Ända in i april verkar det som om vintern inte tänker släppa taget om Sverige. Även om det är kallt måste fortfarande Första ubåtsflottiljens fartyg gå till sjöss. För att kontrollera att de är i gott skick dyker förbandets arbetsdykare ned i det iskalla vattnet och utför arbeten på fartygen.
– I år har jag sysslat med dykning i 25 år. Från början tyckte jag att det var spännande att vara under vatten och nu tycker jag framför allt att det är roligt att komma ifrån skrivbordet och göra något fysiskt. Sedan är det ett roligt gäng som sysslar med detta också, säger kapten Björn Gullander, systemteknisk officer och dykare.
Arbetsdykarna arbetar främst till kaj med skrovarbeten. Det handlar om allt från att inspektera skrovet på ubåten till att byta sensorer och givare till exempelvis torpedtuberna. Just i dag ska dykarna montera ett isskydd på en aktiv sonar. Att det är minusgrader ute verkar inte bekymra Björn.
– Att vara i vattnet tycker inte jag är några problem, det största problemet har nog dykledaren. Vi dyker ju med torrdräkt, helmask och torrhandskar och kommer inte i kontakt med vattnet. Är det ett arbete som kräver mycket fysisk ansträngning så blir man inte kall, säger kapten Björn Gullander.
Försvarsmaktens dykarutbildning är sju veckor lång och är öppen för både soldater, sjömän och officerare att söka. Under de första två veckorna tränar eleverna mycket vattenvana och därefter utbildar de sig på de olika dykapparaterna. Stora delar av utbildningen genomförs till sjöss med totalt cirka 60 dyk där eleverna ska genomföra arbetsuppgifter under ytan som i början är enkla och blir svårare allt eftersom. Arbetsdykare på något av marinens fartyg har oftast detta som en tillikauppgift medan man normalt arbetar som operatör, tekniker eller till och med på stab.