället fungerar, och kan därför lättare se på vilket sätt vår verksamhet behöver utvecklas och bedrivas för att bidra som en del av samhället.

Magnus Hall. Löjtnant. Planeringsofficer. Livregementets husarer (K 3) i Karlsborg. Foto: Robin Krüger/Försvarsmakten

Gillar tillväxtresan

Magnus Hall inledde en militär karriär efter grundutbildningen i slutet av 80-talet. Men omständigheter tog honom in på en civil bana. Nu är han tillbaka.

Han hade nästan givit upp hoppet. Efter utbildningen till reservofficer i slutet av 80-talet blev det inte särskilt mycket tjänstgöring inom försvaret för Magnus Hall. Han hade intresset och engagemanget, men av olika skäl blev många planerade övningstillfällen inställda. Det gjorde också att tanken på att gå vidare och utbilda sig till officer och börja arbeta inom Försvarsmakten på heltid aldrig riktigt fick fäste.

– I stället valde jag en civil utbildning och karriär. Men jag var hela tiden kvar som reservofficer och tjänstgjorde i alla fall en del, berättar han.

Och trots att han aldrig lämnat Försvarsmakten – i vart fall inte som anställd – ser han sig som återvändare när han nu börjat sitt arbete på K 3, som planeringsofficer på regementsstaben.

– Min grundutbildning var den roligaste tiden i mitt liv och jag har alltid känt att jag är en del av Försvarsmakten.

Med en omfattande civil karriär där han ägnat sig åt företagsledning utomlands och varit med och byggt upp en kommunal, internationell skola i Göteborg tar Magnus med sig värdefulla erfarenheter in i sitt militära arbete. Men på några väsentliga punkter har Försvarsmakten ett tydligt övertag framför civila företag. Det handlar bland annat om struktur och förmågan att lösa oförutsedda problem, säger han.

– Ofta saknas tydliga målbilder och genomförandeplaner i den civila affärsvärlden.

Överlag ser han en helt annan grad av professionalism i verksamheten idag jämfört med när han blev reservofficer och följande år. Bara det faktum att man ”ökat rekryteringspoolen med 100 procent” genom att aktivt rekrytera fler kvinnor har inneburit en påtaglig ”boost”.

Men det var av andra skäl som Magnus sökte sig till Försvarsmakten. Främst möjligheten att få vara med på den resa myndigheten befinner sig på. Där tillväxt står i centrum, inte neddragningar. Och där även rollen i samhället blir tydligare och större.

En annan betydande faktor var K 3:s satsning på att återaktivera sina reservofficerare, understryker han.
– Jag har alltid känt att jag velat bidra till något större. Under 20 år handlade det om att bygga upp och bedriva skolverksamhet. Nu känns det rätt att gå in i det militära och bidra till försvaret av Sverige.

Vad lärde du dig i det civila som du har användning av nu?
– Att olika perspektiv är viktiga för en organisations utveckling och tillväxt. Att ta tillvara på och uppmuntra all den talang som finns hos våra medarbetare.

Artikeln har tidigare publicerats i Försvarets forum nummer 3, 2020.