Under två veckor i augusti genomgick kadetter med inriktning markstrid och flygförare fallskärmsutbildning i Karlsborg. Den första veckan inleddes med att ett sextiotal kadetter packade in sig i en buss för färd mot Karlsborg. En spänd förväntan kunde skönjas i många ansikten.
Under tisdagen påbörjade grupperna olika moment i utbildningen. Tornhopp, falldrill, materielkunskap och landningar. Detta blev rutinen under de följande dagarna. Uppställningar, avlämning och språngmarsch till de olika övningsmomenten. Där nöttes varje handgrepp och fallsituation in i ryggmärgen. Sågspånet letade sig in i öron, näsor och ögonvrår. De svettvåta overallerna täcktes av fastklibbat sågspån. Träningsvärken blev en alltid närvarande kamrat.
Kommandona ekade i träningshallen. ”Rött ljus - grönt ljus - gå, uthoppsställning, kontrollställning, observation, frånstyrning, fastställ drivriktning, ni driver framåt, dra ner, fallskärmsställning, avvridning, landa”. Gång på gång drillades detta till det satt i ryggraden.
Veckan därpå var det dags för examination. Uthoppsprov, landningsprov och teoriprov. Många tyngdes av stundens allvar men bet ihop och litade på att utbildningsrutinerna satt i muskelminnet och genomförde proven med godkända resultat.
Hoppdagens frukost blev en ovanligt tyst tillställning. Många koncentrerade sinnen gav inte plats för stoj och glam. Sedan avmarsch till hangaren där huvudfallskärm och reservfallskärm hämtades ut och de inlärda rutinerna tog över. Inrättning, kontroll och visitation av skärmarna samt tillpassning.
Så kom ordern.
– Första lift vänster om marsch - lediga.
Trettiotalet kadetter började röra sig mot det väntande Herculesplanet på plattan. Dags att sitta upp och sätta sig i rätt hoppordning. Tecknet för ”spänn fast säkerhetsbältena” kom. Nu var det för sent för att ändra sig om någon hade en sådan tanke i huvudet.
Vibrationerna när Herculesplanet accelererade på startbanan förstärkte säkert ett och annat pirr i magen. Så kom tecknen ”spänn loss säkerhetsbälten”. När flygplanet nått fällningsområdet öppnades rampen och drivarna var först att hoppa.
Två snabba steg. Lämnar planet och intar uthoppsställning och total tystnad. Intar kontrollställning, tittar upp och skärmen är fullt utvecklad. Falldrillen kommer automatiskt och utsikten är hänförande. Helt plötsligt kommer marken. Vrider av och rullar. Studsar upp och kollapsar skärmen. Börjar packa ihop medan nästa lag hänger i luften ett par hundra meter ovanför.
Så har hela första hoppomgången landat och alla står med stora leenden uppställda och kan konstatera att allt fungerade enligt den princip man utbildats efter.
– Vårt mål har varit att visa på drillen och föregångsmannaskapets betydelse för er kadetter i er framtida roll som chef och ledare konstaterade hoppmästare Järhed.
– Det här var det bästa jag gjort under min tid på MHS Karlberg sa kadett Grape med ett leende när de erhållit sina utbildningsvis vid en ceremoni i gamla Fallskärmsjägarskolans läger.