Underhållskompaniet på andra amfibiebataljonen har med utvalda funktioner deltagit under övningen, bland annat har kompaniets reperationspluton utgjort en del.
– Uppstarten på övningen har varit bra men mycket intensiv. Vi har kunnat genomföra skarpa reparationer av både radio-, radarmateriel och båtar. Det ökar förtroendet för att vi har bra utrustning och en fungerande logistik. Dessutom är det jättekul att snabbt kunna avhjälpa fel, sa Mikel Norberg på reparationsplutonen.
Skapa uthållighet
Under övningen har plutonen bestått av 6 man mot normalt cirka 28 man. Även då de varit få har kompetensbredden varit desto större. De har haft sin bas på en av bataljonens trossfärjor med reperationscontainrar ombord. I containrarna finns bland annat reservdelar till fartyg, båtar, radar och radioutrustning och en hel del olika verktyg.
– Vi har kapacitet att genomföra reparationer på stridsbåtar, trossfärjor, svävare och all sambands och radarutrustning som finns på förbandet. Behöver vi lyfta en båt för att laga något i till exempel skrovet, tar vi hjälp av det bakre underhållet, berättade Mikael Peterberg
För att hela tiden kunna serva amfibiebataljonen, åker underhållskompaniet med ut i stridsområdet. Det gör att uthålligheten på förbandet ökar då soldaterna och officerarna hela tiden har tillgång till kvalificerade reparationsmöjligheter såväl som kvalificerad sjukvård och inte minst möjligheten till att fylla på ammunition och olika förnödenheter . Det är också därför som kravet på att tjänstgöra i amfibieförband är högt ställda då alla ytterst är soldater.
En blandning av personal ger bred kompetens
Norberg gjorde lumpen på förbandet och utbildade sig till specialistofficer och tjänstgör nu som chef för samband och ledningsreperationsgruppen på underhållskompaniet.
– Jag är positivt överraskad. Jag trodde inte att jag skulle få jobba inom ett så brett och utvecklande område. Jag sitter till exempel med i olika projektgrupper och jobbar mycket mot industrier och utvecklar våra system, sa Norberg
Mikael Peterberg är civilanställd på förbandet och jobbar på en avdelning som kallas för tekniska enheten. Mikael har en gedigen och lång erfarenhet och har varit med sedan början på -90 talet.
– Jag har ju jobbat med stridsbåtarna sedan de levererades till förbandet och har lärt mig att känna igen olika fel som kan uppstå och kan på så vis snabbt både identifiera och åtgärda eventuella fel, sa Peterberg
Båda var rörande överens om att både nyanställda och gamla rävar behövdes för att komplettera varandra.
Under natten fick plutonen information om att radio och sambandsutrustning på en stridsbåt hade slutat att fungera. Mitt i nattens mörker med hårda vindar och regn, hoppade de i kompaniets stridsbåt och satte kurs och fart mot området för att möta upp kustjägarkompaniet som hade felet på en av sina båtar. Efter en teknisk handpåläggning var snart stridsbåten operativ.