Första gången Hans Lind sökte till Marinens musikkår (MMK) kom han inte in eftersom han var för ung. Året var 1960 och man måste vara minst 16 år för att bli antagen. Så Hans fick fortsätta spela valthorn och kontrabas på fritiden, medan han tjänade pengar på att arbeta som svetsare på varvet hemma i Karlskrona. Fram till 1964 svetsade Hans, men då fick han en ny chans och fick börja jobba på Marinens musikkår.
– Efter ett par år blev jag kommenderad till en tjänst som hornist vid militärmusiken i Karlstad, men dit ville jag inte flytta, säger Hans. Som tur var slutade en fagottist i MMK just då och jag fick välja om jag ville stanna kvar och spela fagott istället, så då gjorde jag det. Under 1970-talet studerade jag fagott och kontrabas i två år på Musikhögskolan i Stockholm. När kontrabasisten i kåren slutade på 1980-talet, så jag tog över den.
Från att ha varit en musikkår som bestod av elever under utbildning har MMK utvecklats till en professionell kår med 30 yrkesmusiker som fått genomgå antagningsprov för att ta en plats i kåren.
– Det är 30 yrkesmusiker som är på topp, kvaliteten har stigit för varje år, säger Hans.
Till New York med Älvsnabben
MMK har verkat i obruten linje i över 300 år - Hans har varit med nästan en sjättedel av den tiden. Hur har han lyckats motivera sig under alla dessa år?
– Ja, det är väl intresset för musiken och att jag trivdes och rotade mig i Karlskrona där kåren har sitt säte, säger Hans. Kåren har rest mycket och det har varit stimulerande; vi har bland annat spelat för våra soldater i Bosnien och Kosovo. Några kollegor har varit i Afghanistan också. År 1976 fick kåren en chans att åka med Älvsnabben till New York och delta i festligheterna när USA fyllde 200 år. Vi genomförde parad på Broadway, där var musikkårer och marina fartyg från hela världen - det var helt otroligt, minns Hans.
Har du fler minnen från förr?
– Ja, skrattar Hans, men dem kan jag inte berätta om här! Vi var fem killar som alla spelat i kåren (den äldsta 86 år), som satte oss ned en kväll för att spela in minnen, men det kommer att ta 20 år innan vi kan släppa de minnena, skrattar Hans.
Jazz är favoriten
Även om han tar sin sista konsert med ro så minns Hans att det ibland varit nervöst med svåra stycken att lära sig. Favoritmusiken är jazz, som han bland annat spelat i en septett med medlemmar ur MMK. På lördag spelar de på kadettbalen i Karlskrona. Men han har inga bestämda planer på att fortsätta med musiken. Det får bli som det blir. Vad gör han på måndag efter kadettbalen?
– Ja, på kvällen vet jag i alla fall vad jag gör för då är det bridge, skrattar Hans.
Flugfiske är en av Hans absoluta favoritsysselsättningar, så det lär bli en och annan gädda och regnbåge som fastnar på kroken när han lägger stråken på hyllan efter 48 år.
– Känslorna är delade idag, det ska bli skönt att sluta också. Det börjar kännas slitigt med alla bussresor och högvaktsspelningar, som kan få vem som helst att kippa efter andan. Man har gjort sitt, konstaterar Hans.