Sverige har sedan 2006 huvudansvar för säkerheten i fyra provinser i norra Afghanistan. Nu lämnas ansvaret successivt över till de afghanska säkerhetsstyrkorna och det utländska truppbidraget minskar.
Hur den svenska afghanistanstyrkan ska organiseras i framtiden var huvudfrågan när ÖB Sverker Göranson besökte det svensk-finska PRT i Mazar-e Sharif i veckan. Förutom överläggningar med den svenska personalen träffade ÖB flera representanter från andra länder.
– Vi har bland annat diskuterat vår camp Monitor i Sheberghan och hur det logistiska fotavtrycket ska se ut framöver. Det naturliga är nu att någon annan tar över och vi ser helst att afghanerna gör det.
Svenskarna ansvarar för fyra provinser i norra Afghanistan i ett PRT (Provincial Reconstruction Team). Uppdraget är att upprätthålla säkerhet samt stödja den afghanska armén och polisen som är i ett uppbyggnadsskede. Svenskarna har länge arbetat i nära samarbete med sina afghanska kollegor och alla operationer genomförs idag tillsammans. Det innebär att svenskarna ligger långt fram i den så kallade transitionsprocessen.
Transition betyder att afghanerna tar över säkerhetsansvaret själva.
Stora delar av svenskarnas område är inne i processen vilket har markerats vid högtidliga ceremonier.
– Vi har gjort ett mycket bra jobb och det är roligt att komma hit och höra andra nationer tala om den höga kvaliteten i det svensk-finska PRT. Det värmer hjärtat, säger ÖB Sverker Göranson.
När den afghanska armén växer och tar ett större ansvar blir den naturliga följden att de utländska förbanden drar ner volymmässigt. 2014 är ett riktmärke. Då ska all utländsk stridande trupp vara ute ur landet.
– Vi ska finnas kvar även efter 2014, men då som instruktörer, utbildare och rådgivare.
Även om nuvarande styrka, FS 22, inte dragit ner i antal soldater så påverkas arbete och inriktning. En följd är exempelvis att de uppgifter som påbörjas måste kunna fullföljas av kommande styrkor med färre soldater.
– Delar av detta kan förbandschefen utveckla på plats och successivt justera vårt modus operandi.
ÖB har följt utvecklingen i Afghanistan både från Sverige och på plats i landet under många år. Det här är hans åttonde resa till Mazar-e-Sharif. Han betonar vikten av att samarbeta med andra länder för att få bästa effekt av gemensamma resurser. Det gäller även samspelet mellan militära och civila aktörer. Ambassadör Henrik Landerholm kommer inom kort att bli chef för den samlade svenska afghanistaninsatsen.
– Vi får nu ett robustare civilt inslag i vårt PRT, vilket är positivt. Nu läggs fokus på utveckling och samhällsbyggande, de civila byggstenarna. Soldaterna har ansvar för säkerhet och där har vi kommit långt. Det militära styrkebidraget lyder under Natos kommandokedja.
Det pågår en intensiv debatt både i afghansk och internationell media huruvida Afghanistan är moget för en truppreducering och varnande röster har höjts om ett kommande inbördeskrig. ÖB Sverker Göranson pekar på de framsteg som gjorts och säger att det är positiva tecken för framtiden.
– Men man måste också vara försiktig och fråga sig om det är ett bedrägligt lugn eller om vi verkligen lyckats vända utvecklingen åt rätt håll. Svaret är att vi inte vet än.
Under sitt besök på Camp Northern Lights i Mazar-e Sharif träffade ÖB alla soldater på campen under en timme i matsalen. Han fick svara på frågor om säkerhetsläget i världen, omstrukturering inom Försvarsmakten och hur Försvarsmakten ska kunna behålla kompetens och soldater i framtiden.