Roger Johansen är en av de tre i den så kallade följebilen; han är också chef för gänget man kallar för understödsgruppen. När det kommer till skarpt läge är gruppen större, då finns både en veterinärsassistent och en reservryttare med i bilen. Dagens kortegeövning är egentligen generalrepetitionen inför nationaldagen men det ses även som en övning inför prinsessans bröllop. Med över 20 års erfarenhet från den här typen av arbetsuppgifter vet Roger Johansen vad han talar om.
– Det handlar om ungefär 120 hjärnor som ska synkroniseras i en rörelse och verksamhet, så visst är det spännande att vara med. Det är alltid en uppsluppen stämning när det har gått bra, säger Roger Johansen.
Av de 120 hjärnorna han pratar om är ungefär hälften hästar.
– Det går aldrig att lämna garantier för hästarna. Helt ovetenskapligt gissar jag att vi kanske kan garantera säkerheten till 97 procent, säger Roger Johansen.
Med en snäcka i örat kommunicerar han med ett tiotal ryttare i kortegen. Genom att prata med varandra håller kortegen koll på tidsschemat och till sin hjälp har Roger två tidtagarur. För säkerhets skull. Men det är inte bara tiden han får hålla koll på: plötsligt hoppar han upp ur passagerarsätet, slänger sig ur bilen och springer för att plocka upp något i paraden. Fångsten: en sabel! Men Roger kommer behöva hoppa ur bilen fler gånger innan övningen är över.
Inte bara hovslagarlärling
Robert Nilsson är hovslagarlärlingen som även tjänstgör som följebilschaufför under repetitionen. I sakta mak för han den blå folkvagnsbussen framåt. Det är mycket att hålla koll på, inte bara hur han ligger till i ledet, han ska också sköta sin andra arbetsuppgift – att vårda hästarnas skodon.
– Det är sjukt kul, det här jobbet passar mig perfekt, säger Robert.
En annan som också ägnar sig åt att vårda är sjuksköterskan Berit Wallin som jobbat inom försvaret i 18 år. Medan Robert ägnar sig åt hästarna tar hon hand om ryttarna.
– Jag finns med av en anledning och finns till enbart för kortegen. Någon kan svimma, någon kan trilla av hästen, någon börjar kräkas – you name it! Vad som helst kan hända, säger Berit Wallin.
Plötsligt far Roger Johansen ut ur bilen igen. En polishäst har tappat en sko, och Robert Nilsson får sin första uppgift som hovslagare. Vid slottet ges tillfälle att hjälpa den skolösa hästen, sedan kan Robert gå tillbaka till jobbet som chaufför. Men bara en stund senare är det dags för nästa häst att tappa en sko. Roger Johansen gör återigen en insats genom att springa fram i ledet och leta upp den tappade skon. Först vid kortegens slut, vid Solliden, får hästen Surprise på sig sin sko igen.
Löst alla uppgifter
Det börjar bli dags att vända hemåt mot Lidingövägen i centrala Stockholm. Hittills har följebilen plockat upp två hästskor, en sabel och en balja, och så en bit till en trumpet. Ritten hem går enligt planerna och stallet börjar synas. Även hålltiderna har klarats av, mycket tack vare att man kommunicerar med varandra genom radio. Och Roger har inte behövt plocka upp fler tappade saker.
– Vi har löst alla våra uppgifter väl så vi är nöjda, säger han om dagens övning.
För Berit Wallin blev det en lugn övning, som tur var behövde ingen soldat hennes hjälp. Enligt Berit inträffar incidenter ofta redan hemma på kaserngården innan kortegen eller övningen börjar.
Väl framme på Lidingövägen parkerar Robert Nilsson den blåa minibussen på kaserngården. Hästarna leds mot stallet och kortegen skingras.
– Jag har fått sko både på Slottet och på Skansen idag – det är en bra dag, säger Robert Nilsson och ler.