Nära 250 personer var inbjudna till ceremonin i Kiruna Folkets hus där det hölls tacktal av Rikspolischefen Bengt Svensson, överbefälhavare Sverker Göranson, generaldirektören för Statens haverikommission, Hans Ytterberg och generalinspektören för Luftförsvaret i Norge, Finn Kristian Hannestad. Genomgående för alla talare var att de tryckte på hur prestigelöst alla ställde upp för att lösa uppgiften. Överbefälhavare Sverker Göranson sa bland annat i sitt tal:
– Personal från flera olika myndigheter, sida vid sida, under mycket svåra förhållanden sökte efter det saknade flygplanet. Alla ni gjorde allt som stod i er makt för att så snabbt som möjligt hitta och nå fram till haveriplatsen. Ni gjorde det som den norska besättningen visste när de lyfte mot Kiruna, ni kom om det värsta skulle inträffa. Vid den här insatsen kunde inget liv räddas, olyckan var alltför svår. Men ni gav inte upp, ni kämpade på. För besättningen, för de anhöriga, för Norges skull. Jag är oerhört stolt över er alla.
Diplom och förtjänstmedaljer
Ceremonin avslutades med att de som deltagit i arbetet tackades för sina insatser och tilldelades diplom. Ett antal ur I 19:s personal tilldelades förutom diplom även regementets förtjänstmedalj. Fem stycken fick medaljen i brons och sju fick den i silver.
– Ni får denna medalj som ett minne och tack för från regementet för berömliga gärningar och särskilt framstående prestationer eller rådigt ingripande, också med fara för eget liv, sa regementschefen Olof Granander när han delade ut medaljerna.
En av dem som tilldelades silvermedalj var Anton Högberg, gruppchef på jägarbataljonens bergspluton i Arvidsjaur.
– Det känns bra, vi har gjort en insats som var viktig och uppskattas, säger Anton Högberg.
Snabbt insatta
Bergsplutonen från jägarbataljonen fanns vid olyckstillfället på plats i Kebnekaiseområdet. Bergsplutonen ingick inte i övningen utan var i området sedan några dagar tillbaka för egen certifiering till bergsledare. När det saknade flygplanet blev känt tillkännagav plutonen sin närvaro och specialkompetens till räddningsledaren i Kiruna. Plutonen ingick sedan i räddningsstyrkan.
– Arbetet fungerade mycket bra hela tiden och vi togs verkligen på allvar. Alla som var där uppe lyssnade på oss och insåg vikten av våra bedömanden vad gällde säkerheten. Det är ju så mycket som påverkar i den där extrema miljön, glaciärsprickor, lavinfaran och inte minst vädret. Personligen tycker jag det är skönt att vi fick göra det vi kan i en skarp situation. Det visade sig att vi är rätt utbildade, fortsätter Anton.
Att få behövas på riktigt
Direkt efter olyckan kontaktades även Lapplandsjägargruppen som för tillfället övade på Kalixfors skjutfält utanför Kiruna. De fick snabbt uppgiften att upprätta försörjningsbas i Nikkaloukta. Därifrån arbetade hemvärnspersonalen för högtryck och transporterade mängder av materiel, bränsle och förnödenheter upp till Kebnekaise fjällstation som fungerade som huvudbas för allt arbete i haveriområdet. Magdalena Fransson från Gällivare är hemvärnssoldat i lapplandsjägarbataljonen och en av de som varit med i arbetet.
– Jag var där en vecka och jobbade, vi körde utrustning, mat, bränsle och lastade flygplansdelar som hittades. Det känns bra att ha fått vara med och hjälpa till när något så här händer. Och även om det är tragiskt när människor får sätta livet till som vid den här händelsen så ger det inspiration att fortsätta inom hemvärnet. Det är just därför jag är med, för att få behövas på riktigt, avslutade en nöjd Magdalena Fransson efter ceremonin.