I övningen deltog cirka tretton olika nationer representerade från alla tre vapengrenarna, det vill säga marinen, flygvapnet och armén. Övningen är återkommande och genomförs i regel två gånger per år.
Kompanichefen Andreas Jonsson som var ansvarig för enheterna ur amfibiebataljonen, berättar om sina erfarenheter från övningen.
Övningen var främst inriktad för marina förband men både den Brittiska Kommando- och Luftlandsättningsbrigaden deltog med stora delar. Totalt ingick cirka 50 stycken fartyg och 17000 man i övningen. Syftet med vårt deltagande har främst varit att öva det koncept som inom NATO kallas för Joint Fires, och att kontrollera att den utbildning som vi genomför hemma i Sverige fungerar i en internationell miljö.
Joint Fires innebär att ett flertal olika indirekta bekämpningssystem koordineras, såsom till exempel eld från artilleri, granatkastare, flyg och fartyg. Från flyg benämns det Close Air Support (CAS), och från fartyg Naval Gun fire Support (NGS).Till exempel kan flygunderstöd (CAS), kallas in när marktrupperna behöver stöd för att avbryta motståndarens attacker.
Bra och varierande skjutövningar
På övningen deltog amfibiebataljonen med en understödspluton och en eldledningsgrupp som var utrustade med både 8 och 12 centimeters granatkastare. Det genomfördes skjutövningar på daglig basis. Vår egen och andra nationers eldledningsgrupper upptäckte olika mål i skjutområdet som rapporterades in till understödsplutonen som sedan fick order om att bekämpa målen.
Att öva innebär också att man planerar in tid för återhämtning och vila, det var inget undantag på denna övning. Det gäller också att hålla sig i fysisk bra trim, så på vilodagen passade vi på att springa en snabbmarsch på det Skotska höglandet, en miljö som vi normalt inte uppträder i och det var därför extra uppskattat och roligt.
Efter den behövliga vilodagen, forstatte övningarna med skarpskjutningar och inledande av eld.
Förutom att understödsplutonen fick bra och varierande skjutövningar, fick också eldledningsgruppen många och ofta kvalificerade övningar och uppgifter. Den brittiska kaptenen Will Flemming som tjänstgjorde som utbildningsansvarig i den Brittiska kommandobrigaden, som bland annat består av Royal Marines, var mycket imponerad av våra kunskaper och skicklighet.
– Den Svenska eldledningsgruppen har lett in eld från vårt Brittiska 10,5 centimeters artilleri batteri, från ett flertal nationers fartyg och Close Air Support (CAS) från stridsflygplan från Frankrike och Storbritannien och naturligtvis deras egen granatkastarpluton. Och de har gjort detta på ett säkert och mycket bra sätt och vi är mycket glada över att ha ett så välutbildat förband som den svenska marinkåren med på denna övning, sa Will Flemming
Som kompanichef var det självklart kul att vi med våra kunskaper var så uppskattade.
Många skjutpass och några utmaningar
De stora utmaningarna för oss under övningen har framför allt varit vädret med vindar upp till 40 m/s i byarna och där med mycket stora vindkyleffekter då temperaturen låg ned mot 5 grader. Den stora mängden nederbörd och lerig mark har också ställt till det vid våra förflyttningar i övningsterrängen. Men det har gett oss bra erfarenheter och kunskaper hur vi ska agera i den här typen av miljö.
Totalt har elledningsgruppen genomfört ungefär 40 stycken eldsignaleringar med vår understödspluton och lett mellan 20-30 skarpa insatser med flygplan, 30 stycken skjutningar med det brittiska artilleriet och 10 stycken skjutningar med olika typer av fartyg. Det är en unik möjlighet för oss att delta under en sådan här övning, med alla dessa resurser och att få leda dem under tillämpade förhållanden.
Kapten Andreas Jonsson