”Man måste inte må dåligt – man behöver prata ändå”

Runtomkring matsalen vid övningsfältet Ravlunda hör man glada hälsningar. ”Tjena, Tjena! Skoj att se dig!”. Det är fjärde och sista omgången från FS 24, främst soldater från 711:e kompaniet, som träffas för att ha uppföljning efter insatsen i Afghanistan.

För en ”Swedish Veteran” har Försvarsmakten ett femårigt aktivt uppföljningsansvar för att hjälpa till med den rehabilitering veteranen kan behöva. Foto: Karl Bendroth
Ansvarig för FS 24, Michael Claesson (till vänster), är mycket nöjd med arbetet som soldaterna från 711:e kompaniet gjorde under insatsen. Foto: Karl Bendroth
Många av soldaterna bar så kallade yxringar som man enligt traditionen skaffar sig i slutet av en insats. Även ”soldat till soldat-armbanden”, där en del av priset går till fredsbaskrarna, är populära. Foto: unknown

Under förra veckan hölls så kallade uppföljningsdagar för dem som deltog i FS 24, en insats som P 7 ledde.

De första gruppsamtalen och screeningarna genomfördes direkt efter att soldaterna kommit hem från insatsen. Nu, cirka tre månader efter deras hemkomst hålls uppföljning under två dagar för alla som deltog i insatsen. För många av soldaterna är det första gången de träffas sedan de kom hem. 

Commanding Officer, ansvarig för insatsen FS 24, brigadgeneral Michael Claesson välkomnar soldaterna.

– Det är skönt när man får med sig alla hem. Det är också skönt när man träffar soldaterna efter ett tag och ser att alla verkar må bra. Då knyter man ihop påsen, säger Michael Claesson.

Något av det viktigaste, säger Michael Claesson, är att få träffa kamraterna från Afghanistan-insatsen och prata av sig. Bland dem som delat upplevelsen finns det en annan förståelse för vad man pratar om. Bland anhöriga kan det vara svårare att förstå sammanhanget.

HR-specialisterna Johan Kullman Andersson och Gertrud Härstedt från P 7 organiserar dagarna, som förutom gruppsamtal även innehåller en föreläsning om stress samt information om det stöd som Försvarsmakten erbjuder. De är hittills nöjda med hur uppföljningsträffarna har varit men menar att det alltid finns förbättringspotential:

– Vi tittar hela tiden på hur vi arbetar. Det här är inte någon slutprodukt, utan vi utvecklar verksamheten hela tiden, säger Johan Kullman Andersson.

En av soldaterna, Mikael, menar att tillfällen som uppföljningen verkligen behövs. Han har även tidigare varit på insats i Afghanistan och säger att han, med flera, märkte hur viktigt det är att få prata om vad man upplevt och få någon sorts överblick, trots att man mår bra. Han tycker också att det är viktigt att få höra vilka effekter som deras insats har gjort. Att den spelade roll.

Programmet för uppföljningen är luftigt så att deltagarna ska ha tid att prata med varandra. Och även om verksamheten verkligen tas på allvar, så är det många skratt – deltagarna verkar mycket glada över att åter få träffas efter sin ledighet.