Nästa moment var att få på sig all utrustning, underställ, torrdräkt, viktbälten och lite till. När dykaren var påklädd, hade ytterligare 76 kilo lagts till på den egna kroppsvikten. Ytterligare några kilo tillkommer om dykaren ska ha med sig extra utrustning som behövs för att lösa olika uppgifter.
Ännu några moment skulle prövas under amfibiedykarnas nu pågående årsprov.
Teoretiska och praktiska prövningar
För att dykande personal i Försvarsmakten skall vidmakthålla sina kunskaper och sin behörighet som dykare genomförs årligen så kallade årsprov. Årsprovet består av olika moment som omfattar allt ifrån teoretiska kontroller till praktiska prov.
Årsprovet är också ett bra tillfälle till utbildning och övning för dykarna och dykledaren. Vissa av de praktiska proven är standardiserade och gäller generellt för all dykande personal i Försvarsmakten, därutöver tillkommer prov som är specifikt för just den särskilda kategorin av dykare. I det här fallet amfibiedykare med bland annat ammunitionsröjningsförmåga.
I Försvarsmakten finns det fem kategorier av dykare, attackdykare, amfibiedykare, arbetsdykare, fältarbetsdykare och röjdykare. På Amfibieregementet utbildas och tjänstgör attackdykare och amfibiedykare. För varje dykerikategori finns också en dykeriöverledare (DykÖL) som har det sammanhållande ansvaret för all planering, utbildning och uppföljning av förbandets dykeriverksamhet och dess personal.
– Vi genomför årsprov under en veckas tid, den omfattar teoretiska kontroller och praktiska moment. Nu på förmiddagen genomför vi till exempel haveriövningar bland annat med fingerat luftstopp som följd. Får en dykare luftstopp kan det få förödande konsekvenser, därför är det viktigt att öva olika typer av haverier och hur man hanterar dessa. I det här momentet ska dykparet växelandas med endast ett munstycke och i lugn takt ta sig upp till ytan. Vid uppstigning måste dykarna också ta med i beräkningen på vilket djup de ligger och hur länge de har vistats under ytan. Går de upp till ytan för fort kan tryckförändringen bli för snabb och i ett värsta scenario, orsaka lungbristning. Det här momentet är lika mycket en psykisk prövning att hålla sig lugn i en mer stressad situation, sa dykledaren
Efter att varje dykpar hade genomfört haverimomentet och anmält sig ”klar” för dykledaren, var det dags för nästa test. Den här gången skulle dykarna söka av ett område för att hitta ett särskilt föremål som de skulle identifiera och dokumentera. Sikten för dagen var ganska begränsad, bland annat beroende på att bottenbeskaffenheten bestod av lera och dy. Gjorde man dessutom för kraftiga rörelser var risken stor för att botten rördes upp och sikten blev därmed än mer begränsad. Det är inte heller helt lätt att bedöma hur stort ett föremål är under vattnet, för att få en bättre uppfattning, medförde dykarna en pinne som var markerade med distanser som placerades bredvid det upphittade föremålet när det fotograferades.
När väl uppgiften var löst, kom dykarna upp till ytan och anmälde sig ånyo till dykledaren.
Säkerheten är av största vikt vid all verksamhet inte minst vid dykning. Det finns alltid utsedda dykledare som är ansvarig för genomförandet. Dykledaren har hela tiden noggrann uppföljning på hur dykarna mår, hur länge de har varit under ytan och annat som kan påverka deras välmående. Allt protokollförs hela tiden. Det finns också en rigorös sjukvårdberedskap, förbandet har till exempel tillgång till tryckkammare om det värsta skulle inträffa.
Ett yrke med höga krav
Utöver årsprov genomförs det under året ett flertalet underhållande dykningar, övningar och utbildningar alla med syftet att vidmakthålla färdigheter på en säkerhets- och yrkesmässig nivå. Att vara dykare är ganska påfrestande för kroppen. Förutom att dykarna bär tung utrustning, tillkommer det ofta extra vikter då de till exempel skall bära med sig materiel för att oskadliggöra ammunitionseffekter under vattnet. Kroppen utsetts dessutom för kyla och tryck. Det är viktigt för en dykare att vara fullt frisk och fysiskt tränad för att klara av de olika påfrestningarna, det genomförs därför årligen medicinsk undersökning av dykande personal. Allt som en dykare genomför, protokollförs noggrant i individens dykloggbok (utbildningsbok).
– Vi som dyker den här veckan blev färdiga dykare för lite mer än ett år sedan. Förutom själva dykutbildningen har vi genomfört utbildning i ammunitionsröjning främst här på förbandet och till del på SWEDEC. Det är ett intressant och kul yrke, men det är ibland ganska påfrestande. Även då utrustningen inte är kännbar när vi väl är i vattnet, så känns den ju när man till exempel tar sig i och ur båtar eller hoppar i från en hög kaj. Vi dyker ofta i kalla vattentemperaturer under långa dykpass, det går då inte att undvika att bli lite nedkyld även om vi bär underställ. Vad gäller årsprov så tycker jag att det är bra att det finns sådana krav. Det är en trygghet att testa olika svårigheter under kontrollerade former. För att bli en bra dykare krävs träning och åter träning, sa dykaren Nilsson
Att utbildas till amfibiedykare tar relativt långt tid, enbart dykutbildningen tar 38 veckor. Utöver dykningen ska individerna kunna en hel del annat som ingår i tjänstgöringen. Det kan vara allt ifrån att bedriva fysisk träning, delta på en skjutövning, genomföra insatser eller genomföra utbildning på olika vapenssystem.
Kristina Swaan