Det femte och sista steget innebär att de afghanska säkerhetsstyrkorna och afghanerna själva är huvudansvariga för säkerheten i hela landet. De afghanska säkerhetsstyrkorna kommer nu att leda alla säkerhetsoperationer i landet. Isaf kommer fortfarande att finnas med som stöd, men allt mer i bakgrunden.
– Det är naturligtvis viktigt för afghanernas utveckling att känna ansvar, men samtidigt kunna få stöd från Isaf, säger Bengt Nylander som är senior militärrådgivare åt FN i Afghanistan.
Sverige bidrar genom Försvarsmakten med personal i både FN:s insats (Unama) och inom Isaf.
Besluten med säkerhetsöverföringen till de afghanska säkerhetsstyrkorna har tagits av presidenten, och följer i stort säkerhetsutvecklingen i de olika provinserna. Överföringen har varit mer politiskt styrda än kriteriestyrda. De afghanska styrkornas förmåga att axla säkerhetsansvaret har dock varit varierande. I stora städer har styrkorna visat god förmåga att agera självständigt och dessutom med framgång. På landsbygden har det däremot varit svårigheter. I takt med tillbakadragandet av Isaf har motståndare fått större rörelsefrihet. Korruptionen hos de afghanska säkerhetsstyrkorna har blivit mer uppenbar. Men i och med att utrustning och utbildning har tillförts har också förmågor och kunskaper ökat bland de afghanska säkerhetsstyrkorna.
Isafs urdragning
Isafs urdragning från landet befinner sig nu i slutfasen. Varje månad lämnar tusentals soldater och hundratals ton utrustning landet. Detta förändrar naturligtvis förhållandet mellan Isaf och de afghanska styrkorna. Men framförallt förändras situationen för afghanerna. För civilbefolkningen ökar svårigheter som våld, korruption, mutor och summariska rättegångar. FN:s flyktningsorgan meddelar stigande siffror för brott mot befolkningen samt en ökning av antalet dödade civila.
– Korruptionen är mycket hög i Afghanistan, säger Bengt, som varit flera gånger i de flesta delarna av Afghanistan.
De afghanska styrkorna rapporterar själva om lagbrott och översteg mot befolkningen, men det är en rapportering som är begränsad. I säkerhetsstyrkorna finns en analfabetism på 70 procent, vilket leder till att rapportskrivning och kunskapsuppbyggnad blir svår och bristfällig. Men svårast för befolkningen är nog det våld som motståndarna utsätter dem för. Motståndarnas våld utgör 80 procent av morden i landet. De kriminella strukturerna i landet upplever i takt med Isafs urdragning en ökad rörelsefrihet. Vissa regioner kan dock redovisa sjunkande antal incidenter när Isaf lämnar områden, men FN menar att det till stor utsträckning beror på utebliven rapportering.
De tidigare överföringarna av säkerhetsansvar i Afghanistan har kunnat genomföras relativt väl. Men nu, i det femte och sista steget, kommer den verkliga utmaningen. Detta beror på att det gäller problemområden, områden som ännu i dag är omöjliga för FN, Isaf eller de afghanska styrkorna att besöka.