Kavalleriet i Sverige-Finland grundades genom ett kungligt beslut 1536. Det var huvudsakligen rekryterat genom rusthåll, ett avtal mellan storbönder och slottsherrar och Kronan om att genom skatteavdrag finansiera, rekrytera och vidmakthålla ryttare, häst och personlig utrustning inklusive vapen. Detta medförde att Sverige-Finland under ungefär 300 år hade flera soldater per invånare än någon annan stat haft i historien. Gustav Vasa investerade enorma belopp i anskaffning av ett dussin förnäma avelshingstar från kontinenten för att avla fram en särskilt tålig hästras för våra ryttarförband. Avelsverksamheten bedrevs på så kallade remontdepåer runt om i landet.
De förnämsta
Rekryteringen av personal var frivillig. Det första regementet var Upplands Ryttare, sedermera Kongl. Majestäts Lifregemente till häst, som med sina 12 kompanier om 120 ryttare och 2 trumpetare var rikets största och förnämsta. Lifregementets kompanier stod från Roslagen och norra Uppland ner till Västergötland. I likhet med Lifgardet rekryterades dess officerare från rikets förnämsta familjer. Lifregementet till häst deltog i samtliga svenska fälttåg och på de flesta slagfält. Regementsorderjournalerna i Krigsarkivet visar att Livkompaniet ur Lifregementet följde Konungen som personskyddsstyrka och eskort, även då regementet i övrigt inte var mobiliserat.
Självständiga förband
Vid den berömda generalmönstringen på Utnäs Löt vid Strömsholm 1791 permanentades två centrala projekt regementet drivit sedan en tid: den avdelta lätta dragonkåren och den lätta jägarbataljonen avskildes och blev självständiga förband, sedermera K3 och I3. Resterande kompanier fortsatte som dragoner och kallades så småningom K2. Men det fanns också regementen, som rekryterades genom värvning och finansierades genom städernas och näringslivets kontantskatter. Så var det till exempel med bland annat Kongl. Lifgardet till häst, sedermera K1, ett regemente som inledningsvis stod i Finland som permanent gränsbevakning mot Ryssland, och som kom över till Stockholm vid statsvälvningen 1771.
Ständigt övade
De värvade kavalleriregementena hade kompanier om 50 ryttare jämte spel och befäl och regementena endast fem kompanier jämte stab. Utbildningsplanerna för ryttarna visar att fäktning, skytte, fys, ridning och fältövningar planerades i scheman som gjorde att all personal ständigt övades och låg på topp. Regementenas styrka fastslogs i regeringsformen, som antogs var gång en ny kung tillträdde. I denna räknades regementena upp i turordning och antalet rader för GSS/K (kontinuerligt tjänstgörande) respektive GSS/T (tidvis tjänstgörande). Styrkan kontrollerades löpande av oberoende person - landshövdingen vid generalmönstringarna. Vi kan därför följa Kongl. Majestäts Lifregemente till häst tillbaka till kung Gustav Vasas tid genom dess personal-, bokförings- och förrådshandlingar.
”Staten” - budgeten för ett regemente till häst om fem skvadroner beräknades i samband med 1925 års försvarsbeslut till fem gånger ett infanteriregementes. Den okuvliga andan kavalleriet utvecklade, anses leva kvar i våra dagar i manér och attityder hos officerare, specialistofficerare, musiker och GSS, och bullret andan förorsakar har ofta irriterat äldre, förnuftigare kamrater. En liknande anda finns hos dagens stridsvagnsbesättningar överallt i världen.