Envist patrullerande i Chimtal

Striden och farorna i Afghanistan uppstår ofta ur intet. Det kan i alla fall tyckas så för den oinvigde. Några bönder arbetar på fälten, soldater står lugnt och samtalar med bybor under nyutslagna träd och den stegrande vårvärmen sänker tempot för allt levande. Då. En explosion.

Vägarna i området söks av noggrant. Vägbomber är ett av de största hoten mot soldater och civila. Foto: Erik Berglund/Försvarsmakten

Invånarna i byn Nawshahr-e-Baluch i distriktet Chimtal rör inte en min. De är vana. Inte heller soldaterna från svensk-finska styrkan TF NL (Task Force Northern Lights, den militära delen av det svensk-finska TST:t, transitional support team) reagerar nämnvärt. Smällen är väntad. Någon kilometer bort genomförs nämligen en kontrollerad sprängning av en tidigare hittad vägbomb (IED, Improvised Explosive Devise). Soldaten som gjorde fyndet är extra glad.

– Det var en riktig adrenalinkick, man känner att man kan. Det var skönt att få en bekräftelse på att det vi tränat för ger resultat, säger Oskar Olsson, EOD-soldat (Explosive Ordnance Disposal)

EOD-gruppen på TF NL har som huvuduppgift att ta hand om och oskadliggöra oexploderad ammunition. De besitter också hög kompetens när det gäller att söka efter vägbomber längs vägarna. Det är en riskfylld verksamhet. Oskar Olsson var på plats när hans kollega skadades svårt i förra veckan när en vägbomb exploderade i samma område.

– Först kändes det jobbigt att åka ut, sen insåg vi att vi måste upp i sadeln igen. När vi väl kom ut kändes det helt rätt. Det är ett jobb som måste göras. De här vägarna kan varken vi eller afghanerna åka på om de inte är säkra, säger Caroline Westman, chef, EOD-gruppen.

Svenska och finska soldater har en tid varit på plats mer eller mindre dygnet runt i delar av Chimtal som ligger i området väster om Mazar-e Sharif. Under den tiden har soldaterna beskjutits, flera bombfynd har gjorts och en vägbomb har alltså detonerat.

– Det är viktigt att vi visar att vi inte drar oss tillbaka bara för att vi går på en IED, säger Johan Värme, skyttegruppchef.

Uppgifterna för soldaterna i området är flera. Förutom att visa närvaro, söka efter vägbomber och skydda dem som söker, genomförs tillsammans med de afghanska säkerhetsstyrkorna patruller i byarna. Flera av byarna har pashtunsk befolkning. Pashtunerna är i minoritet i norra Afghanistan och är också den folkgrupp som de flesta talibaner tillhör. När byborna inte upplever att de får tillräckligt stöd av de afghanska säkerhetsstyrkorna är det lätt att vända sig till motståndsmännen.

– Vi är trötta på krig men hamnar mitt emellan. Vart ska vi vända oss när ni åker hem, säger en man i byn Nawshahr-e-Baluch.

Soldaterna förstår problemen men faktum kvarstår. Om inte byborna rapporterar in när motståndsmännen varit i byn eller lagt ut vägbomber så blir det svårare att få till stånd hjälpprojekt och för de afghanska säkerhetsstyrkorna att vara närvarande.

Attackerna mot svenska och finska soldater i området har skett dag såväl som natt. Främst är motståndarna aktiva på natten. Det är då de trakasserar byarna och gräver ner vägbomberna. Men truppnärvaron från TF NL försvårar deras arbete. De får inte jobba ostört och alla vägbomber som hittas påverkar motståndarnas kassaflöde. Att tillverka bomber är inte gratis.

– Att ta bort en IED kanske inte gör så stort i det hela men det i alla fall en mindre för oss och afghanerna att köra på. Ska vi på vår nivå se att vi gör skillnad varje dag blir det tröstlöst. Det är bara att göra vårt jobb och pusha den afghanska armén och polisen och hoppas att det leder till något gott, säger Johan Värme, skyttegruppchef.

Patrullerna i Chimtal för de här svenska soldaterna är över för denna gång. Det har varit tre intensiva dagar med långa vägsök efter vägbomber, samtal med bybor, väder som skiftat från högsommarvärme till stormregn och många långa timmar på post. De blir avlösta av andra enheter.

– Det man tar med sig, förutom det vi uträttat, är att byborna uttrycker en stor tacksamhet när vi är där. De uppskattar hur vi beter oss, att vi respekterar deras kultur och att vi ersätter om vi orsakat någon skada på deras egendom vilket tyvärr händer ibland med våra fordon, avslutar Johan Värme.