Det är nu som viljan prövas på riktigt, har individen orken och motivationen att fortsätta trots trötthet, ”infanterield”, skavsår, smärta i fötter och andra kroppsdelar. Det märktes också på humöret att killarna och tjejerna hade varit i gång i fyra dygn. Stundom var det irriterande stämning i patrullerna för att minuten senare övergå i hysteriska gapskratt. Patrullen vi har följt med Olle Merkel och Tommi Lindqvist var inget undantag.
Jakten
Patrullerna hade varit under förflyttning i stort sett hela natten. De hade fått order om att omgruppera till en ny plats. Då det fanns fiender i området var det viktigt att förflyttningen skedde tyst och dolt. Att bli upptäckt skulle straffa sig med att patrullerna fick än mer börda att bära, till exempel dieseldunkar och fordonsminor. Normalt sätt är det kanske inte så tungt, men när man är trött, sliten, kall och blöt, då blir varje gram en extra börda.
Syftet med det här momentet var bland annat att kontrollera patrullernas färdigheter i strid under förflyttning. Det som kanske var ännu viktigare var vilka beslut som patrullerna fattade och hur de agerade under påverkan av sömnbrist och fysisk ansträngning som de haft under en längre tid. Att det dessutom började regna kraftigt under natten gjorde inte uppgiften lättare.
I gryningsljuset var äntligen Merkels patrull och de andra patrullerna framme vid den angivna platsen. Förflyttningarna hade gått lite si och så på många håll, flera blev upptäckta och hade därmed en hel del extra att bära.
– Nu är jag sjukt trött, den här natten har verkligen varit jobbig. Vi har blivit jagade hela natten av fienden. Terrängen här är dessutom ganska svårframkomlig, den är kuperad, det är mörkt så det har varit svårt att ta sig fram. Periodvis i natt var jag tvungen att överlåta kartläsningen till någon annan i patrullen för jag var helt slut i huvudet och kunde inte tänka klart, sa Merkel
Enkla moment tar tid
Runtomkring i skogen satt nu patrullerna i en ring, så kallade igelkottsförsvar, de passade på att fylla på vatten, äta något och plåstra om skavsår under tiden som patrullcheferna fick nya order. När Merkel var tillbaka efter orderuttaget, delgav han sin grupp vad de skulle göra härnäst. De fick några minuter till att fixa sig själva och utrustningen. Några satt och skakade av kyla och trötthet, tomt stirrande framför sig, andra somnade helt. Det är nu också kamrat och lagandan kom in, man pushade hela tiden varandra.
– Det är jobbigt att vara så här trött, huvudet vill bara sova men kroppen säger att jag ska fortsätta. Det är lite lättare nu när det är ljust igen, nätterna tycker jag har varit värst. Allt blir så mycket svårare i mörker, även om mörkret samtidigt är ett bra skydd, sluddrade Merkel
Ja, både han och flera andra sluddrade av trötthet.
Även Tommi Lindqvist var något mer sliten och såg lite hålögd ut.
– Nu börjar det kännas att man har sömnbrist och att vi har varit igång en tid. Man blir lite trögtänkt. Kroppen känns ganska ok, visst gör det ont lite här och där, men bristen på sömn är nog det som hittills varit värst, sa Lindqvist
Merkel och hans patrull var snart i gång igen. Med stapplande steg traskade de i väg för att hämta sina trosspackningar som de hade i en materielgömma någon kilometer bort. All materiel skull nu tas med till ytterligare en ny plats som självklart låg några kilometer bort. Motivationen ökade dock något när alla insåg att den platsen var innanför förbandets grindar, men än var det inte slut.
Vilja, adrenalin och bra kamrater
Marschen in skedde på ren vilja, adrenalin och laganda, det gjorde ont, man försökte att springa men kroppen var inte så arbetsvillig. Varenda millimeter av kroppen gav sig till känna, skavsår, ömhet eller ren smärta. Man måste ha upplevt prövningen själv för att verkligen förstå vilken prestation killarna och tjejerna har genomfört.
– Kom igen, bit ihop, vi är snart framme, lite till, kom igen!, ekar i skogen när patrullerna springer in. Några släpar in sina kamrater, andra håller i varandra för att orka, någon puttar på sin kamrat, alla ska med in.
Det pustas och stönas av trötthet, svetten rinner, alla är framme, men, det är inte slut ännu.
– Det är så skönt att vara här, jag vet att det inte är klart än, men nu känner jag mig redan piggare, sa Merkel.
Det var några moment som återstod, bland annat vattenfys. De skulle simma 400 meter, genomföra livräddning och ett vattenpass. I samband med det momentet tittade sjuksystrarna över allas fötter och allmänna hälsotillstånd. Efter momenten skulle all utrustning vårdas.
Syftet med övningen
Övning amfibie har flera syften, den ger ett mätvärde på militära kunskaper och färdigheter på individ och gruppnivå. Genom de olika prövningarna under svårare förhållanden, ökar den också individens självinsikt. Man lär sig att hitta sina egna styrkor och svagheter. Övningen skall också syfta till att öka förtroendet för den utbildning och den materiel som soldater och officerare erhåller. Mycket av de teoretiska utbildningar som personalen har fått upplevs i verkligheten under övning amfibie, såsom till exempel att genomföra stridshöjande åtgärder. Detta gör att kunskaper befästs än mer och att förtroendet för förbandet och verksamheten ökar. Den viktigaste erfarenheten och kunskapen är den att lagandan fungerar.