– Jag ser till att de får den hjälp de behöver, säger hon.
Via sina bildskärmar i stridsledningscentralen (Combined Joint Operation Centre) bevakar Malin den aktuella lägesbilden, pågående operationer och hanterar incidenter.
– Det som oftast behövs är någon typ av flygunderstöd, till exempel ISR (Intelligence Surveillance and Reconnaissance), attackhelikopter eller attackflyg. Jag har alla experter jag behöver här i rummet, säger hon och blickar ut över stridsledningscentralen som är fylld av olika människor som sitter klistrade framför sina datorskärmar.
För Malin är detta rutin. Det här blir tredje vändan i Afghanistan. Hon har tjänstgjort som stridsledningsofficer vid flera insatser senaste åren. Hon har även varit i Kosovo på samma befattning.
Malin jobbar åtta till tolv timmars skift sju dagar i veckan. Hon måste alltid vara på plats, även när det är lugnt. Vintern har varit lugn, men nu nalkas starten av vad man brukar kalla ”fighting season” och då brukar det vara ett flertal incidenter varje vecka. Det kan ibland vara svårt att ha full koll på de stora områden där Isaf inte längre har någon närvaro och ofta får vi reda på att något har hänt via försenade rapporter från de afghanska säkerhetsstyrkorna.
Malin gillar att ha fullt upp.
– Men jag är kluven. Det är ju bra om allt går som det ska när enheterna är ute, men det innebär också att jag har lite att göra, säger hon.
Pressen att inte göra fel är förstås stor när människors liv står på spel.
– Ibland önskar jag att vi kunde göra mer för de afghanska säkerhetsstyrkorna, men det är svårt utan egen närvaro med dem på marken. Vid flygunderstöd måste man vara absolut säker på att inga civila kommer till skada innan man verkar, säger Malin.
Den multinationella miljön på högkvarteret kan vara en utmaning. Språkförbistringar är vanliga. Men samtidigt är det blandningen av alla olika sorters människor som gör jobbet roligt, tycker hon.
– Det är så många nationer representerade och man träffar många karaktärer, avslutar Malin.