Det är Almedalsvecka och det finns bevis på ett planerat attentat mot överbefälhavaren vid hans framträdande. Genom prickskyttarnas spaning vet 13:e säkerhetsbataljonen hur, när och vilka som ska slå till. Prickskyttarna har varit på plats i några timmar och ger sina kollegor det senaste läget. Under veckan tränas hela plutonen inklusive ledning. Deras uppgift är att gripa de misstänkta och överlämna till polis.
Flexibelt verktyg
– Prickskyttar är ett flexibelt verktyg för chefen. De kan lösa många uppgifter och det blir därför stor effekt med få resurser, säger Niklas, löjtnant och ansvarig för prickskyttarna.
Prickskyttarna kan precisionsskjuta på långa avstånd – de kan träffa på 600 meter och avge ”störande eld” upp till 1200 meter, ta sig in och ur ett område utan att bli upptäckt, spana och lämna uppgifter så att de andra kan anfalla på rätt sätt, skydda kollegor när de är på väg fram mot målet, ge dem information över tiden om var motståndaren befinner sig eller vart de är på väg, kunna leda in flygunderstöd... ja, listan kan göras lång.
– Att använda sig av prickskyttar är dels ett skydd för egen personal, men i vårt fall handlar det främst om att eliminera hot mot den verksamhet, personal eller objekt i Sverige som vi ska skydda. Det är förbandets huvuduppgift, säger Niklas.
Därav Almedalsscenariot.
– Det är aktuellt och visar en realistisk komplexitet med mycket folk i rörelse, till största del civila och media, vilket ställer stora krav på vårt agerande.
Mental styrka
Uttagningen för att hitta de mest lämpade tog tre dagar och de har det nu som befattning. Det innebär en långsiktig kompetensuppbyggnad och vidareutbildning. Man blir inte fullärd på tio veckor.
– Prickskytte är lite glorifierat, men det är inte så kul när man gör det. Man ligger två personer på en trång, ogästvänlig yta i flera timmar och ska kunna skjuta andra människor, vilket man kommer att må fruktansvärt dåligt av, säger Niklas.
Därför handlar en stor del av kursen om psykisk beredskapsträning och efter varje genomfört moment kör plutonen så kallad debriefing, ett utvärderings- och avlastningssamtal. Utvärdering av soldaternas mentala styrka görs hela tiden.
– De här är särskilt uttagna, särskilt utrustade och särskilt utbildade. De ska kunna verka såväl i grupp som ensamma, ofta långt ifrån chefen. Det kräver en ”vi-känsla”, stort ansvar och att jag som chef tillämpar uppdragstaktik*, säger Niklas.
Uppgiftens allvar
Joakim, en av soldaterna, säger att utbildningen motsvarar hans förväntningar och han visste vad han gav sig in på. Den mentala utmaningen ser han inte som ett problem.
– Jag vet ju vad vi gör i Försvarsmakten, vad som är vår yttersta roll och vad en soldat ska kunna. Då är man ju inställd på den uppgiften, säger han.
Kollegan Victor fyller i:
– Det är något man inte pratar om i Försvarsmakten längre, det är nästan som om det är tabu. Men väpnad strid innebär ju i förlängningen att behöva ta någon annans liv.
Att vara prickskytt ställer också andra krav.
– I går kröp vi 300 meter på en timme. Det kräver tålamod och att våga lita på sina beslut. Man lär sig tåligt att vänta. Det är alla i Försvarsmakten ganska bra på, säger Joakim.
Hur håller du koncentrationen uppe?
– Jag är inte klar bara för att jag är på plats. Jag kan alltid förbättra min position, räkna avstånd, ta hänsyn till hur vinden ändras och tänka flyktvägar.
En av motståndarna greps vid ingripandet, den andre sågs av prickskyttarna fly norrut. Så medan övriga plutonen tar vid med efterarbete och genomsök av vidare ledtrådar i huset, packar prickskyttarna ihop sina saker och beger sig norrut de med. Genom att spana över stora ytor ska de ge rätt information till resten av plutonen. Jakten fortsätter.
Fotnot:
*Uppdragstaktik innebär att chefen reglerar vad som ska göras men att soldaten själv bestämmer hur.