Tofta skjutfält, Gotland en vårdag i april. Kompaniet står grupperat vid skjutplatsen Branden. Personalen är uppsutten i fordonen beredda att framrycka mot en fingerad afghansk polisstation ett par kilometer längre bort. Efter ett tag hörs kompanichefen Mattias Otterströms stämma på den knastriga radion.
– Samtliga Romeo Lima framåt!
Motorerna startar i samma stund som chefen gett sin sista order. Det mullrar till, kompaniet påbörjar sin framryckning på en lerig skogsväg. Nästa återsamlingsplats är en öppen tallmo med gulnat gräs, det känns nästan som om det skulle varit i Afghanistan när vårsolen gassar, men senast Gotland upplevde några fientligheter var då ryssarna intog ön år 1808.
Övningen på Gotland var intensiv. Plutonchefen Tomas Öberg berättar:
– Momenten har varit många. Röjning av mineringar, tagande av terräng, evakuering av skadade och samverkan med de lokala afghanska säkerhetsstyrkorna. Dessutom har förbandet löst den komplexa uppgiften att samverka med flyg, berättar Tomas Öberg.
Soldaterna förbereder sig för att börja söka efter sprängladdningar. Rapporter har nämligen kommit in om att vägen som leder mot den afghanska polisstationen kan vara minerad. Men då, en ny puck dyker upp som behöver lösas, lokal media uppenbarar sig. 1.e sergeant Pär Jonas Mattsson ställer upp för en intervju med Gotlands Allehanda.
– Det känns bra att få komma i väg och göra det vi övat inför under så lång tid, säger han till journalisten Vilda Engström.
Mitt i prick
Gruppchefen är en viktig person vid ett skyttekompani utan en sådan, ingen direkttaktisk ledning av förbandet. Därför är viktigt att gruppchefen också självmant får scanna av vilka styrkor och brister personalen besitter när det kommer till den personliga färdigheten. Under en av dagarna genomförde grupperna därför egna övningar på Tofta.
– Härligt jobbat, säger sergeant Johan Mattson till Andreas Lundgren efter att han framgångsrikt träffat halvfigurerna cirka 600 meter längre bort med prickskyttegeväret.
Chefen för FS 23 överste Torbjörn Larsson följde övningarna med stort intresse. De olika delarna av förbandet har utbildats på ett flertal olika orter och toftabesöket blev ett bra tillfälle att höra hur personalen ser på sin kommande insats i Afghanistan. Men han passade också på att tala om en annan viktig fråga:
– Vi måste vara noga med att ta hand om varandra. Som kamrater utgör vi det närmsta stödet på plats i Afghanistan, avslutade överste Torbjörn Larsson sitt anförande till soldaterna under en gemensam kvällssamling på Gotland.