Carlskrona följer efter minröjningsfartyget, med ett par hundra meters mellanrum.
Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten
HMS Kullen ligger och väntar på att lotsa igenom Carlskrona.
Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten
På bryggan är manöverofficer Mats Hörström uppmärksam på minröjningsfartygets instruktioner.
Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten
Fartygen kommunicerar med signallampa, snabbt, säkert och svåravlyssnat.
Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten
Minröjning är en svårt. Att hitta en mina bland alla stenar, djupkurvor och annat på botten kräver lång träning. Temperaturen, salthalten, med mera, påverkar hur sonarens ljudpuls breder ut sig och kan också ställa till med bekymmer.
Intelligens med sprängkraft
Minor finns av olika typer. Vissa måste man köra på för att de ska detonera, även kallade kontaktminor. De flesta moderna minor är dock avståndsminor. De känner av, med hjälp av olika sensorer, om ett fartyg passerar ovanför och kan också ställas in att bara sprängas vid en viss typ av fartyg. Fartygets tryck, ljud och magnetiska signatur är bara några av det som minan kan känna av.
Minlotsning för säkerhets skull
En farled röjs till en viss bredd, hur bred beror bland annat på vilka fartyg som är tänkta att passera, ju större fartyg, desto bredare röjning. Men trots att en led genomsökts flera gånger finns det inga garantier för att någon mina inte missats. Men ingen vet bättre än besättningen på minröjningsfartygen var det är säkrast att köra. Vissa delar av farleden är lättare att söka igenom och är då följdaktigt säkrare. Tidigt på morgonen ska HMS Carlskrona in i ett basområde och HMS Kullen lotsar tryggt förbi farorna. Med hjälp av signallampa signaleras vilken fart och hur Carlskrona ska manövrera. Lotsningen går fortare än planerat och Carlskrona kan snart förtöja. Efter lotsningen fortsätter Kullen sitt noggranna arbete i andra leder som ska säkras. Imorgon torsdag avslutas Swefinex 14.