"Det handlar om ren hämnd nu, det finns ingen medmänsklighet kvar". Ord som yttrades av en kollega till mig.
Vi åker med en tungt beväpnad konvoj med uppgift att skydda de humanitära organisationerna då de ska evakuera de kvarvarande människorna på bland annat sjukhuset i Malakal. Situationen är hyfsat stabil ur ett säkerhetsmässigt perspektiv. Skottlossning hörs i fjärran men i övrigt är staden för tillfället tom på beväpnad personal. Endast sjuka, handikappade, gamla kvinnor och några barn är kvar i några så kallade "safe havens". Oftast i kyrkor eller sjukhus.
Känslorna går höga: "Det är för jävla hemskt detta" uttryckte en annan kollega. Människor reagerar olika och man måste ha stor respekt för det, men till slut så gäller det att leva för stunden och rädda de som räddas kan. Resten får man samtala om senare.
Etnisk konflikt
Hur konflikten startade och varför kan spekuleras i, men att det har blivit en etniskt baserad konflikt är i min uppfattning ställt utom allt tvivel. Det är folkgrupp mot folkgrupp och hämndaktioner som föder nya hämndaktioner.
"Väpnade styrkor från båda sidor har plundrat och förstört civil egendom, inklusive desperat behövande hjälpinrättningar. De har riktat sig mot civila och utförda utomrättsliga avrättningar, ofta baserade på etnicitet" säger Human Rights Watch, som kallar den förstörelse och våld mot civila "chockerande" . "
Den 18 februari anföll rebellstyrkorna Malakal och för femte gången sedan den 25 december 2013, skedde strider direkt utanför FN-basen. Hundratals döda och sårade blev det omedelbara resultatet och för tredje gången tog rebellerna staden i besittning.
Denna gång var det endast ett fåtal projektiler som hamnade inne på basen och mig veterligen dödades eller skadades ingen där. Ett hundratal skadade soldater fick vi dock ta hand om och ett mindre antal civila som hamnat i korselden utanför.
Regeringen har förstås lovat/ hotat med att de ska ta tillbaka staden men för närvarande är staden tom och endast spridda grupper av soldater kan ses på gatorna. Rebellerna har förklarat att deras mål är oljefälten cirka 15 mil norrut. Oljefält som givetvis är en viktig del av nationens inkomst och därmed strategiskt viktig för båda sidor.
Regnsäsongen närmar sig
FN har klassat Sydsudan som ett så kallat nivå 3-katastrofområde, samma som Syrien och Filippinerna. Samtidigt som regnsäsongen närmar sig så befarar FN att hundratusentals människor, som för närvarande är på flykt undan alla strider, kan komma att drabbas av hungersnöd eftersom de inte kommer att kunna plantera sina grödor som de normalt sett gör under regnsäsongen.
På FN-basen strax utanför själva staden har vi sedan konflikten började haft mellan 20 000 och 27 000 civila. Detta på ett område som är helt otroligt litet egentligen, endast cirka 20 000 kvadratmeter. Det kan upplevas som lite trångt. Etniska konflikter har också uppstått inne på basen med dödsfall som följd.
Det pågår visserligen någon form av fredsförhandlingar mellan de olika parterna men i praktiken så förbereder sig FN på att denna konflikt är långt i från över.
Skydd av civila
Även om det inte är mitt jobb direkt, så är skydd av civilbefolkningen högt upp på FN:s lista över uppgifter och det är en skön känsla att vara med och rädda några liv i alla fall. De hjälporganisationer som finns här gör överlag ett fantastiskt jobb och all heder åt dem.
Som samverkansofficer, military liasion officer, fortsätter vi att göra våra dagliga patruller i närområdet, så kallade "security assessments" men de börjar spela ut sin roll eftersom alla hjälporganisationer bestämt att de framöver ska fokusera på människorna som finns inne på basen. Vilket är klokt och logiskt, det finns inte många kvar inne i staden som behöver hjälp, så att säga.
Avslutningsvis vill jag bara påpeka att vi aldrig blivit hotade eller känt oss hotade, givetvis har vi haft incidenter där soldater stoppat FN-bilar med civila i och "begärt" lift men då vi som militärer upptäckt detta och med hög och tydlig stämma bett dem dra åt.... så har de gjort så. Att vara i en krigszon innebär vissa risker, det ligger i sakens natur, men utan FN på plats så hade det varit ytterligare några tusen som dött bara i denna stad. I det är jag helt säker.