Vårt uppdrag är främst att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna (ANSF, den afghanska armén och polisen) att visa närvaro, rekognosera och samla in uppgifter. Ett ständigt ofärdigt pussel kompletteras och en tydligare lägesbild kan växa fram. Hur rör sig motståndsmännen i området? Vilket stöd, om något, har de i byarna? En grund läggs inför våren då aktiviteten brukar öka, från båda sidor.
Rådande uppgift innebär långa dagar på hjul och larvfötter i lervälling. Operationens innehåll blir ibland en överraskning och inte sällan slutar den på ett annat sätt än det var tänkt.
Den här dagen börjar egentligen på ett murrigt, dunkelt poliskontor i Mazar-e-Sharif med fyra svenska Isaf-soldater och en polischef i en soffa. Det dricks te och vissa familjära spörsmål avhandlas när telefonen ringer. Den afghanska armén (ANA) är försenad och ska sluta upp på annan plats än vad som sagts från början.
– Det är ju den afghanska armén och polisen (ANP) som ska leda operationerna. Vissa gånger går det bra, andra sämre. Även om de förbättrats finns fortfarande mycket kvar att jobba på, säger Henrik Peters, skvadronchef.
Till slut kommer dock ett möte till stånd en bit utanför Mazar-e-Sharif. Den svenske plutonchefen Viktor samtalar vid vägkanten med afghanska motsvarigheter och färden går sen mot två byar i området väster om Mazar-e-Sharif. Med ANA och ANP i spetsen och de svenska fordonen strax bakom börjar en skakig färd på leriga småvägar.
Efter en stund tilltar radiotrafiken. På ett av fordonen lyckas gruppchefen David Olofsson på halvrespektabel skoltyska i samspråk med tyska soldater utröna att ANA längre fram hittat en hemmagjord vägbomb (IED). Afghanerna desarmerar bomben inom kort
IED-upptäckten får snart en oväntad effekt. I byn Nauwarid alldeles i närheten är det nämligen helt öde sånär som på några barn och kvinnor. Männen lyser med sin frånvaro. Gängse uppfattningen är att de gömt sig av rädsla för att bli sammankopplade med IED:n men antagandet förblir obekräftat. Följet lämnar byn utan att få mycket vettigt uträttat.
I byn Mullah Shahin går det bättre. Här misstänks en ANP-checkpoint ha trakasserats av bybor och stämningen i byn har vid tidigare besök upplevts som negativt inställd till ANSF och Isaf. Idag är det dock lugnt. ANA och ANP går in först. De svenska soldaterna följer efter och håller vakt.
Bland de svenska soldater som är ute och rullar denna dag finns förutom skyttesoldaterna flera andra förmågor representerade, bland annat samverkanspersonal. Ett möte med byns ledande män inleds. Det är mest svenskarna som ställer frågor, ANA och ANP håller sig i bakgrunden.
Positivt denna dag är att även kvinnorna efter vissa påtryckningar får komma till tals i ett separat möte.
– Det gäller att övertala männen. Nu fick vi en betydligt bredare bild av läget i byn, säger Anna Persson, samverkansofficer.
Efter en mer informell diskussion med några bybor om favoritkanaler på radio och huruvida det är anständigt att vara 36 år, ogift och barnlös, väntar hemfärd. ANA och ANP avviker efter några mil och den svenska konvojen fortsätter hemåt.
– Vi hinner nog hem till middagen, säger David Olofsson, gruppchef i ett av fordonen.
Strax efter sprakar det till i radion. Ett fordon längre bak har fått motorstopp och det blir till att vänta, till glädje för de lokala barnen som pekar och skrattar åt misströstande soldater. Stoppet blir dock kortvarigt och vid middagstid rullar konvojen in på Camp Northern Lights.
– Det blev en rätt bra dag ändå. En vanlig dag på jobbet, avslutar David Olofsson.