Efter Liberiaresan målas vagnen åter grön och får vila i ett par år innan den dammas av för att utbilda bärgarbesättningar på väg ner till Afghanistan. 2009 beslutar Sverige efter att säkerhetsläget har förvärrats i Afghanistan att skicka ner en pluton, fyra stridsfordon 90C samt en bärgningsbandvagn 90C.
I januari 2011 samlas ett gäng för varandra okända unga herrar i ett iskallt Sverige. Bärgningsgruppen börjar snabbt formas. Förberedelserna inför den kommande insatsen i Afghanistan pågår dag som natt. Besättningen på fyra personer, två förare/bärgningsmän, en skytt och en vagnchef blir allt duktigare och kaxigare samtidigt som våren spirar i trakterna runt Livgardet i Stockholm.
Bitvis är det väldigt kallt under utbildningen med långvariga temperaturer under tio minus. I april, drygt en månad innan avfärd till insatsområdet i Afghanistan, möts vi av nyheten att ett stridsfordon 90 hamnat upp och ner i en flodövergång, en så kallad wadi.
Spekulationerna i plutonen härjar vilt om vilken vagn det är, och farhågorna om att det kan vara bärgaren blir allt starkare. Mycket riktigt var det bärgaren som skadats väldigt svårt under en 200 meter lång flodfärd upp och ner. Den behöver således skickas till Sverige för omfattande genomgång och ersättas av en annan.
Vagnen ska med
Två veckor före förbandets avresa kommer ordern: Gör klart er vagn så fort som möjligt, efter en kort grundtillsyn kommer den att skickas ner till er i Afghanistan.
Huvuddelen av tiden i Afghanistan tillbringas med vår pluton, antingen på patrull ute i insatsområdet eller på campen sysselsatta med vård och reparationer av fordon. Dessutom har plutonen vakt- och beredskapsuppgifter.
En patrull ute i området kan vara mellan en och fem dagar och innehålla allt från att rekognosera vägar och broar, underrättelseinhämtning, bevakning av viktiga händelser, till att helt enkelt bara visa att vi finns i området.
Uppgiften att under den torra Afghanistansommaren hjälpa bataljonens fordon på rätt köl ur de få ofarbara terrängpartierna har inte varit särskilt omfattande. Istället har bärgning av havererade fordon och schaktarbeten med vårt frontmonterade schaktblad varit dominerande.
Om två månader lämnas vagnen efter ett års trogen tjänst till våra efterträdare och deras bärgarbesättning. Ansvaret blir då deras att fortsätta berättelsen om bärgningsbandvagnen med slutsiffra 13.