Just denna omgång av GMU är riktad mot Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna, och under veckan leds rekryterna av gruppchefer från just Hemvärnets insatskompanier. En lösning som ger många synergieffekter i form av sammanhållna övningsdygn för gruppcheferna och inblick i hur det skulle kunna vara för rekryterna i en framtida yrkessituation om de tar värvning i Hemvärnet. Förhoppningen är att kunna fortsätta att utöka detta samarbete.
Martina Tindberg, 19 år från Malmö har alltid haft siktet inställt på att göra värnplikten sedan hennes kusin gjorde den för femton år sedan. Hennes mål är att bli hundförare antingen för Hemvärnet eller inom Försvarsmakten. Martina är hittills nöjd med utbildningen och pedagogiken.
– Här fastnar kunskaperna, det är inte bara som i skolan när man pluggade inför att klara ett prov, säger Martina.
Line Bengtsson 19 år och från Karlshamn och Terese Roos, 23 år och från Älmhult var på sjunde dagen ganska trötta men vid gott mod.
– Det har varit omtumlande och utmanande och kommer nog kännas roligt när det är klart. Man har vant sig vid att allt är oförutsägbart men det var kämpigt att vara utan mat, säger Terese.
– Men man klarar mer än man tror, det är bara tråkigt egentligen, inte jobbigt, säger Line.
Båda tjejerna kommer att skriva på för Hemvärnet för att behålla en fot inne i Försvarsmakten. Terese som varit tjänstledig under GMU-tiden kommer att fortsätta på sitt arbete medan Line vill vidare inom Försvarsmakten. Och tills det finns en tjänst att söka håller de sina kunskaper vid liv genom Hemvärnet.
Ensamdygn
Under veckan ingår ett ensamdygn där rekryterna ska klara sig ensamma i skogen. Scenariot är att den enskilde soldaten, av någon anledning, blivit skild från sin grupp och helt och hållet är hänvisad till sin egen förmåga. Det ska dessutom ske med begränsad utrustning och utan mat.
– Vi fick tömma packningen i morse och så tog dom all mat och godis och sånt, sen fick vi marschera hit och bygga nödbivack. Men än har jag inte blivit riktigt hungrig, säger Rasmus Alvén som har varit utan mat ett halvt dygn.
Rasmus Alvén från Karlskrona använder sig, liksom de flesta, av sitt ”knäppetält”, en av de få delar av utrustningen de fått behålla, som utgångspunkt för sitt bivackbygge. Det hela kompletteras sedan med granris både ute och inne. Därefter vidtar insamlandet av ved. Ett av de få råd som de kringvandrande befälen ger är: ”samla mera ved, det kommer att behövas”.