Under torsdagen den 15 mars inkom uppgifter att ett flygplan av typen C-130 Hercules saknades i området väster om Kiruna, troligen kring Kebnekaise. I anslutning till detta förvarnades bergsplutonen att något kunde ha inträffat med ett militärt transportflygplan och att det inte var omöjligt att deras hjälp kunde komma att efterfrågas.
Bergsplutonen kontaktades ganska omgående av räddningsledare och de hade innan dess även anmält sin närvaro för att kunna hjälpa.
– Händelsen är djupt tragisk. Alla tankar går till de omkomnas anhöriga och våra kollegor i det norska försvaret. En särskild tanke går naturligtvis till var och en av de omkomna – våra kollegor, säger kapten Magnus Olofsson, plutonchef.
Söka överlevande
Under natten mot fredag sökte hela plutonen i området. Förbandet arbetade hårt för att lokalisera eventuella överlevande norska kollegor. Under fredagens morgon började plutonen gå i skift för att få längre uthållighet. På fredagen gick en av bataljonens militära bergsguider och några soldater upp på Storglaciären för att söka av området och sent på eftermiddagen hittade man föremål på drygt 1500 meters höjd. Fynden hade en stark doft av fotogen.
– Det kändes skönt att hitta delar från flygplanet eftersom vi då i alla fall visste att vi sökte i rätt område, säger löjtnant Carl-Johan Olofsson, bataljonens främste militäre bergsguide.
Dåliga väderförhållanden
Upptäckten gjorde att det stora eftersöksområdet avgränsades. Vädret var mycket svårt med snöfall och 20-25 sekundmeters vind. Under en längre tid arbetade bergsplutonen nära och tillsammans med norska förband. Efterhand räddningsarbetet har fortskridit har arbetet för bergsplutonen bestått i att bygga en fast installation för att möjliggöra en säker miljö för utredningspersonalen på plats.
Vädret i området kan vara hänsynslöst och miljön i övrigt gör det fullständigt livsfarligt att arbeta, personalen hanterade stora faror i arbetet med att försöka rädda sina norska kollegor.
– Området omkring Kebnekaise är den mest extrema man kan tänka sig i Sverige, det krävs mycket goda kunskaper, färdigheter och erfarenhet för att verka i området, säger löjtnant Carl-Johan Olofsson.
Upplevelserna påverkar personalen
Det är inte enbart påfrestningarna i terräng och väderförhållanden som påverkar personalen utan även upplevelserna, synintrycken och vetskapen om att kollegor har omkommit på den plats man arbetar vid.
– Men det är inte enbart jägarbataljonens bergspluton som funnits i området. Lapplandsjägargruppen har dragit ett stort lass. På den civila sidan finns även den alpina fjällräddningen och civila med lokalkännedom och fjällvana, säger Carl-Johan Olofsson.
– Det som har drivit oss framåt hela tiden är viljan och känslan att hitta och hjälpa de norska kollegorna, att de skulle vara vid liv och väntade på vår hjälp och sedan att hjälpa de anhöriga att hitta kvarlevor så att de kan få begrava sina nära och kära, säger kapten Magnus Olofsson.
– Jag är oerhört stolt över den personal som gjorde jobbet och fortfarande gör det på Kebnekaise, de har gjort mer än vad som kan krävas, avslutar överstelöjtnant Urban Edlund, chef Arméns jägarbataljon.
Jägarbataljonen påbörjar nu sina åtgärder efter insats med den del som har återkommit, som även innehåller utvärderingar och de-briefing. Utöver det sker konkret planering för att genomföra det fortsatta stödet till polis och haverikommissionen i arbetet på Kebnekaise.