IED attacken inträffade den 11 november 2009, fyra mil väster om Mazar-e-Sharif där basen Camp Northern Lights finns. Svenska soldater rullade ut tillsammans med afghanska säkerhetsstyrkor. Peter och hans kompisar färdades i en personterrängbil 6 då en Improvised Explosive Device, IED, hemmagjord bomb sprängdes under deras fordon. Två av de svenska soldaterna, därav Peter, fick livshotande skador och en lokalanställd afghansk tolk dog i samband med explosionen. Peter Kero, en av de fyra svenskarna i fordonet ådrog sig flera frakturer på båda benen, krossad fot, dubbla lårbensfrakturer, kompressionsskador i ryggen och revbensfrakturer.
– Det är klart att man visste att det var farligt och jag var medveten om riskerna med att åka men jag ville ändå. Det skulle bli ett äventyr med de kamrater som jag jobbat ihop med i två år, säger han.
Hjälper kompaniet
Peter är 26 år och är en lätt haltande glad kille med glimten i ögat som av sina kamrater kallas kompanisergeant. Han hjälper kompaniet med det som behöver göras, allt ifrån logistik, ammunition och administrativa göromål. Under veckan deltar han i en övning på Lombens skjutfält där hela hans kompani övar för att ställa sig till förfogade för den operativa reserven. Att på kort varsel åka på insats där de behövs, internationellt och nationellt.
– Det är roligt att var med på övningar. Mina chefer och kompaniledningen gör allt för att jag ska vara med på så mycket som möjligt. Ett exempel är att jag under vårvintern deltog i ”bataljonsövning vinter”. Tre dygn på kalfjället i vintermiljö där jag bland annat fungerade som bandvagnsförare och nu är jag här på plats i Lomben under den här övningen. Jag tycker att Norrbottens regemente med regementschefen Olof Granander i spetsen verkligen tagit sitt ansvar och hjälpt mig till där jag är nu. Även mina anhöriga tycker det. Vägen tillbaka har även underlättats genom att jag själv har en stark dragningskraft att komma tillbaka till Försvarsmakten för att jag trivs så bra.
Skador begränsar
Peter förstår att han inte kan komma tillbaka som en vanlig soldat på grund av sin stelopererade fot och benprotes.
– Mina ben är just nu den begränsning jag har för att komma tillbaka fullt ut som soldat. De andra skadorna begränsar mig däremot inte just nu. Som det ser ut idag är jag färdigbehandlad men kommer nog få göra några framtida operationer, och han fortsätter.
– Olyckan har gjort mig mera medveten och jag ta inget för givet numera. Mitt mål är att fortsätta vara kvar i Försvarsmakten och delta i en utlandsinsats i framtiden. Kanske tar jag steget och utbildar mig till officer, avslutar han och fortsätter sina göromål under övningen i Lomben utanför Kalix.