Vaktstyrkan får alla att känna trygghet

Normalt sett arbetar merparten av vaktplutonens medlemmar i olika befattningar vid Amf1 i Berga, som skyttesoldater eller kustjägare vid amfibieregementet. Vardagen i Afghanistan avviker mycket mot den i Sverige.
- Arbetet i sig är ganska så inrutat, mot vad det är hemma. Rutinerna och lägessituationen styr arbetet. Vi vaktar, patrullerar och skyddar - varvat med vila och träning. Samtidigt kommer det ”puckar från sidan”, andra uppgifter som ska utföras. Ett lite udda liv, men vi har förberett oss på det här redan på hemmaplan, säger Martin.

De första veckorna i Afghanistan var speciella.
- Det var varmt och mycket att sätta sig in i. Ändå var det en övervägande lättnadskänsla för oss att bara få komma ned. Det var lite ovisst för just oss ända in i det sista. Vi är glada för att det blev som det blev, säger han.

Från övning till allvar

Tiden i Afghanistan har varit positiv.
- Absolut. Vi upplever och utsätts för mycket olika uppgifter och intryck. Inte minst på det individuella och psykiska planet. Man får testa sig själv på olika sätt. Jag är helt övertygad om att jag - och vi - utvecklas mycket som enskilda personer och yrkesmänniskor. Man mognar. Här är läget skarp och på allvar. Hemma är det övning, säger han.

Ett visst mått av nervositet är alltid närvarande.
- Så känner vi nog alla. Så bör det också vara för att alla ska ta uppdraget på allvar. Sammantaget så känns det ändå riktigt bra. Vi märker att det vi tränat på hemma funkar här. Personligen är jag också mycket nöjd över att bara få vara här. Det här, att få delta i Afghanistanstyrkan, har varit ett av mina stora mål sedan jag var liten grabb, säger Rasmus.

Mats Laggar