– Med i avhandlingen finns endast en mindre del av det som jag har gjort, sade Tomas efter sitt spikande och fortsatte. Resten av arbetet är vägen fram till målet. Därför finns det många saker som inte ens är med i avhandlingen, men som funnits med under denna tid och som har varit oerhört lärorika.
Att spika upp sin avhandling är ett steg på vägen till doktorshatten för Tomas som jobbat cirka fem år för att ta fram sina resultat. 2008 började han som doktorand vid den institutionen för kemi för att nu stå vid målet. En avhandling som på enkelt språk handlar om kemikalier i vår vardag. Sådant som kommer från TV-apparater, vinylgolv eller cement. Något som säkert känns mycket angeläget för de flesta av oss att känna sig trygga med.
Spikningen
Vid Umeå universitet har man kvar traditionen att ”spika upp” sina avhandlingar. Med det menas att göra dem offentliga. Själva spikandet sker i universitetsbiblioteket på en bestämd plats. Ceremonin leds av någon av bibliotekarierna på plats. För dagen var det Gabriel Runeby som ledde den enkla ceremonin där doktoranden också erbjuds att dra tillbaka sitt alster. Detta för att när den väl sitter på sin plats på väggen, då finns ingen återvändo. Då måste doktoranden skriftligt ansöka om att inte genomföra sin opposition av avhandlingen. Den här dagen fanns inget tvivel. Uppsatsen skulle upp och upp kom den!
Fortsättningen
I minst tre veckors tid ska nu alstret sitta på väggen för var och en att beskåda och läsa. Därefter tas den ned och Tomas kommer att få den som hängt uppe och även den spik han själv slagit i. Den 15 mars kommer han att försvara avhandlingen för att därefter förhoppningsvis kunna titulera sig filosofie doktor. Avslutningsvis erbjöds deltagarna i ceremonin att komma fram och ge doktoranden en lyckospark inför det som komma ska.
Framöver har Tomas en tjänstgöring som C-expert på SkyddC i Umeå att se fram emot.