Radion sprakar konstant i bakgrunden, det gäller verkligen att sålla informationen. Allt orkar man inte ta in, men man kan heller inte missa något väsentligt. Ledningsplats tre är kompaniets knutpunkt för samband, här jobbar tre soldater med att följa upp läget på kompaniet och sidoenheterna på bataljonen. De lyssnar på tre radionät samtidigt och ett datanät. Det är inte utan att soldaterna är lite trötta i huvudet efter en hel dag i telehjälmen.
Under tisdagen övade kompaniet som helhet, på onsdagen bröt man ner övningen och övade med plutonerna. Varje pluton ska under veckan passera tre stationer, anfall, strid i anfallsmålet och omhändertagande av skadade.
Stab- och trossplutonen övar på att ta hand om skadade. I scenariot är en pluton på väg att undersöka om en bro är säker att passera. Plötsligt blir det strid och två soldater skadas. Stridsfordonet de åkte i är också skadat och kan inte ta sig från platsen. Ett band är avskjutet och man måste reparera det innan man kan köra för egen maskin.
När rapporten kommer över radion inser man snabbt på stab- och trossplutonen vad som måste göras för att lösa situationen. Då kommer nästa rapport:
– Alla orientering: en vagn skadad, höger band är av. Minst en skadad soldat i terrängen utanför vagnen. De befinner sig vid utgångspunkt 104. Order: stridsbogsera. Framåt, beordrar plutonchefen, löjtnant Nilsson.
Det är korta instruktioner, men plutonen som tränat ihop, vet precis vad alla förväntas göra.
Den gyllene timmen
Varje soldat som skadas ska vara under kvalificerad vård, vilket motsvarar kirurgi, inom sextio minuter från skadetillfället. Den här dagen tog det nio minuter innan soldaten och stridsfordonet hade lämnat skadeplatsen, och ytterligare 16 minuter innan soldaten var lastad i ambulansen.