Det 150 meter långa och drygt en meter djupa värnet har nyss grävts färdigt i Revingeheds sandiga mark. Jobbet tog nio timmar och kompaniet får äntligen en möjlighet att vila. Problemet är bara att natten blivit dag, en 27 gradig molnfri sommardag. Över värnet har soldaterna spänt fast regnkappor, tröjor och liggunderlag för att undkomma solens ljus och värme. Det verkar fungera tillräckligt bra, för de flesta sover tungt. De som har vakten är förstås vakna och spanar vaksamt ut över landskapet. Robin Wahlqvist och Alfred är också vaknen.
– Det är lite kärvt just nu, säger Alfred. Efter den krävande fångövningen har vi har grävt hela natten och det här är första vilan vi får på länge.
– Då rasar värnet in, fortsätter en sandig Robin och rycker på axlarna. Nåja, vi har inget att skylla på. Gör om, gör rätt.
Anfall och reträtt
Framåt kvällen får kompaniet underrättelser om att en fiende observerats i närheten och beredskapen höjs. Ett avlägset muller från en dieselmotor tillsammans med ett karakteristiskt gnissel från fordonets band kan bara betyda en sak: trubbel. Ett stridsfordon 90 skymtas plötsligt i skogsbrynet och bara sekunder senare öppnar det eld. Fyra snabba skott från 40 millimeters kanonen och vagnen döljs i ett rökmoln. När röken skingrats är också stridsfordonet borta. 710:e kompaniet har inga vapen som kan matcha ett stridsfordon 90, så de ligger lågt i värnet. De har bara ett val, att retirera. Men de måste vänta på rätt tillfälle.
Från en ny position skjuter stridsfordonet ett par snabba skott till innan det åter backar undan. Kompaniet ser sin chans och lämnar värnet för att snabbt försvinna in i mörkret.
Anfall och försvar
Dagen efter börjar med planering. En mindre styrka på nio soldater får uppgiften att försvara strid i bebyggelse-anläggningen och planerar för det, medan huvudstyrkan istället planerar ett anfall på samma anläggning. Klockan elva på förmiddagen får de två grupperna kontakt och skotten ekar mellan husen. Anfallet är en skenmanöver och huvudstyrkan anfaller plötsligt från andra hållet. Understödda av kulsprutor tar sig allt fler grupper in i byggnaden och börjar systematiskt säkra rum för rum. Mindre än två timmar efter den första sammanstötningen har a-styrkan lyckats får kontroll över hela anläggningen och momentet avbryts.
– Det har varit en intressant vecka, säger Andreas Åkesson. Och jobbig, tillägger han. Men det är så det är. Det ska vara jobbigt. Från den inledande marschen, som var värst, har det bara blivit bättre och strid i bebyggelse är alltid intensivt och roligt.
Andreas gjorde sin värnpliktsutbildning på P 7 2009, och arbetade sen ett par år tills han sökte sig tillbaka till Försvarsmakten och Revingehed.
– Jag var trött på att jobba nätter och saknade variationen i arbetet, förklarar han.
– Huvuddelen har gjort mycket bra ifrån sig, även om värmen ställt till det för några, sammanfattar kompanichef Andreas Jönsson övningen. Jag kan inte nog trycka på vikten av de grundläggande soldatkunskaperna. Med rätt inställning och genom att ta hand om sig själv klarar man av så mycket mer än man tror, fortsätter han.
Nu kvarstår endast några timmar av materielvård, sedan hägrar en fem veckor lång semester för soldaterna. För de som vill och får fortsätta som heltidsanställda soldater väntar mer soldat- och befattningsutbildning till hösten.