Ett mindre team ur den svenska militärpolisen förbereder sig för att åka den dryga kilometern ned för gatan från Camp Northern Lights till närmsta polisstation. Men förberedelserna är precis lika grundliga som om patrullen skulle ha en längre färd på schemat.
– Orientering, vi ska framrycka ut från campen och vidare ned på den här vägen, säger militärpolisgruppchefen Desireé Milbers och pekar på kartan, till vardags anställd vid Livgardet.
Det handlar om att minimera riskerna. Förberedelserna innan gruppen lämnar campen är alltid grundliga. Alla vet vad som ska göras om det värsta skulle inträffa. Rätt utrustning, rätt order och en färdplan plockar bort några av riskerna med att färdas ute i området. För riskerna är ständigt närvarande och för en tid sedan exploderade vägbomber även inne i själva staden Mazar-e-Sharif.
Ett leende och en igenkännande nickning från polismannen Achmed vid vägbommen möter gruppen när de svänger in på grusplanen. Militärpoliserna skakar hand med vakterna när de tagit sig ur sitt fordon. Värmen är tryckande, som den ofta är i Mazar-e-Sharif vid den här tiden på året.
Polisstationen är enkel men välvårdad. På innergården står en rad med de så typiska gröna bilarna som polisen använder sig av i Afghanistan, såkallade pick-uper. Poliserna har anlagt en liten trädgård med rosenbuskar och en liten gran, den senare är ganska exotisk i de annars så trädlösa norra delarna av Afghanistan.
Korpral Makai Hameily skiner upp när hon får se Desireé Milbers. En kvinna som arbetar med samma typ av uppgifter som hon själv; lag och ordning. De sätter sig ned för att prata om läget i polisdistrikt sex.
– Vårt distrikt är väldigt lugnt. Visst har vi kriminalitet, som överallt i världen, men insurgenterna är inte direkt aktiva här. Mycket beror på att vi finns här och att svenska och finska soldater har sin camp i närheten. Banditerna vågar helt enkelt inte göra något, bevakningen är bra, säger Makai Hameily.
Afghan National Police (ANP) har haft problem med rekryteringen och utbildningen har varit bristfällig vid vissa enheter. Korruptionen och godtyckligheten har varit och är i många fall ett faktum. Men det blir hela tiden bättre. Kapten Filip Scheynius, också han från militärpolisen på Livgardet, menar att all form av samarbete kan ses som en form av utbildning, inte bara den verksamhet som OMLT håller på med.
– Vi samverkar och lär ut tekniker och färdigheter. En enkel fartkontroll där ANP och vi arbetar tillsammans kan ge mycket för framtiden. Kvalitén på poliserna är inte som hemma i Sverige. Mycket finns kvar att göra, men det har gått framåt sedan jag var här nere sist och tjänstgjorde, avslutar Kapten Filip Scheynius.