Ingenjörer utbildar ingenjörer i Centralafrikanska republiken

Under tre veckors tid har den svenska personalen på plats i Centralafrikanska republiken utbildat ingenjörplutoner ur den nationella armén. Soldaterna har varit engagerade och visat stort intresse under utbildningen och det svenska bidraget hjälper till att stärka de lokala ingenjörförbanden.

Utbildningsinsatsen i Centralafrikanska republiken.
Utbildningsinsatsen i Centralafrikanska republiken.
Soldaterna genomför ett utbildningsmoment där de lägger en minlinje. Foto: Försvarsmakten
Utbildningsinsatsen i Centralafrikanska republiken.
Faskiner görs för att fylla till exempel ett dike så att ett fordon kan köra över. Foto: Försvarsmakten
Utbildningsinsatsen i Centralafrikanska republiken.
En faskin som soldaterna tillverkade testas i ett dike. Foto: Försvarsmakten
Utbildningsinsatsen i Centralafrikanska republiken.
I ihållande regn fick soldaterna gräva värn med god skyddsnivå. Foto: Försvarsmakten

Utbildningsinsatsen i Centralafrikanska republiken (EUTM RCA) syftar till att utbilda soldater och plutoner och omfattar bland annat vapenhantering, stridsutbildning, orientering och sjukvårdstjänst. Under några veckor har de svenska instruktörerna på plats utbildat soldater ur två ingenjörplutoner. Då soldaterna i plutonerna hade begränsad erfarenhet inom ingenjörtjänst lades utbildningen på en grundläggande nivå. Detta för att säkerställa att alla soldater fick grundkunskaper om ingenjörtjänst.

Utbildningen inleddes med ett pass i minkunskap så att soldaterna fick kunskap om vilka olika mintyper som finns. Passet fortsatte sedan med hur soldaterna gräver en mingrop och vad som är viktigt att tänka på när de ska dölja minorna. Intresset hos soldaterna har varit stort.

– Soldaterna har haft en stor vilja att lära sig grundläggande ingenjörkunskaper och de har visat ett stort engagemang under hela utbildningen, säger Michael Marmerholt som är kontingentschef för det svenska bidraget till utbildningsinsatsen i Centralafrikanska republiken.

Utbildningsveckan fortsatte med att utbilda i minlinjer, minrutor och vägförstöring. Då tillgången till utrustning varit begränsad fokuserade verksamheten på metoder som går att använda under enklare förhållanden. Att exempelvis spränga en trumma ersattes med att gräva av vägen för hand då en motståndare kanske inte har tillgång till bandvagn.

Ett genomgående tema under utbildningen har varit bristen på materiel då det saknats både blinda minor och redskap för att gräva med. För att lösa detta användes tegelstenar som minor och annan improviserad materiel för att få till ett bra utbildningspass för soldaterna.

Utbildningen fortsatte sedan med grävning av värn med god skyddsnivå och då det regnade under det här utbildningspasset fick soldaterna lära sig vikten av god dränering i värnen. Utöver dessa kunskaper har soldaterna även fått lära sig hur man genomför minspaning längs en väg, hur man gör faskiner av bambuträd och ståltråd och egenpikning (används om man råkat hamna i en minering och måste därifrån).

Arbetet som de svenska instruktörerna ur utbildningsinsatsen gör bidrar till att höja nivån hos de lokala ingenjörförbanden och förhoppningen är att de ska kunna använda metoderna om de behöver det i framtiden.