Patrullchefen går igenom uppgiften med soldaterna innan spaningen börjar.
Foto: Henrik Gebhardt/Försvarsmakten
Flygbasjägarpatrull under spaningsuppdrag.
Foto: Henrik Gebhardt/Försvarsmakten
Nu står gripenplanen på basen, redo att möta angriparen, men innan de landar måste man säkra basen och se till att det inte finns några hot mot personal och flygplan. Det är här Flygbasjägarna kommer in i bilden. Att arbeta med både rörlig och fast spaning i syfte att inhämta underrättelser är nämligen en av deras specialkompetenser.
Redan en knapp vecka innan övriga anländer är Flygbasjägarna på plats och spanar dolt mot basen för att se att inget hot finns på plats, berättar Niclas Foleby från Flygbasjägarkompaniet. I spaningsarbetet använder de två patrullerna bland annat hund som hjälpmedel. Hunden med sina välutvecklade sinnen används både för att söka efter människor och materiel.
Flygbasjägarkompaniet har flera specialkompetenser, men i det här fallet är det just den traditionella spaningsförmågan som är efterfrågad.
− Vi gör egentligen det som vi alltid har gjort, svarar Niclas Foleby på frågan om de här spaningsuppgifterna skiljer sig från de uppgifter Flygbasjägarna haft tidigare på baserna.
Medan huvuddelen av personalen på basen arbetar nära basens centrum och flygverksamheten så arbetar Flygbasjägarpatrullerna långt ifrån densamma. Deras uppgift är att tillsammans med Flygbassäkerhetsplutonen säkerställa att de som arbetar med att få flygplanen i luften kan göra sitt jobb i en så säker miljö som möjligt. En uppgift som många gånger är förenat med hård fysisk ansträngning och knappa levnadsförhållanden, men det är också det som soldaterna är utbildade för.
Nu är hela förbandet på plats på basen, men det innebär ingalunda att flygbasjägarnas arbete är slut. Nu övergår spaningen mer och mer till att visa närvaro i området och därigenom störa angriparens eventuella försök att ta sig in på basen och utgöra ett hot mot både personal och flygplan.