Innanför kvinnornas murar

En blå burka hänger på tork i solen. Närmare än så här kommer man sällan en afghansk kvinna. Det är en vanlig dag innanför murarna på kvinnofängelset i Aibak.

Många av Afghanistans kvinnliga fångar vill inte lämna fängelset när det är dags.
Många av Afghanistans kvinnliga fångar vill inte lämna fängelset när det är dags.
Många av Afghanistans kvinnliga fångar vill inte lämna fängelset när det är dags. Foto: Kajsa Linnarsson/Försvarsmakten
Som medlem i den internationella säkerhetsstyrkan Isaf har Sverige ett intresse av att se över säkerheten och följa upp hur fångar behandlas.
Som medlem i den internationella säkerhetsstyrkan Isaf har Sverige ett intresse av att se över säkerheten och följa upp hur fångar behandlas. Foto: Kajsa Linnarsson/ Försvarsmakten
Många av Afghanistans kvinnliga fångar vill inte lämna fängelset när det är dags. Foto: Kajsa Linnarsson/Försvarsmakten
Som medlem i den internationella säkerhetsstyrkan Isaf har Sverige ett intresse av att se över säkerheten och följa upp hur fångar behandlas. Foto: Kajsa Linnarsson/ Försvarsmakten

I en cell har ett dussin kvinnor och två barn samlats. De är finklädda och sminkade som om de ska på fest. Till och med tånaglarna tycks nymålade. Kanske är det för att svenska soldater ska komma på besök, men välmåendet verkar äkta hos de flesta. Självsäkra möter de våra blickar och berättar till synes bekymmerslöst om sin tillvaro.

En av kvinnorna blev misshandlad av sin man. För det fick han tre år i fängelse. Hon fick fyra. Men hon verkar lika glad för det. Nu är hon och hennes två barn trygga. De får tre mål mat om dagen. Hon får lära sig läsa och skriva och kan ägna sin fritid åt hantverk på fängelsets symaskin. När hennes barn blir äldre kommer de också att få gå i skolan. I fängelsets lilla trädgård får hon frisk luft och motion. Rörelsefriheten är lika stor, om inte större, som den hon hade i sitt hem. Och här är det ingen som slår henne.

En annan kvinna flydde från ett olyckligt äktenskap till sin syster. Hon färdades ensam med sin svåger i en bil när polisen stoppade dem. Nu avtjänar hon ett åtta månader långt fängelsestraff. Men hellre det än att fortsätta det liv hon flydde från. 

– Många av kvinnorna som sitter fängslade i Afghanistan vill inte lämna fängelset när det är dags. De säger att de hellre stannar kvar, säger Ann-Charlotte Lyman, Gender Field Advisor vid den svenska styrkan i Afghanistan.
Tillsammans med Yvette Foliant från Regional Command North i Mazar-e-Sharif har Lyman besökt kvinnofängelserna i Aibak och Sheberghan i svenskarnas operationsområde i Afghanistan. Som medlem i den internationella säkerhetsstyrkan Isaf har Sverige ett intresse av att se över säkerheten och följa upp hur fångar behandlas.
– Fängelser är den sista länken i rättsväsendets kedja. För att kunna vara goda rådgivare åt exempelvis polisen måste vi bilda oss en uppfattning om situationen i fängelserna, säger Foliant.

Även om fokus successivt flyttas från ett militärt till ett civilt engagemang, är det fortsatt viktigt att ha en så korrekt lägesbild som möjligt, särskilt vad gäller frågor som rör militär, polis och rättsväsende.
– Afghanistan är ett land med stora problem inom rättsväsendet och vi kan naturligtvis inte med säkerhet veta vad som pågår innanför murarna. Variationen är sannolikt väldigt stor, men det är förstås glädjande att se att det finns goda exempel och förebilder, säger Lyman.